När kille och tjej ska se på film


Plats: Videobutiken runt hörnet


Personer: Tjej och kille i en relation


Tjej: Vad ska vi se?
Kille: Vi kan se vad du vill!
Tjej: Åh!

 

Tjejen plockar snabbt ner en film från hyllan och trycker den i näven på killen.


Kille: Öh vad är det här?
Tjej: Eat, pray, love. Härlig, säkert också romantisk film med Julia Roberts!


Under tiden har killen plockat ner en annan film från hyllan.


Kille: Här. Den här ska vara bra.
Tjej: Bader Meinhof?
Kille: Ja du vet. Tyskland. Terroristgrupp.
Tjej: Mhmmm men du sa ju att jag kunde välja?! I så fall tar vi två filmer. En som du gillar och en som jag gillar. Vi får helt enkelt kompromissa.

 

Tjejen väljer till slut Dreamgirls och killen väljer Rambo IV.

 

Kille: Gör det nåt om jag fipplar med datorn under Dreamgirls?

 

Tjejen tänker här över situationen. Är det ens någon idé att se en romantisk film med en kille? Kommer han bara att himla med ögonen eller stirra djupt ner på en icke existerande fläck på skjortan när det sockersöta slutet rullar upp?


Slutscenario: Två filmer hyrda.


Vilka? Bader Meinhof och Rambo...


Kompromiss? Vad är det?


Skillnaden mellan könen kära ni...




Dagens bild

 

 

Om jag fick välja mitt absoluta drömboende, så är det detta. Ett gammalt hus med dito historia. Ett hus med själ. Ett hus som behöver rustas upp. Det är vad jag drömmer om.

 

 

Detta hus fann jag i somras i en liten sömnig nordportugisisk by alldeles vid Atlanten. Tänk om jag kunde få göra det till mitt!

Det här med vargar...

 

Någon driven debattör är jag inte. Jag följer de flesta samhällsdiskussioner lite sådär lagom. Men av någon anledning så taggar jag till just när det kommer till vargdebatten som liksom så många andra debatter verkar segdragen och utan lösning.

 

 

Jag skickade faktiskt in en insändare en gång. Till försvar för vargen. Jag fick tillbaka en lång harang från en upprörd äldre man. Ni vet, sorten som drivs av sådant varghat att han förmodligen fortfarande kallar den för stora stygga ulven och inte skulle tveka att skjuta en genom dassfönstret om så vore.

 

 

Uppsalabor ska väl inte tycka till om vargen kanske somliga tycker. Men jag är Hälsingetös i grund och botten och vistas rätt så ofta i vargrik skog i Dalarna. Jag har en sambo som är jägare. Jag lusläser varje nummer av Svensk jakt och då både artiklar som är mot respektive för varg. Allt för att bilda mig en uppfattning om bådas sidor.

 

 

Men hur många artiklar, ledare och insändare jag än läser så lyckas jag inte riktigt dela antivargåsikterna. Många av dessa texter tycks vara författade av bittra, missförstådda män. Män som bor mitt i vargreviren och som är livrädda för att ulven ska ruska livet ur just deras tax (en risk man kanske får ta om man går med jakthund i vargens revir?) och roffa åt sig så pass mycket klövvilt att inget blir kvar till jägarna själva!

 

 

Det verkar också vara den allra största stötestenen. Jägarna vill ha allt själva vilket de ser till att skaffa sig, om man vill vara lite elak, genom så kallad viltvård. Att se till att alla djurstammar håller sig på en så pass livskraftig nivå att det i förlängningen blir gott om byten till jägarna. Exempelvis genom att utfodra djuren vintertid, så att de fortfarande lever när det senare är jaktsäsong. För det är ju jägarnas fritidsintresse som ska gå först, eller hur? Det är ju viktigare än att den svenska rovdjursstammen får mat … eller?

 

 

Ja, jägarna verkar så giriga att det på insändarna till och med ser ut som att de är irriterade på att SJ kör ihjäl för många djur. Vad ska vi föreslå då? Licensjakt på SJ?

 

 

Men de som ogillar varg behöver inte nödvändigtvis bara vara Sture, sextiotre, bosatt mitt i Rialareviret och som är rädd om sin schillerstövare Ajax. Det kan även vara unge moderaten Peter, tjugoett, som bor på Östermalm och bara har fått för sig att vargen inte är något att ha. Vargälskarna däremot verkar mestadels vara vänsterorienterade stadsbor som tillskriver vargen epitet som fin och gullig, kort sagt, ett djur som inte alls ställer till med problem. Skogsmullar som arbetar på Naturvårdsverket.

 

 

Inte undra på att debatten inte kommer någon vart… Ingen kommer överens. Alla är för olika. Någon tänker med höger hjärnhalva. Någon annan med vänster.

 

 

Personligen skulle jag kanske kunna acceptera licensjakt på varg om den sköttes av personer som inte drivs av ett hat. För drivs man av det, ja då blir aldrig resultatet bra.