Glass i stora lass
Glassäsongen är här. Varje år tänker jag att jag ska prova något nytt på glassfronten. Det lyckas för det mesta sådär eftersom jag ändå alltid dras till mina favoriter. Med tanke på den hälsohysteri som råder, och som jag skrev om alldeles nyligen, ska man förmodligen inte äta så mycket glass. Men jag skarvar lite och låter glassätandet kvala in under kategorin "unna sig", vilket ju också är på modet såhär 2013.
I år har jag dock slagit på stort och redan testat en ny glass. Magnums créme brûlée-smakande glass. Någon sa att den smakade alltför mycket bränt socker, och jag är faktiskt benägen att hålla med trots att jag är galen i just den desserten. Jag har också sett att det finns någon slags Marabou mjölkchokladglass. Det låter förstås väldigt gott.
Men annars är det som sagt favoriterna som gäller. Liten bägare med mjukglass och en oändlig mängd karamellströssel. Hur oändligt mycket är, är något som nästan ingen glasskioskägare förstår sig på. Glassen ska liksom inte ens synas under all strössel. Strössel med glass skulle man kanske kunna beskriva det som!
Den andra favoriten är kulglass i de tre smakerna blåbär, choklad och melon. Perfekt kombination. Så perfekt att jag som sagt sällan provar på något nytt.
Är jag sugen på glass är det ju rätt så lägligt att jag bor fem minuters promenad från en glasskiosk, strategiskt belägen vid Fyrisån. Häromdagen mötte jag upp F. där så åt vi en glass, sittandes på gräset vid Fyrisåns kant. Trots att jag bott elva år i Uppsala är det förmodigen första gången jag verkligen sitter vid ån enkom för att äta glass och titta på utsikten. Kanske kan denna aktivitet räknas till "bara vara"-aktiviteter som jag bestämt mig för att träna mer på att utföra!
