Köket
Renoveringen går mig stundtals på nerverna, fastän jag faktiskt låtit min sambo och min pappa dra det tyngsta lasset på sistone.
I sommar skulle vi göra köket. Det var ju en högst uppskattad gissning eftersom vi inte hade en aning om hur lång tid det skulle kunna ta. Fyra veckor har passerat och vi är långt ifrån klara.
Underarbetet har tagit enormt lång tid, men å andra sidan blir det perfekt. Hur snabbt framåt man än vill gå är det ju ändå ingen idé att fuska med underarbetet.
Min pappa har, av någon egentligen outgrundlig anledning, snällt ställt upp och hjälpt oss på sin egen semester. Mellan klockan 10.00 och 16.00 har han och sambon stått och borrat i tegel, kapat tegel, måttat, mätt, murat, rivit, byggt upp och ja, listan kan göras lång. För det får man vara oerhört tacksam.
Då jag varit behjälplig med alla andra rum och också jobbat en del på egen hand när min sambo inte varit hemma, ansåg jag att jag kunde få ta lite välbehövlig vila och faktiskt ligga ute på gräsmattan och sola när de jobbade som allra hårdast. Men nog drabbades jag av dåligt samvete, jo, det gjorde jag allt.
Men jag vet heller inte riktigt på vilket sätt jag skulle ha kunnat bidra eftersom borrning i tegel kanske inte riktigt är min specialité. Här kör vi istället på de inrutade könsrollerna!
Trots att jag nu inte varit vidare värst behjälplig dessa sommarveckor, hindrar det ju ändå inte att det stundtals har känts väldigt jobbigt i alla fall. Att komma in och mötas av en lägenhet som blivit dimmig av allt damm. Där det, trots stängda dörrar, ligger ett fint och tunt pulver av tegeldamm i sovrumnmet på fönsterbrädan allra längst in. Eller som nu, när det inte finns något vatten i köket och allt vatten måste tas från badrummet, liksom att även diskningen måste skötas där. Att det i princip inte finns en enda ledig golvyta kvar i lägenheten eftersom det mesta upptas av verktyg och paket från Ikea. Då är det klart att det är lite jobbigt och då ifrågasätter jag ibland huruvida jag passar för det här med renovering eller inte.
Men samtidigt har det aldrig funnits något annat alternativ. En nyproducerad lägenhet (läs nyare än 40-talet) eller en färdigrenoverad sådan har aldrig funnits med på kartan.
Men hur som helst är nu den nya dörröppningen gjord. Väl reglad med balkar och riktigt snyggt murad runtom. Extra roligt är att vi kunde behålla en del av muren som tröskel, vilket blir ett fint minne över det som en gång var.
Den gamla dörröppningen är förstås igensatt och all inredning är nu urtagen. På golvet under diskbänken låg ett svenskt dagblad från november 1964. Den har jag sparat ifall det finns någon spännande artikel att klippa ur och rama in.
Väggarna har gjorts rena från två lager tapet, ett lager plastfärg och ett antal lager tapetklister. Den första tapeten var en riktigt fin sådan, ljusblå/grå med ränder och prickar. Men någon tyckte tydligen den var ouppdaterad på 80-talet och tapetserade istället upp en brun/beige historia som med åren blev allt brunare och allt flottigare.
Därefter har tak och väggar målartvättats, spacklats, slipats och målats om vartannat i all oändlighet. Det bruna retroaktiga 70-talskaklet är också borttaget och väggen därunder förberedd för nytt kakel. Den gamla plastmattan som låg ovanpå trägolvet är borta. Den luktade inte särskilt trevligt och under dolde sig ett trägolv, dock aldrig tänkt som kökets huvudsakliga golv och därför av diverse anledningar också oanvändbart. Mer om det senare.
Ja, så där står vi nu redo att börja sätta upp de första överskåpen. Långsamt går det, men ändå framåt. Diska på toaletten lär jag dock få göra ett tag till.
