Julbord

I helgen var vi ett sällskap på Domtrappkällaren för att äta julbord. Bara ordet julbord får det att vattnas i munnen på mig. Finns det något godare?

 

 

Ingen av oss hade varit där tidigare och blev glatt överraskade över att få sitta i ett eget litet valv endast upplyst av tre stearinljus.

 

 

Vi inledde med den kalla fisken. Sill i olika utformningar, olika sorters lax och sik, böckling och strömming. Silltårtan överraskade och visade sig vara värd att ta två gånger av. Därefter följde annat kallskuret så som rådjurskött, renhjärta, oxtunga, wäddöskinka, rostbiff, älgkorv, lammkorv, kalixkorv etc. Den sistnämnda var riktigt vass. Till och med potatisen, som var ordentligt saltad och i en fantastiskt lagom storlek, var supergod.

 

 

Efter andra tallriken började mättnadskänslan komma. Tänk att det är samma visa varje gång. Man tror sig kunna äta enorma mängder mat, men ändå så dröjer det inte länge innan det börjar ta emot.

 

 

Trots detta kämpade vi oss vidare till de varma rätterna som bland annat bestod av prinskorv, köttbullar, lutfisk, revbensspjäll, julkorv, rotfruktsgratäng, rödkål, Janssons etc. Här blev rotfruktsgratängen en riktig favorit. För min egen del ratar jag både julkorv, revbensspjäll och lutfisk. Kryddpeppar är ju en krydda som hör julen till, bland annat då till julkorven och lutfisken, och jag har aldrig lyckats förlika mig med dess smak.

 

 

När det så var dags för desserten visade Domtrappkällaren verkligen prov på servicekänsla. Jag fick nämligen en helt egen desserttallrik. Nötter och mandel brukar ju som bekant vara flitigt förekommande när det gäller desserter på julbordet och därför brukar jag heller inte ha särskilt mycket kvar att välja mellan och restaurangerna brukar sällan kunna fixa något utan nötter. Men Domtrappkällaren visade sig vara undantaget. In på en tallrik kom pepparkakspannacotta, glass med pepparkakssmulor och en helt ljuvlig kladdkaka. Till detta åts även en av de godaste chokladmousser jag någonsin smakat. Ja, desserten var verkligen en höjdare!

 

 

Efter detta började det bli svårt att andas på grund av mättnadskänslorna. Därför tackade vi för oss, tog en uppfriskande promenad genom snövädret och avslutade kvällen med drinkar på Hotell Hörnan. Det är väl tydligen dit man går när man är så kallat vuxen och seriös och inte längre dansar maten av sig på BJ.

 

 

Sammanfattningsvis så var julbordet värt vartenda öre och jag skulle mer än gärna göra om det.