Den som spar han har

 
Så många saker jag har. Detta säger jag för att jag på sistone har gått igenom mina förvarade saker. Frågan är när och om de någonsin ska komma till användning igen?
 
 
De gamla VHS-banden
I mina unga år spelade jag in hästprogram efter hästprogram på VHS. Vi snackar om OS i Barcelona, Falsterbo Horseshow, hästserien På bettet som jag fullkomligt älskade, Stockholms horseshow, ja, om det inte var häst, så var det andra djurrelaterade program alternativt musikvideor från Voxpop. När ska jag titta på dessa igen? Inte ens jag äger en VHS längre. 
 
 
De gamla serietidningarna
Även här är det fokus på häst, då jag har flera årgångar sparade av tidningarna Min Häst och Penny, som senare bytte namn till Wendy. Jag fullkomligt slukade dessa serier och kunde de flesta utantill. När ska jag läsa dem igen? Svårt att säga, men jag är inte säker att jag har hjärta att slänga bort dem. 
 
 
Glasdjuren 
Även detta skedde i min ungdom. Jag samlade på glasdjur, vilka jag ställde upp prydligt i bokhyllan, samtliga noggrant färgkoordinerade. Jag tror jag har de flesta djur och färger representerade. Idag ligger alla djur prydligt nedpackade i kartonger i väntan på... ja, vadå? 
 
 
Vykorten
Jag var kanske lite av den samlande typen när jag var yngre, eftersom jag också samlade på vykort. Dels sådana som jag köpte själv, mestadels föreställande djur. Jag numrerade alla och hittade på namn till samtliga djur. När jag sedan skulle leka häst i trädgården (gjorde inte alla det?), valde jag bland mina vykort vilken som skulle bli min imaginära häst för dagen. Förutom det har också folk i min närhet under årens lopp skickat vykort till mig från diverse spännande länder och platser. Jag har vykort från Tasmanien, Namibia, Macchu Picchu, Kivik, Pennsylvania och Piteå för att bara nämna några. Skulle jag sätta upp alla skulle det bli en tapetserad vägg. 
 
 
Plaggen
För det mesta gör jag mig av med kläder jag inte längre vill ha. Några plagg tillhör dock de mer episka och därmed är de också svårare att skiljas från. Plagg som betytt mycket, som jag älskat att bära och som på något vis representerar en viss tid. Jag tänker på mina militärgröna combatliknande byxor som jag bar tillsammans med ett ytterst magvisande ceriserosa linne. På den tiden var min mage konkav så det fanns inget större behov av att tänka efter där inte. Jag tänker på min fina neonrandiga bikini, mina magdanssjalar, mina första ridstövlar etc. 
 
 
 
Frågan är vad man egentligen ska spara på, till vem och varför? Ting som antagligen aldrig mer kommer att komma till användning, men som ändå står och tar upp onödigt förrådsutrymme. Men samtidigt är det ju en del av mig själv. Vartenda ting har en gång betytt något för mig. Det är banne mig inte så lätt att skiljas från...