Ingen konstig konst
Någon konstkännare är jag inte. Jag tillhör kategorin som exempelvis tycker att tavlor ska vara allt annat än abstrakta. För mig är en duktig konstnär en person som så skickligt porträtterar det objekt han eller hon målar, att det ser så verkligt ut att det likagärna skulle kunna vara ett foto. Jag gillar att se det som porträtterats, så som stilleben, djur, natur och människoporträtt. Abstrakta moderniteter som streck härsan och tvärsan säger mig inte så mycket. Inte heller svår eller makaber konst, exempelvis nakna, förvridna människor som har ont eller "prova på att mixa en guldfisk"-installationer.
Men konst kan ju också sträcka sig utanför museerna och pryda exempelvis gatubilden. Även där har jag en rätt så bestämd uppfattning om vad som tilltalar mig. Jag har nämligen upptäckt att jag gillar det mesta som är av glas, som lyser och sådant som är av olika färger. Det är därför jag är så förtjust i Ljusfestivalen som brukar hållas i Uppsala då och då. Den innebär oftast ett sprakande skådespel i olika färger.
Därför blev jag lite extra uppiggad av de konstnärliga lampor som finns att beskåda på Centralen i Stockholm. I väntan på det försenade tåget igårkväll var det behagligt att vila ögonen på dessa klotrunda lampor som växlade färger på ett så intensivt och härligt sätt. Från det mest iögonfallande myspysblått, till härligt grönt och en liten avstickare i mjukt rött. Fram för mer sådan konst!