Julen i bilder

En uppdatering över läget

Ja, vad ska man säga. Julen närmar sig med stormsteg och den verkar dela folket i två läger. De som älskar den och de som tycker livet vore bra mycket bättre utan den.

 

 

Som ni säkert redan förstått tillhör jag den första kategorin. Vid det här laget har jag slagit in cirka tjugofem julklappar och planterat om hyacinterna ett antal gånger. Enriset är på plats, liksom de bjällrande klockorna i hallen och självklart lilla tomten Nisse som vakat över mig de senaste tjugoåtta jularna.

 

 

I söndags packade jag ner tre julklappar och diverse tillbehör för att åka hem till svärmor på julklappsinslagningskväll. Seröst värre, men ack så roligt! Så där satt jag medan svärfar trilskades med ljusen till granen, och glitterdekorationer med någon slags händig apparat samt lackade paketen för glatta livet. Om jag var hemmafru och hade för lite att göra skulle jag kunna tänka mig att designa inslagningspapper, för det finns ju uppenbarligen personer till sånt också.

 

 

Fyra sorters tryfflar trängs för övrigt i frysen och det är med en liten suck jag faktiskt får inse att tiden inte räckt till att baka pepparkakor. Däremot hann jag laga hemmagjord senap. Men med tanke på hur svårt det var att få till den och hur oerhört äckligt den inlednignsvis smakade, tror jag inte jag ska förära den till någon.

 

 

Lite snö ligger på marken, men den får gärna smälta. Julstämningen kommer inte med snön. Jag skulle få stämning om jag så firade jul i Los Angeles och solen sken.

 

 

Någon lång tågresa behövs inte bokas inför julafton. Jag tar mina paket, ett par varma sockar och min fällsäng och knatar cirka fyrahundra meter hem till mina föräldrar. Praktiskt. Där ska jag sen husera med familj, morfar och morbror och äta ischoklad i dagarna två!

 

 

Julbord

I helgen var vi ett sällskap på Domtrappkällaren för att äta julbord. Bara ordet julbord får det att vattnas i munnen på mig. Finns det något godare?

 

 

Ingen av oss hade varit där tidigare och blev glatt överraskade över att få sitta i ett eget litet valv endast upplyst av tre stearinljus.

 

 

Vi inledde med den kalla fisken. Sill i olika utformningar, olika sorters lax och sik, böckling och strömming. Silltårtan överraskade och visade sig vara värd att ta två gånger av. Därefter följde annat kallskuret så som rådjurskött, renhjärta, oxtunga, wäddöskinka, rostbiff, älgkorv, lammkorv, kalixkorv etc. Den sistnämnda var riktigt vass. Till och med potatisen, som var ordentligt saltad och i en fantastiskt lagom storlek, var supergod.

 

 

Efter andra tallriken började mättnadskänslan komma. Tänk att det är samma visa varje gång. Man tror sig kunna äta enorma mängder mat, men ändå så dröjer det inte länge innan det börjar ta emot.

 

 

Trots detta kämpade vi oss vidare till de varma rätterna som bland annat bestod av prinskorv, köttbullar, lutfisk, revbensspjäll, julkorv, rotfruktsgratäng, rödkål, Janssons etc. Här blev rotfruktsgratängen en riktig favorit. För min egen del ratar jag både julkorv, revbensspjäll och lutfisk. Kryddpeppar är ju en krydda som hör julen till, bland annat då till julkorven och lutfisken, och jag har aldrig lyckats förlika mig med dess smak.

 

 

När det så var dags för desserten visade Domtrappkällaren verkligen prov på servicekänsla. Jag fick nämligen en helt egen desserttallrik. Nötter och mandel brukar ju som bekant vara flitigt förekommande när det gäller desserter på julbordet och därför brukar jag heller inte ha särskilt mycket kvar att välja mellan och restaurangerna brukar sällan kunna fixa något utan nötter. Men Domtrappkällaren visade sig vara undantaget. In på en tallrik kom pepparkakspannacotta, glass med pepparkakssmulor och en helt ljuvlig kladdkaka. Till detta åts även en av de godaste chokladmousser jag någonsin smakat. Ja, desserten var verkligen en höjdare!

 

 

Efter detta började det bli svårt att andas på grund av mättnadskänslorna. Därför tackade vi för oss, tog en uppfriskande promenad genom snövädret och avslutade kvällen med drinkar på Hotell Hörnan. Det är väl tydligen dit man går när man är så kallat vuxen och seriös och inte längre dansar maten av sig på BJ.

 

 

Sammanfattningsvis så var julbordet värt vartenda öre och jag skulle mer än gärna göra om det.