Prunkande prakt
Det är typ bara jag och en äldre dam, som bör vara nittio plus snart, som verkar blomsterintresserade i bostadsrättsföreningen. Jag kallar henne för pelargondamen eftersom hon verkar ha en fablesse för just pelargoner.
Kanske kommer jag om många år också gå under det smeknamnet, eftersom även jag mestadels har pelargoner på balkongen. Men ni vet ju redan varför, det är den växt som utan tvekan tål den gassande solen allra bäst.
Och vilka pelargoner jag haft i år! De är så prunkande och vilt ceriserosa att det nästan sticker i ögonen. Är inte det fantastiskt!
Eftersom ni alldeles säkert brinner för att läsa om just min balkong, kan jag också passa på att berätta att även övriga växter verkar stortrivas i år. Jag vet inte vad det beror på, men växterna är varken brunbrända av den stekande solen eller fulla av tvestjärtar som de varit alla andra år.
Million bells-plantan har exploderat av rosa små blommor. Alla kantlobelior har överlevt utom en som verkar ha varit en rätt klen individ. Fram för kantlobelior förresten, så otroligt mycket mer behändiga än hängvarianten.
Potatisen växer lagom på höjden. Den stävar liksom långsamt uppåt och är mer knubbig och tät än tidigare år. Förut har de nämligen skjutit i höjden som något slags explosivt träd vilket inte alls sett särskilt vackert ut.
Den tidigare lusangripna rosen har tagit sig och blommar om med den mest ljuvliga champagnefärgade rosen.
Till och med sockerärtorna har virat sig upp runt blompinnarna och börjar nu producera ärtskidor för fullt. Min sambo har aldrig ätit en hemmaodlad ärtskida säger han. Vänta bara! De kommer att vara så långt ifrån de långt-bort-i-stan-importerade ärtorna som finns att tillgå på mataffären.
Nu i sommar har jag smugit upp mitt rosa parasoll till skydd för växterna och insyn och suttit och myst på balkongen med en bok, ett glas saft och en och annan kaka. När jag senast hivade upp mitt parasoll passade min andra granne på att ropa hej tvärs över balkongen. Jag hade fullt sjå med mitt stretande parasoll och mest för att säga något hasplade jag ur mig "Ja, det är mycket rosa på min balkong!". "Ja, den ser ut att tillhöra en riktig prinsessa!" utropade hon då. Jag vet inte hur jag ska tolka det riktigt, men jag väljer att tolka det positivt eftersom rosa väl inte kan ha någon annan effekt, eller?
