Kära sommar
Så var semestern slut. Redan. Den började ju nyss. Rastlös var ordet som bäs beskrev mig igårkväll. Jag kunde liksom inte bara sitta still och invänta måndagens jobbdag. Därför promenerade jag, lagade mat, pysslade i lägenheten och promenerade mer.
Sommaren har varit bra. En av de bästa på länge. Jag skulle vilja sträcka mig så långt som att skriva att jag är nöjd. Det är stort. Nöjd är ett ord med tyngd i när det gäller mig eftersom jag oftast vill mer och mer. Jag har alltid skyhöga krav inför varje sommar på hur den ska bli. Det kan vara lite dumt, eftersom den inte alltid lyckas leva upp till alla mina krav. Men se, det gjorde den i år.
En bidragande faktor har förstås varit vädret. Vilket väder! Förra året försvann semestern i ett grått och tungt regn. Där vi var, där var också regnet. Byn i Dalarna verkade vara den plats i Sverige som sög åt sig mest regn av alla.
Men eftersom en bil har införskaffats i år har vi helt enkelt kunna åka dit solen har varit. Vilket nöje!
Jag har hunnit med allt som jag föresatte mig och ville hinna med. New York var förstås den stora höjdpunkten. Det var målet och när det var avklarat var tanken att vi skulle göra lite vad som föll oss in, vilket i år visade sig bli bärplockning (blåbär, hjortron, vinbär, krusbär, hallon), bad i tjärnen, bad i havet, en tur till Stockholm, en tur till Vaxholm, båttur, skogspromenader, solning, läsning, ett lagom antal visiter till vänner, ett lagom antal besök från vänner, lite Uppsala, jogging, älgsafari på landet, Sundborn etc.
Ja vad vore väl livet utan en sommar. Den bästa av årstider. Jag är sommarmänniska från topp till tå och förhoppningsvis har jag nu kunnat insupa tillräckligt mycket värme och sol för att kunna stå mig genom den modesta och uttråkande hösten, den fördömda vintern och det slaskiga mars.
Kära sommar vad bra du varit!
