Kungen och drottningen av mojito

 

I förstapriset ingick också en cocktailkurs. Mina drinkblandarkunskaper sträcker sig oftast inte längre än att jag pytsar upp midori i ett glas och öser på med mjölk. Långt från Tom Cruises vilda barövningar i filmen Cocktail alltså.

 

Eftersom resan i sig hade en rätt så lyxig aura kring sig hade vi naturligtvis föreställt oss att även drinkkursen skulle gå i lyxens tecken. Jag föreställde mig att vi skulle få stå bakom disken på någon tjusig bar medan en propert klädd bartender vid namn Pablo, Juan, Jorge eller något annat spanskklingande, lärde oss blanda eleganta paraplydrinkar.

 

Därför blev vi något snopna när vår brittiske chaufför släppte av oss utanför Café Rembrandt som visade sig vara inget annat än en holländsk sportbar/café modell mindre luxuös. Drömmen om den välklädde Juan sprack brutalt när Dennis visade sig i dörröppningen, en brunbränd man med slitna combat-byxor och välanvända flipflops. En holländare som väl åkte till Barcelona för säkert en tjugo år sedan, festade och aldrig liksom kom hem igen. Han ledde oss ned för en vinglig och sjaskig trappa till ett källarutrymme, så långt från stilig bar som man bara kunde komma. Vi skrattade och tittade på varandra. Allt kändes så overkligt: ”Hej Rebecka, var är du?” Jo, jag är i en källarlokal någonstans i Barcelona och ska precis till att blanda en mojito tillsammans med Dennis!”.

 

Dennis visade i rask takt hur man blandade en mojito. Att vi sedan i lugn och ro skulle ha fått öva på hur det gick till kunde vi glömma, eftersom ”the battle of the mojito” därefter tog sin början. Vi fick alltså stå mittemot varandra på varsin sida av drinkbordet för att utmana varandra i leken vem som snabbast kunde blanda en mojito och vilken drink som sedan smakade bäst, naturligtvis med Dennis som enväldig domare. Trots att det bara var en lek blev jag brutalt stressad och kom knappt ihåg i vilken ordning jag skulle göra vad. Jag minns knappt heller hur jag gjorde utan minns bara fragment av råsocker, rom, alldeles för många limeklyftor och att jag skakade drinken som besatt i shakern. Min sambo hann naturligtvis först, men Dennis kunde inte bestämma vilken av drinkarna som smakade bäst så vi fick helt enkelt dela på vinsten. Vilken lycka…

 

Därefter följde en shot-uppvisning som Dennis säkerligen övat på många gånger. Och eftersom han smakade friskt på sin shot-pyramid blev han säkert också alltmer varm i kläderna och bestämde sig för att köra sitt förmodade partytrick nummer ett, Sex on the beach-leken. Hade vi varit ett gäng artonåringar på första föräldrafria resan utanför Sverige eller ett möhippegäng, hade vi kanske uppskattat leken som komma skulle. Men nu … nja.

 

Dennis plockade upp den danska kvinnan i sällskapet. Han placerade henne bakom sig med armarna runt honom. Därefter satte han helt sonika drinkshakern innanför byxlinningen och bad kvinnan att skaka den åt honom. Hon ryckte uppgivet på axlarna och muttrade något på danska, men gjorde ändå som han sa. Därefter placerade han ett sugrör i shakern, som alltjämt fanns kvar innanför byxlinningen, bad henne gå ner på knä och så att säga ta sig ett smakprov. Vid det här laget hade han gjort den danska kvinnan rejält irriterad och hennes man satt på bänken skruvandes lite lätt på sig. Vi andra var glada över att ha sluppit delta i just denna lek. Dennis däremot verkade mäkta nöjd och avslutade sin kurs med att bjuda oss på en mimosadrink, det vill säga champagne med persikojuice.

 

Efter kursen stod vi en stund utanför caféet för att samla våra intryck. Konstatera kunde vi, både på norska, danska och svenska, att drinkkursen nog blev resans lågvattenmärke.

 

Men blanda en mojito på mindre än en minut, DET kan jag i alla fall!