Livet i hönsgården

 
I hönshuset går livet sin gilla gång. Nu är det inte så att jag på något vis äger höns. Men grannarna till sommarstugan gör det och där brukar jag hänga så fort jag får lite ledig tid över. Jag tar med mig de överblivna rester jag hittar i kylskåpet, allt från gröna ärtor till bröd, pasta och ost. Det verkar som att hönsen blir allt kräsnare för varje dag som går. Häromdagen dög inte ens de finaste gröna ärtor! Men fullkornspasta däremot, det togs emot med ett glatt och högljutt kackel. 
 
 
"Min" lilla Esmeralda har vuxit. Det är ännu lite svårt att se vilken färgteckning hon kommer att få men det ser ut att bli en rödbrungrå höna. Om det nu är en höna, det får vi verkligen hoppas. 
 
 
På gården finns fyra tuppar. Alla magnifika som riktiga påsktuppar! Lennart är den sällskapliga. Han är stor och röd men saknar ännu ordentliga stjärtfjädrar. Lennart tycker att det är spännande att titta på när jag fotograferar hans vänner. När jag sitter på huk med kameran i högsta hugg kommer han försiktigt fram och står där och betraktar. Ett steg närmare i taget tills han står alldeles nära. Han säger inget, han gör inget. Han bara kikar nyfiket. 
 
 
Stiligaste tuppen på gården är den slanka "skäcken". Jag kallar honom så eftersom han är brunvitfläckig, precis som en skäckfärgad häst. Att han är snygg vet han om, för han ställer gärna upp på bild och väljer alltid sina bästa vinklar mot kameran! 
 
 
Den tredje tuppen har hållit sig lite mer i skymundan på sistone. Han är också vacker. Prickig, beige och grönglänsande om vartannat. En riktig snygging han med. 
 
 
Den fjärde tuppen däremot bor på rekreationsavdelningen tillsammans med de lite halta och lytta hönorna. Han har blivit lite tilltufsad av de andra tupparna och behöver vila upp sig lite. Han vakar över den enögda hönan, lilla Esmeralda och hennes syskon samt den allra minsta kullen med kycklingar. Han är vit, stor och ståtlig, när han inte är tilltufsad vill säga!