Om jag skulle välja om

 
Om någon för femton år sedan sagt till mig att jag skulle jobba med det jag gör idag vet jag inte riktigt vad jag hade trott. Min ursprungliga plan var nämligen långt från det jag uträttar nu om dagarna. 
 
 
För femton år sedan fanns det nämligen bara ett yrke jag verkligen satsade mot och det var veterinär. I äldre "Mina vänner"- böcker (som jag faktiskt själv oftare fyllde i än mina vänner!) gick det dock att läsa att jag, förutom att bli veterinär också önskade bli sådant som hoppryttare och marinbiolog. Eftersom jag inte ägde någon egen häst och heller inte var överdrivet förtjust i att tävla till häst, vare sig då eller nu, hade nog hoppryttare kanske inte varit ett så bra alternativ. I egenskap av marinbiolog såg jag mig själv guppa ute till havs för att fästa någon nymodig sändare på ryggen till valfri val. Men respekt som jag har för djupt vatten vet jag heller inte om det varit en riktig fullträff. 
 
 
Nå, nu blir ju inte alltid livet som planerat. Jag blev aldrig någon veterinär. Det är inget jag sörjer dagligen, men ibland händer det att jag funderar på hur det skulle ha varit om jag blivit det. Hade jag då klockan 13.30 en vanlig torsdag stått och vaccinerat valpar, räddat en häst från kolik eller varit tvungen att avliva en ko, istället för att som idag kanske planera ett marknadsföringsevent, skriva en artikel för hemsidan eller attestera fakturor?
 
 
Idag har jag, oftast, en klar bild av vad jag vill göra. Jag vill arbeta främst med marknadsföring och gärna inneha en titel så som informatör eller, så som jag har idag, kommunikatör. Jag vill arbeta för att företag ska kunna profilera sig på marknaden, öka varumärkeskännedomen, öka sin populartitet, tillväxt eller vad det nu må vara. Jag vill jobba med språk, layout, design, text, bild och formspråk. Allt detta på ett företag vars grundidé jag står bakom. 
 
 
Men ibland händer det att jag stannar upp och frågar mig. Hur hamnade jag där jag är idag? Är det här verkligen vad jag vill? Är det det här jag är ämnad att göra och vad jag passar för att göra? 
 
 
Det är då jag börjar göra listor i huvudet på vad jag, om jag skulle omutbilda mig, skulle välja att studera till då. Då kan yrkena jag funderar på te sig väldigt olika i förhållande till varandra. Här kommer därför min högst personliga lista på yrken, utan inbördes ordning, jag skulle kunna tänka mig att arbeta som om jag fick lov att börja om. 
 
 
Kirurg/obducent
Som ung hade jag en vision att arbeta som obducent eller kirurg. Det har alltid förvånat mina medmänniskor. Ibland förvånar det också mig själv ska jag villigt tillägga. Det har väl främst handlat om en fascination för det vetenskapliga och en tanke om att utföra ett nog så viktigt arbete om än lite i bakgrunden. Jag har aldrig drömt om att bli en läkare som dagligen träffar sina patienter, klämmer, känner, levererar bra och dåliga resultat. Jag skulle i så fall hellre vilja utföra stordåd lite i det dolda. Att med fingertoppskänsla och säkerhet utföra min kirurgi så att min tyste och nedsövde patient får livet åter. Tänk så många människor jag kanske skulle glädja utan att behöva vara den som leverar beskedet. 
 
 
Obducent är ju lite annorlunda. Samtidigt en viktig uppgift att få svar på vad som hänt och därigenom på något sätt ändå hjälpa anhöriga. Och likaså få arbeta vetenskapligt. Men visst, det kanske ändå skulle vara lite väl magstarkt. Kanske skulle jag få svårt att koppla av hemma efter allt jag sett? Kanske skulle jag bli en kuf, så som de framställs i kriminalserier på TV?
 
 
Jurist
Ibland föreställer jag mig att jag skulle passa som jurist. "Ja, det tror jag", sa en vän häromdagen. "Man har i alla fall bilden av att du är väldigt organisatoriskt lagd." Jo, det är i alla fall ett som är sant. Min bild av advokat- och juristväsendet är dock förmodligen inte riktigt sann. Jag vet inte så mycket mer om yrket än det jag sett på TV och då går man runt i tjustig kostym hela dagarna och finner nöje i att tala inför folk, vilket jag i och för sig mycket väl skulle kunna tänka mig. Jag tror dock att jag skulle vara så kräsen när det kommer till vilka fall jag skulle vilja åta mig, att det förmodligen skulle bli rätt skralt om dem. 
 
 
Landskapsarkitekt/Trädgårdsarkitekt/Arbeta med trädgård
En grön ådra har jag i mig. Plantera och växter är något jag tycker mycket om. Och som så många andra beskriver det är det avslappnade och rofyllt att påta i jord. Växter innebär liv, skönhet och färgprakt. Som arkitekt kanske man dock befinner sig mer på kontor än ute med fingrarna i jorden? Vad vet jag. Om det nu vore så att man befann sig väldigt mycket utomhus i ur och skur, kanske det vore mest trevligt under sommarmånaderna ändå? Eller tar man "utepaus" under vintermånaderna? Jag inbillar mig att det kanske inte alltid är roligt att ligga ute i en rabatt i hällande regn. Men meningsfullt och kreativt skulle arbetet i vart fall kännas. Skissa upp en trädgård till någon, välja bland olika marktäckare, bli expert på spännande busknamn och veta allt om olika äppelsorter eller så. Det låter väl härligt?!
 
 
Ingenjör
Mitt flygintresse växer sig större. Jag är helt enkelt intresserad av flygbranschen, och det är den bransch jag faktiskt helst skulle vilja arbeta inom även när det gäller marknadsföring. Det är allt från flygplatser, till passagerarflyg, till olika flygbolag, till flygplansmodeller, till flygplanens inredning, design, utseende, flygkapacitet, militärflyg, helikoptrar etc. 
 
 
Skulle jag idag skola om mig till ingenjör skulle jag således vilja rikta in mig mot flyg. Jag vet inte exakt hur jag skulle gå tillväga för att hamna inom just detta område, men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att sitta på ett kontor och utarbeta morgondagens flygmaskiner ur än den ena, än den andra aspekten. 
 
 
Bröllopskoordinator
En gång i tiden gick tankarna på att starta egen firma och agera festfixare i bröllopsbranschen. Jag såg mig själv åka runt i en rosa bubbla med mitt företags namn i snirkligt vitt på bilen. Jag tänker mig att min organisationsförmåga och också min kreativa sida även här skulle få komma väl till pass. Jag skulle fixa de finaste buketterna, de mest skrivstilsaktiga tjusiga inbjudningskorten och färgkoordinera allt minutiöst. Men kanske är det helt enkelt så att jag egentligen läst alldeles för många chiclit-böcker i ämnet. Jag är nämligen inte så säker på att eget företagande och bröllopsbranschen i sig är sådär luddigt rosa och enkelt alla gånger. 
 
 
Diplomat
Det yrket ligger i min absoluta topp, vilken önskedröm. Så allmänbildat det hade känts att få titulera sig så. Tänk att bland annat få:
  • Främja Sveriges utrikes- och säkerhetspolitiska intressen
  • Analysera globala skeenden och utvecklingen i skilda länder och regioner
  • Bidra till styrningen av det svenska multilaterala och bilaterala biståndet
  • Främja Sveriges handel och näringsliv internationellt liksom utländska investeringar i Sverige

Så som det står på regeringens hemsida att en diplomat gör. Och vad ett par språkkunskaper verkligen skulle kunna få användas. Om jag skulle välja att studera om idag skulle jag gladeligen kunna tänka mig att fokusera på både statsvetenskap, internationell ekonomi, freds- och konfliktstudier vilket jag upplever skulle vara gångbara och bra kurser för den fil.kand som krävs för att ansöka till diplomatprogrammet. För övrigt verkar det som att man med lite statsvetenskap och ekonomi i botten kan få nära nog vilken tjänst som helst. 
 
 
Volontärarbetare 
Varje gång jag ser en naturdokumentär med allas vår fantastiska David Attenbourough får jag lust att ta mitt pick och pack, dra till någon avlägsen plats på jorden och ägna mig helhjärtat åt att rädda något nära nog utrotningshotat djur. Jag skulle stå där i mina khakifärgade shorts omgiven av noshörningar, geparder, havssköldpaddor eller vad det nu månne vara och veta allt om djur och natur. Vad meningsfullt det skulle kännas på något vis. Ja, det skulle det verkligen göra. 
 
 
Ja, drömma kan man ju göra. Det gäller dock ändå att vara nöjd med de val man gjort och få ut det bästa av det, då det eventuellt skulle kunna vara lite komplicerat att utbilda sig till alla dessa yrken, inte sant? Dock tycker jag det är mycket intressant att då och då fundera kring dessa frågor. I nuläget får jag dock nog så lov att vara nöjd med min valda utbidning inom språk, media och kommunikation och då och då lägga till lite fördjupningskurser inom området. 
 
 
Vem vet, om några år kanske jag jobbar med att marknadsföra endera en juristfirma, ett trädgårds- och parkmecka, en kirurgisk klinik, en bröllopsfirma, något naturprojekt, självaste regeringen eller en flygplats. Är det kanske den bästa kombinationen?
 
 
 
 
 

Blåklint och rabarber

 
Jag är glad åt att vi, trots renoveringen, hann få till ett par sommarfina balkonger. Jag sitter en stund varje dag på någon av balkongerna och försöker njuta så mycket det bara går av värmen och blommorna. 
 
 
I den stekheta sol som balkongerna bjuder på klarar sig som sagt inte alla växter. Efter denna enorma värmebölja som varit börjar växterna se lite gula och slitna ut på vissa blad, men jag tycker ändå de har stått pall länge. 
 
 
Mina två hängpelargoner gick från försiktigt torra knoppar till sprudlande sådana i chockrosa och ceriserosa/rött. De blommar som aldrig förr i sina fina vita flätade korgar, som jag köpte på blomsterhandel i Leksand. Släpper sina kronblad gör de dock dessvärre, då jag hittar dem överallt på balkonggolvet och alla andra golv i lägenheten. 
 
 
Balkonglådorna, också de fyllda med pelargoner, men också lobelior har blommat fint hela sommaren. Jag har en ceriserosa variant och en som är hallonröd med en härligt rosa mitt. Allt för att matcha de hallonröda balkongskydden. Lobelian trivs väl egentligen inte i direkt sol, men har fått lite välbehövligt skydd av pelargonernas blad. Nu börjar de dock se lite väl beklämda ut. 
 
 
Att driva upp luktärterna tog sin lilla tid. Jag och mamma knåpade ihop en tjusig spaljé tidigt i somras. Igår kom den första blomman. En mörklila som bjöd på fantastisk doft. Jag hoppas på fler blommor innan bladverket gulnat alltför mycket. 
 
 
Rabarber i kruka var en höjdare! Den levererar blad på blad, det ena större än det andra. Den sväljer dock mycket vatten, vilket i och för sig var att vänta. För övrigt krävs tre fullstora kannor för att vattna balkongerna dessa varma dagar. Om rabarbern kan övervintra eller inte vet jag ännu inte. Under en period blev den attackerad av svarta löss. Men med hjälp av såpavatten tror jag att jag fått bort det värsta. 
 
 
Även smultronplantorna och tomatplantan trivs i det gassande solljuset. De har båda bjudit på riktigt riklig skörd. Tomaten fick ersätta potatisplantan som inte alls blev vad jag hade hoppats i år. Kanske för att jag drev upp den inomhus. Värmen gjorde att blasten rände iväg på höjden tills det inte längre såg ut som en potatis. 
 
 
Mina tre grapefruktplantor trivs verkligen ypperligt på balkongen. Förra året frös den ju ihjäl den stackars planta jag försökte övervintra på balkongen. I år vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag funderar på att fråga grannen ovanpå om jag kan få låna lite plats på fönsterbrädorna vid de fönster hon har i trapphuset utanför sig. Kanske kan jag då få till en någorlunda sval miljö? 
 
 
Där får jag nog också ställa mitt lilla olivträd. Ett sådant har jag alltid velat ha, och lyckligtvis fick jag ett av mina föräldrar som en liten inflyttningspresent. Då var den lite lätt grådaskig i tonen och behövde planteras om. Den satt som ett skruvstäd i krukan i sin sandiga och hårda jord. För att inte dra sönder hela trädet fick jag klippa sönder krukan och försiktigt föra över hela "sandklumpen" till en ny och rymligare kruka med vanlig jord runtom rötterna. 
 
 
Efter det trodde jag att min oliv var förlorad då den tappade enorma mängder blad bara jag snuddade vid den. Men efter att ha läst på, på lite olika trädgårdsforum fick den flytta ut i solskenet och oj vad den har börjat växa! Den skjuter fina, fräscha och gröna skott och verkar verkligen älska den solvarma tillvaron. 
 
 
Som en ren chansning testade jag också att så blåklintsfrön i en rejäl kruka. De grodde riktigt fort, men blev till ett enda virrvarr som jag aldrig trodde skulle ta sig. Men så småningom redde de ut sig och nu står den i full blom. Den har dock återgått till ett riktigt trassel och jag tror jag får ägna lite tid en kväll åt att rensa ut den ganska ordentligt. 
 
 
Slutligen har min lilla rosa ros skjutit i höjden och börjat knoppa om sig rejält. Den är så fin. 
 
 
Som grädde på moset har jag mitt lilla vita cafébordsset på den ena balkongen och en söt liten vit bänk med tillhörande hopfällbart bord till på den andra. Mina blå prydnadssköldpaddor vakar förstås också över ett antal krukor. Och mina fyra röda vindsnurror snurrar för glatta livet vid minsta vidpust. Dessa är inte främst dekorativa, utan till för att hålla undan alla de pilfinkar som av någon anledning tycker om att göra sin toalett på just min balkong. Men sedan snurrorna kom upp har de faktiskt hållit sig undan. 
 
 
Jag hoppas på några fina balkongdagar också i augusti. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Köket

 
Renoveringen går mig stundtals på nerverna, fastän jag faktiskt låtit min sambo och min pappa dra det tyngsta lasset på sistone. 
 
 
I sommar skulle vi göra köket. Det var ju en högst uppskattad gissning eftersom vi inte hade en aning om hur lång tid det skulle kunna ta. Fyra veckor har passerat och vi är långt ifrån klara. 
 
 
Underarbetet har tagit enormt lång tid, men å andra sidan blir det perfekt. Hur snabbt framåt man än vill gå är det ju ändå ingen idé att fuska med underarbetet. 
 
 
Min pappa har, av någon egentligen outgrundlig anledning, snällt ställt upp och hjälpt oss på sin egen semester. Mellan klockan 10.00 och 16.00 har han och sambon stått och borrat i tegel, kapat tegel, måttat, mätt, murat, rivit, byggt upp och ja, listan kan göras lång. För det får man vara oerhört tacksam.
 
 
Då jag varit behjälplig med alla andra rum och också jobbat en del på egen hand när min sambo inte varit hemma, ansåg jag att jag kunde få ta lite välbehövlig vila och faktiskt ligga ute på gräsmattan och sola när de jobbade som allra hårdast. Men nog drabbades jag av dåligt samvete, jo, det gjorde jag allt. 
 
 
Men jag vet heller inte riktigt på vilket sätt jag skulle ha kunnat bidra eftersom borrning i tegel kanske inte riktigt är min specialité. Här kör vi istället på de inrutade könsrollerna! 
 
 
Trots att jag nu inte varit vidare värst behjälplig dessa sommarveckor, hindrar det ju ändå inte att det stundtals har känts väldigt jobbigt i alla fall. Att komma in och mötas av en lägenhet som blivit dimmig av allt damm. Där det, trots stängda dörrar, ligger ett fint och tunt pulver av tegeldamm i sovrumnmet på fönsterbrädan allra längst in. Eller som nu, när det inte finns något vatten i köket och allt vatten måste tas från badrummet, liksom att även diskningen måste skötas där. Att det i princip inte finns en enda ledig golvyta kvar i lägenheten eftersom det mesta upptas av verktyg och paket från Ikea. Då är det klart att det är lite jobbigt och då ifrågasätter jag ibland huruvida jag passar för det här med renovering eller inte. 
 
 
Men samtidigt har det aldrig funnits något annat alternativ. En nyproducerad lägenhet (läs nyare än 40-talet) eller en färdigrenoverad sådan har aldrig funnits med på kartan.
 
 
Men hur som helst är nu den nya dörröppningen gjord. Väl reglad med balkar och riktigt snyggt murad runtom. Extra roligt är att vi kunde behålla en del av muren som tröskel, vilket blir ett fint minne över det som en gång var. 
 
 
Den gamla dörröppningen är förstås igensatt och all inredning är nu urtagen. På golvet under diskbänken låg ett svenskt dagblad från november 1964. Den har jag sparat ifall det finns någon spännande artikel att klippa ur och rama in. 
 
 
Väggarna har gjorts rena från två lager tapet, ett lager plastfärg och ett antal lager tapetklister. Den första tapeten var en riktigt fin sådan, ljusblå/grå med ränder och prickar. Men någon tyckte tydligen den var ouppdaterad på 80-talet och tapetserade istället upp en brun/beige historia som med åren blev allt brunare och allt flottigare. 
 
 
Därefter har tak och väggar målartvättats, spacklats, slipats och målats om vartannat i all oändlighet. Det bruna retroaktiga 70-talskaklet är också borttaget och väggen därunder förberedd för nytt kakel. Den gamla plastmattan som låg ovanpå trägolvet är borta. Den luktade inte särskilt trevligt och under dolde sig ett trägolv, dock aldrig tänkt som kökets huvudsakliga golv och därför av diverse anledningar också oanvändbart. Mer om det senare. 
 
 
Ja, så där står vi nu redo att börja sätta upp de första överskåpen. Långsamt går det, men ändå framåt. Diska på toaletten lär jag dock få göra ett tag till.