Bland potatis och rädisor

Dit vi far, far också regnet. Det verkar ha blivit lite av en tradition. I helgen for vi upp till landet med bilen (och regnet) full av potatis och gummistövlar. Ja, eller rättare sagt, två små påsar potatis, och ska jag vara helt ärlig så glömde jag faktiskt gummistövlarna hemma. Men det lät så himla lantligt att skriva så som jag gjorde …

 

Två turer blev det till Granngården. Vi nästan funderade på att skaffa bonuskort men kom fram till att det nog inte var värt det och att riktigt så vuxna har vi kanske ännu inte blivit. 12 säckar jord, två rullar hönsnät, fiberduk och ett gäng fröpåsar baxade vi in i bilen. Att odla 21 potatisplantor ger nog inte direkt någon ekonomisk vinning så här första året…

 

Med miljarder knott surrandes runt huvudet pytsade vi ut jordsäck efter jordsäck tills vi slutligen blev nöjda. Därefter gjorde jag prydliga fåror och stegade upp avståndet mellan potatisen så som min pappa lärde mig för så många år sedan. En liten del av landet sparade jag till mina prydnadspumpafrön som jag verkligen hoppas ska gro och ge frukt. I sålådan fick det i år bli rader av rädisa, morot, sallat, dill och blåklint. Klart barndomens blommor måste få vara med på ett hörn. För att inte hönsen ska ha alltför mycket party i min nysådd lade vi över fiberduk och hoppas nu på att solen kommer tillbaka. Förmodligen gjorde den säkert det direkt efter att vi åkt, eftersom vi som sagt tar regnet med oss.

 

Min sambo hann också gå loss ordentligt på ogräset mellan hallonhäckarna. Förra gången vi var upp rensade jag ur alla gamla hallonskott och såg till att det var allmänt prydligt runtomkring. Sedan dess är det precis som att någon hällt ut litervis med gödning för ogräset har fullkomligt exploderat. Det var som en ogenomtränglig djungel och mellan mina fina hallonskott har det vuxit upp kaskader av lupiner och gud vet vad. Men min sambo krängde på sig ogrästrimmaren och forcerade sin väg genom växtligheten, som gav tillbaka genom att ge honom årets största pollenreaktion. Ett tag trodde jag vi skulle behöva åka in till sjukhus på grund av alla fientliga gräspollen, men det löste sig tack och lov till slut.

 

Glad är jag hur som helst över att krusbärsbuskarna lever och att äppelträdet blommat. Även rabarberna ser ut att kunna ta sig och jag hoppas så att i alla fall merparten av fröerna gror.

 

Trädgårdsäventyren fortsätter…