Vansinne
Nu har verkligen denna sockerhysteri gått för långt. Jag lovar mig själv, för mitt eget välbefinnande, att inte läsa en enda artikel till om ämnet.
Den senaste, och också då den sista jag läste, var en krönika publicerad i Aftonbladet där skribenten, precis som så många andra, förfasade sig över att matbutikerna mer eller mindre innehåller ett outtömligt berg av socker. De produkter som hennes barn äter och gillar, bröd, leverpastej och yoghurt, innehåller så mycket socker att barnen efter sina dagliga intag mer eller mindre kan ses som tjackpundare.
Min fråga är om ingen människa tidigare har läst en innehållsförteckning? Hade fler gjort det hade fler förstått att socker faktiskt finns i det mesta. Det är väl inget att förvånas över? Men helt plötsligt har var och envar blivit så pass mer medvetna att de faktiskt har börjat vända på produkten och läsa det finstilta. Dessvärre är det enda folk tycks se i denna mikroskopiska text ordet SOCKER i versaler.
Som om sockret vore det värsta? I min värld är det inte det. Jag är till exempel långt mer oroad över de konstgjorda kemikalier och starka färgämnen som används i våra födoprodukter.
Tack och lov läste jag för en tid sedan en annan krönika där skribenten istället menade att vi har en onyanserad syn på farorna med socker och att det knappast är något gift. Befriande läsning. För det har verkligen gått troll i det här med socker och jag blir så ledsen och besviken när jag dessutom själv inser att jag blir alltmer påverkad. Bara för att jag själv bevittnat X antal personer som får någon slags glasartad panik i blicken så fort det vankas muffins eller en kaka, börjar jag själv snart sagt få samma blick.
Så vill jag inte ha det. Men ärligt talat tror jag skadan redan är skedd. Jag tvivlar på att jag någonsin igen kommer att kunna äta sötsaker så som tårta, bakelse, mördegskaka och bullar med rent samvete. Det är så vårt samhälle har blivit och det ser inte ut att finnas någon ljusning inom den närmsta framtiden.
Som jag skrivit tidigare, snart finns inget att äta. Se bara den senaste tidens larm om faran med mjölk...
Men en liten hjälp på traven bör åtminstone vara att, så som jag skrev ovan, sluta läsa allt som skrivs om ämnet. Så får det bli från och med nu.