På andra sidan Östersjön
Helsingfors har sedan tidigare legat i topp bland de städer jag besökt. Efter ytterligare ett besök fortsätter staden behålla sitt epitet som favorit. Undrar varför egentligen. Det är inte särskilt många gånger jag har hört någon annan yttra sig i överdrivet positiva ordalag om staden. Kanske kan det bero på att de flesta besöker Helsingfors under ett par hastiga timmar som en del av en klassisk kryssning. Kanske hinner man då inte upptäcka stadens skatter på riktigt?
Första gången jag besökte Helsingfors var det försommar, ljumma vindar och varma temperaturer. Nu i november låg en bitande och rå kyla sänkt över staden. Min varmaste kofta, halsduk, mössa och dunjacka kom väl till pass. Trots detta ger den genomträngande kylan också staden en känsla av fräsch krispighet.
Trots stadens läge i det östra hörnet av Skandinavien, egentligen en riktig avkrok i världen, finns det ändå en aura som bäst kan beskrivas som kosmopolitisk. Helsingfors bjuder på framskriden och nyskapande design och arkitektur. Hotellen vi bott på har kännts innovativa och därtill rena med tillhörande fräscha frukostbufféer. Restaurangerna har bjudit på mestadels god och genomtänkt mat. Det finska folket är trevliga, vänliga, tillmötesgående och fantastiskt duktiga på engelska och svenska. Lägg därtill att flera affärer har öppet till nio på kvällen vilket får Sverige och Stockholm i sammanhanget att kännas efter i tiden, tjurigt och småsint. Däremot finns det ett område som jag upplever ännu inte hunnits med och det är modet. Men man kan heller inte vara framstående i allt, design och arkitektur räcker långt.
Att bara vandra runt i Helsingfors olika stadsdelar och titta uppåt de vackra fasaderna är nämligen nöje nog. Husfasader i grön, ljusblå och ljusgul pastell. Fantastiskt vackert spröjsade fönster. Rappade fasader med struktur. Balkonger i sten flankerade av statyer. Vem skulle inte vilja bo så?
Även närheten till Ryssland gör sig påmind, särskilt bland restaurangernas menyer. På den klassiskt finska restaurangen Zetor beställde vi in blinier. Tre underbara små plättar med fiskroms-, svamp och renskavsmousse på. Försvinnande gott. Jag har en fablesse för rysk mat. Det är enkla rätter gjorda på enkla råvaror. Precis som det ska vara. Restaurangen Zetor hade vi läst skulle vara en traditionell sådan med finsk mat, musik och hårdrock omgivet av rutiga dukar, traktorer, uppstoppade renar, en ko i naturlig storlek, mjölkspannar och seldon. Min bastukorv var förvisso god och serverad på ett annorlunda sätt i en sådan där bastuskopa, men oerhört mäktig och min sambos karelska gryta skulle mått bra av att ha kokat lite längre. Men en annorlunda upplevelse, det var det absolut.
En fablesse för julgranskulor har jag ju också sedan gammalt. Jakten på de perfekta fortsätter ständigt även om jag vid det här laget har så många att det säkert räcker till tre granar. Inte trodde väl jag att varuhuset Stockmanns julavdelning skulle klå den på Harrod's i London med hästlängder. Vilken överraskning! Julavdelningen på NK i Stockholm förtjänar inte ens att omnämnas för den existerar knappt i jämförelse. Dignande bord av julgranskulor i glas, i olika färger - det är vad det ska vara och Stockmanns gjorde det svårt för mig att ens kunna välja vilka jag ville ha. Det kallas utbud!
Ja, Helsingfors levererar på alla sätt och vis. En kort weekend som denna är verkligen det ultimata sättet att komma iväg och få insupa lite nya intryck och upplevelser. Det är en kort resa. Men det är ändå i ett annat land. Det är fortfarande utomlands. Och man behöver inte alltid åka så långt för att få se något nytt. Även om det är nära är olikheterna ändå påtagliga. Och än känner jag mig inte färdig med staden, inte på långa vägar.
