Midsommar på dalavis
Så har midsommarhelgen passerat med dunder och brak. Det har blivit lite av en tradition för mig och min sambo att fira i hans familjs sommarstuga i Dalarna, tillsammans med ett antal vänner. I år var vi tio stycken, vilket innebar att vi testade stugans funktioner och komfort till max. Jag som gillar ordning och reda fick stundtals bita mig i tungan då köket vid ett antal tillfällen mer påminde om studentkorridor än sommarstugekök. Nåväl.
Midsommarfirandet i Dalarna sker på sedvanligt dalavis. Det firas som det alltid har firats. Midsommarstångsresningen sker vid klockan tre. Den har föregåtts av beklädning kvällen före, en tradition vi faktiskt valde att skippa i år då vi de senaste åren fått mer ovett av byborna än vett. Har vi inte valt fel sorts blommor har vi blivit manade att inte gå in i folks trädgårdar och plocka blommorna, som vore vi riktiga stadslollor.
Resningen föregås också av att männen samlas vid byns transformatorstation och dricker hemblandad Bloody Mary. Därefter börjar självaste resningen som tar sin tid då stången är både lång, tung och kräver (uppenbarligen manlig) styrka. Hela byn är samlad plus ett flertal ditresta släkt och vänner. Aldrig lever väl byn upp så som till midsommar! Folk klär upp sig med klänning, folkdräkt och färgglada kransar i håret och ung som gammal dansar runt stången kraxandes "Små grodor". Vädret bjöd på strålande solsken och varma vindar.
Midsommarlunchen bestod av sedvanliga och klassiska delikatesser så som färskpotatis, sill, lax, köttbullar, prinskorv och ägg. Tänk att det alltid är så gott!
Årets första dopp gick också av stapeln. Tjärnen var sitt vanliga blanka, stilla och härligt ljumma jag. Inget havsdopp klår ett skogsinramat tjärndopp!
Midsommar betyder mycket för mig. Det är en tradition som bär på många känslor. Det är sommar, det är ljusa nätter, det är min födelsedag, det är allt jag gillar. Som vanligt förknippar jag den just därför med en liten touch av vemod på grund av dess förgänglighet. Sommaren är så kort, nätterna vänder snart mot det mörka och därför måste man således passa på att njuta. Det är verkligen sommaren i ett nötskal.
Därför passade jag och min sambo på att ta en liten nattlig promenad runt byn. Vidare värst ljust var det dessvärre inte eftersom molnen hopade sig. Men är det midsommar så är det!
