En soffa på väg

 
Jag blabbar vidare om våra inredningsbestyr. Solen och värmen lyser ju ändå med sin frånvaro så det går alldeles utmärkt att ägna sig åt inredning och renovering. 
 
 
Nya vardagsrumsmöbler hade vi tänkt köpa sist av allt egentligen. Men så kom vi över ett bra klipp på en soffa på sommarrean och då kändes det för dumt för att strunta i det. 
 
 
Tack och lov behöver vi förhoppningsvis inte beställa soffor särskilt ofta för det är banne mig inte det lättaste. Vi testade lite olika modeller på möbelaffären och kunde snabbt konstatera att den som var dyrare naturligtvis var dubbelt så skön att sitta i. Med tanke på att den soffa vi har nu är ganska så ofluffig bestämde vi oss för att slå till på den lite lyxigare varianten. 
 
 
Men det stannar ju inte där. Man ska också välja tyg, vilka ben den ska, huruvida pensionärs... förlåt... armstödsskydd ska följa med, om det ska vara leverans etc. Och väljer man andra ben ja då blir det dyrare minsann.
 
 
Vårt färgval stod mellan olika nyanser i grått. Den ljusgrå tyckte jag var finast, men jag vet å andra sidan att jag skulle bli så oerhört besviken om det första jag eller någon gäst gjorde var att spilla ned soffan, så vi enades faktiskt om kulören antracit. Mörkgrå således och därmed också lättare att dölja spill! Är man praktiskt lagd så är man.
 
 
Efter att också ha bestämt om armstödsskydden och vilka ben vi ville har ringde jag in min beställning. Lite surt fick jag då ett annat pris på armstödsskydden än jag hade fått dagen innan då jag ringde med diverse frågor, vilket gjorde mig så pass besviken att jag påpekade det för butiken i ett mail. Jag kände mig mycket grinig och liksom lite gammaldags för att jag verkligen tog mig tid att påpeka det och jag tänkte både en gång och två att butikspersonalen nog betraktade mig som en "sån där besvärlig" kund, men å andra sidan måste jag lära mig att hävda min rätt när jag upplever fel och allt det där. Det resulterade hur som helst i en tvåhundrakronorscheck som kom med posten idag. Fantastiskt! 
 
 
När jag ändå gnäller kan jag ju passa på att säga att jag tycker att leveransen likväl borde ingå när man köper en så dyr möbel, men se det gör det inte. 
 
 
Ovanpå detta tar också leveransen av soffan tio veckor. Tio veckor! Jag trodde att man helt sonika klampade in i affären, pekade på den soffa man ville ha, lassade den på bilen och åkte hem. Men icke. 
 
 
Fast å andra sidan är det för vår del ganska turligt ändå. Då hinner vi förhoppningsvis renovera bort det värsta byggdammet så att soffan kan få pryda en ren och fin lägenhet. Det ska bli spännande när den väl kommer. Ovanpå det måste vi ju också köpa en ny matta, en taklampa och lite fina kuddar! 
 
 

Lampskärmar, fötter och portugisiska tvålar

Att det här med lampor och lampskärmar inte är det lättaste har jag skrivit om förr. Och än är det inte slut på äventyret. 


En vit lampskärm, modell klassisk sökte jag efter i månader. Men konservativ som jag uppenbarligen är fanns det ingen skärm att lägga rabarber på här i Uppsala, där utbudet tydligen var alldeles för modernt för mig. 


Skärmen fann jag i en alldeles särdeles speciell butik i Leksand, Lampmor. Ja, där i ett annex till en helt vanlig villa huserade just Lampmor, 82 år gammal och försäljerska av klassiska lampskärmar, så som de i min värld alltid har sett ut och bör se ut. Äntligen kunde alltså den ärvda 50-talslampfoten få sin "hatt". Den gör sig väldigt fint på vår ljusblå byrå om jag får säga det själv. 


Parallellt med detta fortsatte jakten på de perfekta nattduksbordslamporna. Naturligtvis inte heller det särskilt lätt. Men valet föll på lampfötter med tillhörande klassiska (halleluja) vita linneskärmar, allt från Lena Bjerre. Tre generationer inredning heter butiken som är återförsäljare av detta märke i Uppsala. 


Men från att göra en beställning till att faktiskt få hem hela och fungerande lampor, ja det visade sig bli en lång historia som i skrivande stund ännu inte är slut.


Första vändan var faktiskt mitt fel då jag tog för givet att jag beställde två lampor, men tydligen bara hade beställt en. Vid närmare eftertanke kom jag på att jag faktiskt inte specificerade antalet och där fick jag stå med lång näsa när de ringde från butiken och förkunnade att lampfoten i singularis hade anlänt. Dessvärre visade sig lampskärmen i vilket fall som helst ha blivit mosad i frakten så inte bara en fot till fick beställas utan också två skärmar. 


Till saken hör att den första leveransen dröjde sisådär en månad. Och i och med att jag förnyade beställningen dröjde det ytterligare en månad eller så innan allt var levererat. Det är ganska lång tid när man bara går runt hemma och väntar på att få inreda med det roligaste av allt, detaljerna! Särskilt som jag fick uppfattningen att leveransen endast skulle ta en vecka eller två. Men slutligen kom det efterlängtade telefonsamtalet.


Så glad i hågen följde min sambo med mig för att hämta våra lampor. Jag betonar våra, eftersom vi ju faktiskt ska ha en var. I just det här fallet fick jag faktiskt fria händer att beställa lampfötter med tillhörande skärmar och jag tackar så ödmjukast för förtroendet. Tack och lov gick mitt köp hem eftersom han nickade gillande åt det nästan färdiga resultatet. 


Nästan färdiga skriver jag eftersom det visade sig att den ena skärmen vad sprucken när jag väl plockade upp den hemma. Som plåster på såren för den långdragna leveransen fick vi tio procents rabatt på köpet, vilket vi uppskattade mycket. Därför var det lite snopet att behöva vända åter och förkunna att den ena skärmen faktiskt var trasig. 


Kvinnan i butiken såg lika snopen och förlägen ut som jag själv kände mig. Hon beställde bums en ny skärm och lät mig vänligt nog behålla den trasiga skärmen så länge så att jag i alla fall skulle kunna ställa upp lamporna. Som grädde på moset fick jag dessutom välja en valfri, fast, portugisisk tvål. Det är vad jag kallar service! Något som i mina ögon är väldigt ovanligt i detta land. Det gör mig verkligen glad som kund, gör att jag kan förbise alla problem och uppskattar butiken väldigt mycket till trots och också rekommenderar den vidare. 


Så i väntan på den hela lampskärmen har jag nu ställt upp lamporna på respektive nattduksbord och jag måste säga att jag är väldigt nöjd. 

 

 

 
 
 
 
 

En doftande present!

 
Så det blev en present på självaste födelsedagen ändå. Vilken himla tur hörni! 
 
 
Faktum är att jag fått presenter i omgångar av den enkla anledningen att min födelsedag ligger så till att folk inte alltid är hemma. Jag kan till exempel stoltsera både med härlig makeup, fin duschcreme, presentkort på restaurang, chokladpralinsset och en läcker turkos skål, som jag fick av mina vänner när jag bjöd på födelsedagspicknick för några helger sedan. 
 
 
Årets födelsedag gick dock i parfymens tecken, vilket är högst uppskattat. Jag har en nämligen en grej för parfymer. Det är den ultimata vardagslyxen. I ett annat liv skulle jag kunna tänka mig att vara parfymmakerska. Ägna dagarna åt att hitta de perfekta doftnoterna liksom. Syrén tror jag skulle vara en vanligt förekommande not i mina parfymer. 
 
 
Sambon bidrog med ytterligare en Miss Dior till samlingen och av föräldrarna fick jag en oprövad Gucci, Flora Mandarin. Båda doftar de härligt, friskt och fräscht. 
 
 
Dagen avslutades med middag tillsammans med familjen på Le Parc. Röding med pepparrotscreme till huvudrätt och förstås en efterrätt, jag menar, jag fyllde ju år! Vaniljglass med hallon. Enkelt och gott. 
 
 
Ja, så nu är året som 30-åring förbi. Det var ett händelserikt år. Resan till Australien och ett lägenhetsköp är bara två av alla händelser. Det måste ju betraktas som ett gott år. 
 
 
Nu ska jag spraya på mig mina goda parfymer (ja, eller en i taget) och se vad som händer härnäst.