rebeckasvardag

 

Månadens låt är Margaritaville, versionen som Toby Keith sjunger tillsammans med Sammy Hagar. Den går på repeat. Jag kan inte få nog av den. Det är en sådan där låt som kvalar in på listan över "vilken låt skulle du ta med dig till en ödeö?". 

 

 

Har du inte lyssnat på den tidigare så rekommenderar jag dig att göra det bums. Förmodligen kommer du inte ens gilla den hälften så mycket som jag. Få människor jag känner vet ens vem Toby är. Country är en musikstil som ligger mig varmt om hjärtat. Faktum är att jag tycker att den är fullkomligt överlägsen allt inom musiken. Det är låtar och musik jag aldrig tröttnar på, som håller, som säger något, som betyder något och som man just faktiskt skulle kunna ta med till en ödeö. 

 

 

Toby är den artist jag lyssnar allra mest på. Registret över hans låtar är komplett. Från drypande kärleksord, till det mer humoristiska till någorlunda uptempo. Texter som berör. Variation och nyansskillnader i låtarna. Visserligen kan man nog tycka en hel del om låtar så som Courtesy of the Red, White and Blue, men en sådan diskussion tänkte jag inte föra här. 

 

 

Åter till Margaritaville. Den skrevs urprungligen inte alls av Toby utan av Jimmy Buffett på 70-talet. Sången skrevs enligt Wikipedia, där vi vet att allt som står är sant, efter en drink som han en gång drack i Texas och fortsatte sedan att skrivas i Key West omkring den tid då stora horder av turister började välla in. Låten relaterar till det tropiska klimat och den avslappnade livsstil som kom att definiera Buffetts musik och karrär. 

 

 

Han sjunger om hur livet egentligen inte kretsar kring något annat än denna "frozen concoction that helps me hang on". Det han gör om dagarna är "nibblin' on sponge cake, watchin' the sun bake och smellin' those shrimp that are beginnin' to boil". Han har glömt bort anledningen till att han ens kom dit, det enda som hänt är att han har "a brand new tattoo. A real beauty, a Mexican cutie". Hur den hamnade där har han ingen aning om, men vi förstår väl egentligen alla att det är på grund av någon förlorad kärlek. Så simpla fast briljanta textrader om hur det största bekymret är att att han "blew out my flip-flop, stepped on a pop-top, cut my heel had to cruise on back home." 

 

 

Aldrig i hela mitt liv har jag låtit alkohol ta över mitt liv. Jag har aldrig spenderat mina dagar liggandes i en hängmatta på något varmt ställe efter att ha vaknat upp med en okänd tatuering på min överarm, som jag inte visste ens hur den hamnade där. Jag har knappast suttit på någon amerikansk söderbalkong och känt doften av grillade räkor. Jag har definitivt inte tröstat mig själv med en spritkompott för att jag skar upp foten på en sådan där plåtmojäng som öppnar upp ölflaskan. 

 

 

Det vill säga, låtens innehåll är allt jag inte är. Ändå lyckas det instrumentala, den gungande amerikanska söderntouchen på låten tillsammans med de korta men ändå så bra textraderna få mig att, om så bara för en stund, också vilja ligga där på verandan omedveten om något annat än här och nu. Självklart med ett brustet hjärta om någon long lost guy jag inte kan komma över. 

 

 

Är det inte fantastiskt vad musik kan göra! Ta nu och lyssna på låten till texten här nertill (om än något modifierad i Tobys version) och dröm dig bort...