Midsommar på traditionellt vis

En blogg ska säkert vara aktuell och uppdateras dagligen. Min är det lite fördröjning på och den uppdateras knappast varje dag. Men den som väntar på något gott…

 

Midsommar ja. Denna mysiga tradition. För min del också förknippat med födelsedag eftersom jag föddes på självaste midsommarafton för numera tjugonio år sedan. Det jag gillar bäst är de ljusa sommarnätterna. Men som så mycket annat är det både vackert och sorgligt på en och samma gång. Sorgligt för att man vet att det kring midsommar vänder och åter blir mörkare.

 

I år firades midsommar enligt vad som börjar bli en tradition, i Dalarna. Med i sällskapet fanns bland annat en utbytesforskare från annat land vars önskan var att få fira midsommar på svenskt manér. Vad passar då bättre än att göra det i en dalaby vars traditioner är desamma varje år.

 

Kvällen innan skulle midsommarstången kläs. Vi tjejer fick till uppgift att plocka blommor. ”Men se till att inte gå in i någons trädgård” löd uppmaningen från äldre man med bred dialekt. Kanske trodde han att det är vad man måste informera så kallade storstadstjejer om, vad vet jag?

 

Midsommarstången kläs dagen före för att resas dagen efter. Reser stången gör männen. Varför ändra på ett vinnande koncept, eller? Vår utbytesstudent hade inte trott på berättelsen att vi svenskar hoppar runt stången sjungandes om svanslösa grodor, men fick till sin förtjusning se att det var sant.

 

Midsommarlunchen bestod av det som svensk traditionell mat alltid består av, oavsett årstid. Prinskorv, köttbullar, potatis, lax och sill. Själv hade jag vågat mig på att baka en kombinerad midsommar- och födelsedagstårta, närmare bestämt en hallonmoussetårta med färska blåbär till. Bordet dekorerades med sommarblommor, serpentiner som blåste i vinden och den traditionella midsommarstången i trä.

 

Fantastiskt nog höll sig solen framme den största delen av dagen och midsommar får även i år betraktas som en lyckad tillställning. Men visst har det väl blivit lite mörkare om nätterna nu, eller? Nej! Usch och fy! 

 

 

Bland potatis och rädisor

Dit vi far, far också regnet. Det verkar ha blivit lite av en tradition. I helgen for vi upp till landet med bilen (och regnet) full av potatis och gummistövlar. Ja, eller rättare sagt, två små påsar potatis, och ska jag vara helt ärlig så glömde jag faktiskt gummistövlarna hemma. Men det lät så himla lantligt att skriva så som jag gjorde …

 

Två turer blev det till Granngården. Vi nästan funderade på att skaffa bonuskort men kom fram till att det nog inte var värt det och att riktigt så vuxna har vi kanske ännu inte blivit. 12 säckar jord, två rullar hönsnät, fiberduk och ett gäng fröpåsar baxade vi in i bilen. Att odla 21 potatisplantor ger nog inte direkt någon ekonomisk vinning så här första året…

 

Med miljarder knott surrandes runt huvudet pytsade vi ut jordsäck efter jordsäck tills vi slutligen blev nöjda. Därefter gjorde jag prydliga fåror och stegade upp avståndet mellan potatisen så som min pappa lärde mig för så många år sedan. En liten del av landet sparade jag till mina prydnadspumpafrön som jag verkligen hoppas ska gro och ge frukt. I sålådan fick det i år bli rader av rädisa, morot, sallat, dill och blåklint. Klart barndomens blommor måste få vara med på ett hörn. För att inte hönsen ska ha alltför mycket party i min nysådd lade vi över fiberduk och hoppas nu på att solen kommer tillbaka. Förmodligen gjorde den säkert det direkt efter att vi åkt, eftersom vi som sagt tar regnet med oss.

 

Min sambo hann också gå loss ordentligt på ogräset mellan hallonhäckarna. Förra gången vi var upp rensade jag ur alla gamla hallonskott och såg till att det var allmänt prydligt runtomkring. Sedan dess är det precis som att någon hällt ut litervis med gödning för ogräset har fullkomligt exploderat. Det var som en ogenomtränglig djungel och mellan mina fina hallonskott har det vuxit upp kaskader av lupiner och gud vet vad. Men min sambo krängde på sig ogrästrimmaren och forcerade sin väg genom växtligheten, som gav tillbaka genom att ge honom årets största pollenreaktion. Ett tag trodde jag vi skulle behöva åka in till sjukhus på grund av alla fientliga gräspollen, men det löste sig tack och lov till slut.

 

Glad är jag hur som helst över att krusbärsbuskarna lever och att äppelträdet blommat. Även rabarberna ser ut att kunna ta sig och jag hoppas så att i alla fall merparten av fröerna gror.

 

Trädgårdsäventyren fortsätter…

 

Livsstilsreportage i all ära

Livsstilsreportage har blivit trend. I livsstilsmagasin så som Lantliv kryllar det av porträtt där familjer visar upp sin saliga lycka. Reportage om renoveringar av pittoreska sekelskifteshus, reportage om prunkande trädgårdar, resor över världen för insamlande av allt från doftande örter, till exklusive designerplagg att hänga i sin walk-in-closet, till ren och skär inspiration. Vem minns förresten inte artikeln "Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva" från Dagens Nyheter? Att skriva sådana här reportage är ju egentligen väldigt enkelt, eftersom det mer eller mindre handlar om att använda så många och så svulstiga och pompösa adjektiv som möjligt. Varför inte försöka själv? På begäran. Här är mitt livsstilsreportage till familjen F!

 

Vi passerar pittoreska små byar och de för Dalarna så typiska röda stugorna med vita knutar. Tallskogsklädda berg ramar dramatiskt in landskapet och det är sommar i luften. Slutligen skymtar familjen F:s sommarboende. Alldeles nedanför den, av himmelsblå lupiner täckta, slänten ligger den mysiga stugan, byggd av kärleksfulla händer tillhörande den nu framlidne byggnadsherren K.

 

Det doftar himmelskt av örter och grillat kött i stugan. L.F vänder vant ner örter, nyligen införskaffade från senaste resan till Franska Rivieran, i kryddsmöret. Att omsorgsfullt laga rätter från grunden med såväl ekologiska som lokala produkter ligger familjen varmt om hjärtat. Råvaror så som lamm-, nöt och griskött köps in från intilliggande gården Rälla. Ägg hämtas purfärska från närmsta grannens frigående Hedemorahöns.

 

Inför kommande säsong planerar familjen att anlägga ett land så att de till middagarna kan njuta av egenodlade färska örter och späda primörer samtidigt som underbara luktärter, i kaskader av rosa toner, kommer att sprida väldoft över middagsbordet. Krusbärs- och rabarberbuskar planterades redan förra sommaren och börjar redan nu ge frodig avkastning.

 

Dottern och hennes sambo lever ett hektiskt storstadsliv där hon arbetar som skådespelaragent och han är framstående inom media. Då sambon har rötter såväl i Nederländerna som i Storbritannien, lever de ett kringflackande liv, men försöker så ofta de kan komma hem till lugnet i Dalarna. Dottern tar gärna med sig arbetet till rofylldheten, men kopplar gärna av genom att baka somriga bärpajer på det som trädgården har att erbjuda.

 

Sonen i familjen, verksam inom försvarsmakten, har ett gediget natur- och jaktintresse och ger sig ofta ut på de närliggande jaktmarkerna för att ytterligare bidra med färska råvaror. Faunan är rik och bjuder på såväl vildsvin som klövvilt och fågel.

 

Här på landet råder tystnaden. En tystnad som endast bryts av enstaka råmanden från fjällkorna som fridfullt betar i hagen bredvid och koltrastens sorgsamma drillande från grantopparna. Närheten till den trolskt belägna sjön gör att man när som helst kan avnjuta ett svalkande dopp under varma sommardagar.

 

Stugan är inredd i en avslappnad stil med lantligt sydfranskinspirerade inslag. Fårfällar och kuddar i svala blå toner mjukar upp sittplatserna och över den väl tilltagna terrassen, som kantas av frodigt blommande pelargoner i puderrosa och azurblå iris, hänger ett segel som ger välbehövlig skugga de dagar solen står som högst. Skulle kvällarna vara kyliga tänder familjen istället kaminen, vars lågor kastar ett fridfullt sken över det nyligen slipade trägolvet.

 

Familjen har alltid något pågående projekt. Renoveringen av gäststugan har nyligen avslutats och färska ängsblommor sprider en behaglig väldoft till vänner och bekanta som ofta tittar in på spontanbesök. Renoveringen av badrummet tog lite tid på sig men är nu också klar. Stilrent, luftigt och med kakel i vitt andas rummet fräschhet och exklusivitet. Närmast i tiden ligger en utbyggnad av farstukvisten då förvaringsmöjligheterna behöver utökas. Men arbetet får ta sin tid då det är särskilt viktigt för A.F. att renoveringen görs varsamt och med hänsyn till den enhetligt lantliga stil som råder i stugan. Dessutom måste det ju finnas tid över för att njuta, njuta av allt som den lantliga idyllen har att erbjuda.