På snabbvisit i Afrika
För en tid sedan bestämde sig jag och min sambo för att go to Africa så att säga. Gång efter annan har vi traskat förbi restaurangen Messob, som främst bjuder på eritreanska och etiopiska rätter, och tänkt att här ska vi äta någon gång. Sagt och gjort.
Ganska snabbt blev vi varse att man faktiskt äter med händerna på denna restaurang och därför gick vi pliktskyldigast och tvättade händerna enligt anvisning samtidigt som vi funderade på hur i allsin dar detta skulle gå.
Vi bestämde oss för att beställa in en tallrik med kombinerade rätter och jag fastnade för den vegetariska grytan allitcha, vitkålsallitcha, timtimo/misir (gula linser) och hamli/gomen, det vill säga färsk spenat med diverse tillbehör. Till detta valde jag en cider med det afrikaskklingande namnet Savanna. Sambon valde mer köttrika rätter och gick sedan bananas på den väl tilltagna listan över afrikanska ölsorter.
In kom maten, alla röror strategiskt utplacerade på det klassiska brödet injera som mer eller mindre liknade en stor pannkaka. Min sambo och jag tittade lite frågade på varandra, men började sedan nypa av bitar av brödet för att med hjälp av det försöka fånga upp maten. Innan hade vi läst att seden att äta med händer inte är särskilt lätt, utan rentav en konst som kräver både träning och skicklighet. Eftersom jag fått höra att jag inte ens som liten gillade att kladda med maten, så kan ni ju bara gissa hur det gick för mig? Efter några ordentliga försök, kände jag mig till slut tvungen att skamset be om bestick. Man fick faktiskt göra det!
För mig var det första gången jag åt eritreansk/etiopisk mat och rätterna kändes både exotiska och spännande. Än mer exotiskt blev det, då jag halvvägs genom middagen, fick syn på vad som vid den tidpunkten verkade vara, Sveriges största nattfjäril. Ni vet, en sån där rejäl insekt med stor kropp och enormt otäckt smattrande vingar. I full karriär kom den flygandes mot mig så jag fick helt enkelt lämna maten, rusa upp och kvidande ställa mig i mitten av restaurangen. Måste dock poängtera att jag skötte det hela mycket diskret, och att bara det närmsta paret reagerade. Insekten placerade sig fräckt nog på min väska och min sambo fick som vanligt rycka in och peta bort den. Nattfjärilen surrade vidare in i några exotiska plantor vid bardisken och jag kunde lugnt återgå till min middag.
Afrikansk mat visade sig vara oerhört mättande och hur vi än försökte kunde vi inte riktigt få i oss allt. Jag sa lite urskuldande till servitören att jag bara använt ett av de två besticken och att jag nästa gång, med lite tur, kanske kunde klara mig utan. Jag möttes bara av ett stort leende.
Ett återbesök inom kort får det allt blir. Fram för mer exotiskt på tallriken!
