rebeckasvardag

Ja, träningsvärken sitter i. Hur kan man ha så här ont i kroppen egentligen? Den beryktade badmintonmatchen gick alltså av stapeln i måndags. Som vi hade övat, min spelpartner och jag! Allt för att kunna ta fem ynka poäng mot jobbets tennisproffs, eftersom det i sin tur skulle innebära att en annan manlig kollega med övertro till tennisproffsets badmintonförmåga, skulle vara tvungen att gå hem till Västerås, det vill säga en nätt liten promenad på cirka åtta mil.

Vår motspelare hade inför måndagen psykat oss i flera veckors tid och jag ska inte sticka under stol med att jag var nervös. Hjärtat låg typ i halsgropen när det var dags för mig att serva.

Vi hade alla klätt upp oss inför matchen. Motspelaren i svart t-shirt med den något provokativa texten ”Fuck you” på. Jag och min kollega var istället en orgie i rosa. Ur mina garderobsgömmor hade jag dragit fram en chockrosa kjol, modell mini. Tänk att jag en gång i tiden liksom tyckte att den var i lagom längd! Till detta hade jag på mig min Toby Keith a’ la modell fotbollströja. Min kollega, av det mer händiga slaget, hade dessutom sytt matchande benvärmare och pannband i illrosa. Pricken över i:et var förstås en lika rosa ögonskugga! Att spela i en alldeles för kort kjol visade sig dock senare inte vara det lättaste då den ständigt strävade uppåt. Men vad gör man inte för showen!

Några badmintonproffs är vi som sagt inte, min kollega och jag, men det faktum att vi hade övat gav resultat. När vi i det första setet närmade oss våra ack så viktiga fem poäng, blev till vår förtjusning, kollegan från Västerås allt färgfattigare och vår motståndare alltmer stressad och förbannad. Första setet slutade 7-15 och vi var överlyckliga trots att vi inte hade vunnit hela setet! Men vi hade nått vårt mål och förvånande nog utan egentliga svårigheter. Inför andra setet slappnade vi så av och resultat blev fantastiska 9-15. Även där mer än fem poäng!

Så nu ser vi alltså fram emot att vår kollega framåt vårkanten ska svinga pilgrimskäppen över axeln och knata ända till Västerås. Det bästa av allt är att han får sällskap. I ett svagt ögonblick lovade nämligen vår motspelare att också han skulle gå till Västerås ifall vi tog fem poäng mot honom. Se där!

Så vad har vi lärt oss av detta? Underskatta inte tjejer. Underskatta inte den som inte rör sig som en bollspelare. Och viktigast av allt, ha inte en övertro till den som hörs mest, syns mest och som allra mest utger sig för att vara bäst!