Skvättande i Guds anda
Det är inte bara många födelsedagsfester just nu. Det är dop också. Jag gillar dop såtillvida att man får köpa roliga babysaker och förstås slå in dom i färgglatt papper med förslagsvis en massa söta djur på.
Dopet som företeelse är jag däremot mer tveksam till. Mina kyrkliga kunskaper sträcker sig dessvärre inte så långt. Jag kan inte ens hela Fader vår. Jag tillhör skaran som inte konfirmerade mig, trots att jag förstod att man förmodligen skulle ha fått en present eller två för besväret.
När det ska till att sjungas psalmer i kyrkan blir jag lätt besvärad, mimar lite halvhjärtat med och tystnar till slut helt när jag inser vad det är texterna egentligen handlar om.
De flesta dop jag varit på hittills har varit lätt semireligiösa. Men ett av dopen i somras visade sig vara, åtminstone i mina ögon, betydligt mer religiöst. Prästen hade fått för sig att anamma en ortodox sed. Varför vet jag egentligen inte, eftersom paret som döpte sitt barn inte är värst ortodoxa vad jag vet. Seden bestod i att hon uppmuntrade alla barn i kyrkan till att komma fram och doppa händerna i dopfunten för att därefter skvätta vigvatten på alla gäster. Då skulle man typ bli påmind om sitt eget dop och hålla det vid liv eller nåt i den stilen.
Att låta en präst skvätta lite vatten är väl en sak. Men att säga det till ett gäng barn! Barn tar ordet skvätta på största allvar vill jag lova. Detta resulterade i att jag kvickt som attan krånglade av mig min kavaj, tryckte ner kameran i väskan och tog beteckning. Det var väl avvägda gester för när jag tog en titt bakåt i raderna fick jag syn på min pappa som helt enkelt såg ut att ha tagit sig ett litet förmiddagsbad. Herregud (!), för att använda ett högst passande uttryck!
Jag tittade på min sambo som väl inte såg särskilt imponerad ut.
"Vi kanske skulle ta och gå ur kyrkan ändå", mumlade jag i hans riktning.
"Mhmmm (!)"
"Fast då kanske man måste bli begravd på andra sidan kyrkomuren?.."
"Va?!"
Om den frågan tvista de lärde. Men nej, jag har svårt att tro på det mesta som sägs under religiösa ceremonier, vare sig det är dop, bröllop eller något annat kyrkligt.
Vad jag däremot tror starkt på är att de två barnen som döptes i sommar kommer att ha långvarig glädje av både den söta barnservisen och de färgglada trädjuren!
