rebeckasvardag

 

Tänk vad många olika stilar vi besitter. Somliga förmodligen utan att ens känna till det. Somliga kanske till och med anstränger sig för att inte tillhöra en stil och får på så sätt automatiskt en stiltillhörighet i alla fall. Det är alltid lika intressant att betrakta olika människor eftersom just alla är så olika. 

 

 

Häromdagen när jag åkte tunnelbana i Stockholm satte sig tre olika stilar på de tre säten som fanns runomkring mig. 

 

 

Mitt emot mig satte sig en kvinna i fyrtioplusåldern. Jag tror dock att hon kände sig yngre då hon införlivat ett antal ungdomliga attribut till sin utstyrsel, så som ett rosa glitterspänne i den förmodligen medvetet slarviga frisyren, rosa hörlurar och rosa reflexer på väskan. I övrigt tillhörde klädseln bohemens då det mesta var en enda mix av bylsigt, randigt, rutigt och prickigt. Skorna var klassiska snörkängor med sliten yta. I handen, en tummad pocket. 

 

 

Snett mitt emot mig satte sig kvinnan som förmodligen går på konstutställningar, tittar på Babel och läser böcker som inte hamnar i kategorin chic lit. Håret var naturligt grånat och uppsatt i lös knut med hjälp av två klämmor. Glasögonen var klassiskt runda med mörka bågar och lätt tonat glas. Till detta den klassiskt raka parkasen i toner av senapsgult. Gedigna strumpbyxor och bekväma svarta promenadskor till det. I handen, en dagstidning. 

 

 

Förlåt titeln. Snett mitt emot mig på andra sidan satte sig damen från Östermalm. Ibland är det fantastiskt roligt hur väl någon kan fall in i schablonbilden av hur man tänker sig att vissa människor ser ut baserat utifrån var de bor någonstans. Håret var en välfriserad volm. Jag vet inte hur jag bättre ska beskriva frisyren än just med ordet volm. Kanhända är det ett dialektalt ord, men tänk er en frisyr lagd på spolar och som på ett mycket voluminöst och stelt sätt lägger sig som en luftig hjälm bakåt. Tänk nittiotal, tänk amerikanska såpor. På sig hade hon en lång kappa. Runt omkring axlarna hade hon banne mig hängt en hel räv! I denna tid då det är så fullkomligt ute med äkta pälsar och inne med djurens rättigheter etc! Men se det bekymrade inte henne. En räv runt halsen är fint och tjusigt tror jag hon tänkte. I handen, skinnhandskarna. 

 

 

Vare sig vi vill eller inte tillhör vi en stil. Jag tror som sagt inte att det går att komma ifrån. Vare sig det är en högst medveten stil eller en "jag försöker att inte bry mig-stil". 

 

 

Vilken jag tillhör? Ingen av de ovanstående. Någon annan får helt enkelt analysera mig. Det vore kul!