Ljuva toner
Sista dagen innan julledigheten är slut och jobbet börjar på allvar igen. Det håller på att ljusna ute och jag har suttit uppe en stund och läst en inredningstidning. Att börja morgonen så är de allra bästa av morgnar.
I övrigt har trettondagshelgen bjudit på sällskapsspel, goda rätter och country.
I fredags bjöd vi vänner på tjälknöl med potatiskaka och örtsås. Temat kändes lite lätt norrländskt då vi också avslutade med mördegsmusslor toppade med hjortronsylt. Kakformarna fyndade jag i drivor i en antikaffär på den hälsingska landsbygden och just sådana kakor fick vi ofta om julaftarna under min uppväxt. Eftersom jag inte äter mandel gjorde jag kakorna på mördeg, vilket fungerade alldeles utmärkt.
Middagen avslutades med frågespel, vilka är de bästa spelen om ni frågar mig. I min värld skulle alla spel kunna få vara geografispel. Det är det jag kan bäst. Visserligen testade vi ett helt okej frågespel, med betoning på händelser och årtal. Att pricka in när Chanel lanserade sin lilla svarta och när Volvo Amazon slutade tillverkas samt när Hasse & Tage medverkade i någon slags revy, ja det visade sig vara oerhört mycket svårare än att gissa hur Papua Nya Guineas flagga ser ut eller vilken huvudstad Fiji har. Konstigt det där vad som fastnar kunskapsmässigt.
På lördagskvällen stod ett besök på Plock på agendan. För en gångs skull klagade inte personalen på att jag beställde för lite, vilket ju annars brukar vara kutym. Finns råbiff på menyn har jag svårt att låta bli att beställa det. Likaså denna gång.
Därefter följde ett besök på Edenbergs. En ny, men ack så trevlig, bekantskap det blev för mig. Detta berodde på att när vi klev upp i baren, möttes vi av de fantastiskt ljuva tonerna av ren och skär country i högtalarna. Jag menar, sådant händer inte! Den ena countrydängan efter den andra levererades och döm om min absoluta förvåning när också Toby Keiths ljuvliga stämma dök upp. Då fanns inget annat att göra än att resolut stega fram till DJ:n och berömma honom för hans spellista. Naturligtvis ersattes musiken senare med mer mainstream eftersom country tydligen inte är något för de stora massorna. Underligt...
Söndagskvällen avslutades med ett biobesök. Till det den sedvanliga godispåsen bestående av sura bumlingar, en hel drös druvsockerflaskor och två fudgebitar. Hobbit. Absolut, definitivt inte min film. Visserligen välgjord och spännande och allt det där. Men det är ju bara fullkomlig misär i si så där en tre timmar. Ondska, elakheter, stygga orcher, en galen drake. Tre timmar sådant kan bli lite mycket.
