Historien om SJ
Att resa med SJ är inte längre roligt. Hälften av gångerna är ju tåget försenat. Att planera in en aktivitet på kvällen när man vet att man ska ta sig från A till B med SJ är en omöjlighet. Risken är stor att man inte hinner ta sig till aktiviteten.
Jag åker en del tåg i jobbet. Privat inskränker det sig mestadels till tåget mellan Stockholm och Uppsala. Alla andra delsträckor försöker jag till varje pris undvika. Till och med flyget går ju mer i tid än tågen. Hur kan det ha blivit såhär?
Igår skulle jag åka från Norrköping till Uppsala. Visst var tåget i tid in till Norrköpings Central, men se där tog det stopp. Det var både signalfel och något annat fel. Detta bidrog i sin tur till att det bara fanns ett spår att köra ut ifrån och det innebar naturligtvis kö och väntan.
I Stockholm skulle jag ha haft trettio minuter på mig att byta till tåget mot Uppsala. Gott om tid alltså i normala fall. Men på grund av felet så var vi istället cirka rettio minuter försenade in till Stockholms Central. Det slutade med att jag hade fyra minuter på mig att förflytta mig från spår 18 till spår 3. Lägg därtill ett tungt bagage, en inflammation i knäet och en ond fot samt en folkanhopning utan dess like, ja då är det inte lätt. Med ömmande knän hastade jag fram så fort de kunde bära mig för att hinna med tåget. Med en minuts marginal hann jag kasta mig på. Hungrig, trött och besviken.
Min tågresa som jag gjorde veckan före det, blev en och en halv timme försenad på grund av urspårningen som tidigare skett nedanför Stockholmsregionen.
Och det är precis så här det brukar se ut. Är det inte signalfel eller något annat fel, så är det urspårningar, låg hastighet, regn, sol eller snö. Det är inte så att jag är arg på någon i personalen på SJ. De är allt som oftast trevliga. Men jag är besviken på Sveriges järnvägar rent generellt. Hur kan det fungera så dåligt? Det är 2013 och tekniken idag är avancerad. Ändå blir det som det blir. Det är inte imponerande. Det som skulle kunna vara en avslappnade och rätt så behaglig tågresa blir istället till ett stressmoment som bara känns onödig och förödande.
Någon kanske säger att man måste välja att se det från den positiva sidan. Om hälften av tågresorna blivit försenade, ja då har i alla fall den andra hälften kommit i tid. Men jag är ledsen. Det är på långa vägar inte tillräckligt bra.
Jag hoppas verkligen att jag slipper åka tåg på ett bra tag nu. Jag vänder mig gladeligen hellre till flyget eller bilen som mitt transportmedel...