Hatthyllebekymmer
Att en hatthylla kan ta så mycket tid i anspråk och ge så mycket bekymmer!
I hallen satt en hatthylla när vi flyttade in i vår nya lägenhet. Den tog vi naturligtvis ned under renoveringen av hallen. Allra först tänkte vi köpa en ny, men vid närmare eftertanke visade det sig att vi båda gillade modellen på hatthyllan och att vi ville behålla den.
Vad vi inte initialt såg var att någon person måste ha lackat rundstavarna i hatthyllan med ett felaktigt lack. Lacket har nämligen blivit neongrönt och liksom ätit sig in i träet. Som om inte det vore nog har den som lackat hyllan gjort det med så pass stort överflöd att det runnit nedför krokarna som är fästade på rundstavarna. Detta har resulterat i att krokarna är fulla med neongrönt klet.
Detta borde ju inte vara någon match tänkte jag, och skruvade isär hatthyllan. Om jag bara sandpapprar rundstavarna så kan jag ju lätt lacka om dessa, var min briljanta idé. Men så som jag skrev ovan har lacket trängt sig in i träet vilket resulterade i att sandpappret blev alldeles grönt och hur mycket jag än gnodde så gick det inte att få bort det gröna. Dessutom var stavarna gistna och allmänt eländiga.
Att få bort det gröna kletet från krokarna visade sig inte heller vara det lättaste. Först skurade jag krokarna med svinto för att därefter stå en hel timme och sprätta bort eländet med en kniv. Det var en tunn linje mellan att sprätta så att kletet försvann och att inte samtidigt rispa ytan under, eller sina egna händer för den delen. Tänk vad man kan ägna en ledig timme åt!
Därefter for vi till bygg- och färgaffären för att inhandla nya och fräscha rundstavar samt en burk med bets i en härligt mellanbrun nyans.
Uppenbarligen var jag stressad när jag skulle till att besta stavarna eftersom jag helt missade att läsa instruktionerna på burken och gjorde i princip alla fel man kan göra. Det enda jag kom ihåg var att sörja för god ventilation eftersom jag varken ville bli yr eller dåsig av den tydligen giftiga färgen.
Jag glömde dels bort att röra om i färgburken. Nybörjarmisstag nummer ett! Jag använde mig också av en felaktig pensel, en felaktig målarteknik och jag missade att man skulle ha handskar på sig för att undvika att få färgen på händerna. Dessutom missade jag att penseln skulle rengöras med T-röd och därför förstörde jag penseln och också mina händer eftersom jag försökte tvätta av den med diskmedel och gnugga bort eländet med mina bara fingrar. Därtill sade mannen i målaraffären att jag skulle göra två strykningar och strunta i att lacka ovanpå, medan det på burken stod att man skulle göra en strykning och därefter lacka. Lätt ska det naturligtvis inte vara!
Igår gjorde jag den andra strykningen och tyckte att jag åtminstone denna gång gjorde enligt förevisningarna. Stavarna är dock klibbiga som aldrig förr. Jag får verkligen hoppas att det torkar, annars blir det inte till att hänga några kläder på de där stängerna inte.
Nå, man kan inte veta allt. Och det är väl genom misstag som dessa som man lär sig. Det återstår att se om det blir en ny uppsättning rundstavar eller inte.