Originalen på soptippen
Vi har platsbyggda garderober i matrummet. De är inget annat än fantastiska. Gedigna och genuina. Ett städskåp, ett linneskåp och en större garderob. Hela semestern stod jag och frenetiskt målade dessa vita. Det tog en himla tid, men bra blev det.
Någon gång i somras hakade vi av överskåpsluckorna för att jag skulle målartvätta och slipa dessa.
Lata som vi var ställde vi dessa mot väggen i matrumemt och tänkte "Ja, ja vi sätter väl tillbaka dem när tid är".
Så dumt att vi tänkte så.
Skåpsluckorna finns nämligen inte mer.
De kördes av misstag till soptippen med diverse annat "bråte" från köket.
Det är först nu som vi upptäckte det. Eller jag. Precis när jag skulle till att somna en natt kom jag att tänka på luckorna och att jag inte sett dem på länge. En sugande känsla av obehag spred sig inombords, men jag lyckades mota känslorna i grind och tog upp ärendet med min sambo först dagen efter.
Som misstänkt fanns de ingenstans.
Jag vet inte om det med ord går att beskriva hur mycket och innerligt jag grämer mig över detta. Originaldetaljer! Från 1946. Slängda på soptippen. Milda Matilda så oerhört dumt, onödigt och dumt, onödigt, ja, och onödigt igen!
Så där står vi nu med gapande öppna överskåp. Ett antal alternativ finns. Be en snickerifirma fixa nya. Snickra nya själva. Sätta upp en lapp i trapphuset och hoppas att någon i föreningen föredrar modernt, river ut sina luckor vid renovering och ger dem till oss. Åka till något slags återbruk och hoppas att någon vänlig själ lämnat in liknande luckor.
Vad vi än väljer är det i alla fall onödigt jobb som kommer att ta extra tid.
Men något lärde vi väl oss av detta. Bittert likväl.