Könsroller

Könsrollerna hemma hos mig och min sambo är nog ganska stereotypiska när jag tänker efter. 
 
 
Matlagning
Min sambo är den som steker köttet och rent generellt lagar den avancerade maten. Det har ju blivit lite så nuförtiden, att männen tagit över kökets domäner så att säga. Min sambo är därför självklart också den som grillar. Själv håller jag mig till att duka fint med servetter (som ingen använder), göra efterrätter samt sylta och safta. 
 
 
Badrummet...
...är min domän. Jag städar det en gång i veckan. Jag gör rent handfatet, gnor som bara den på golvet och sprutar ymnig mängd JIF i toalettstolen. Jag mumlar, vad jag tycker är ganska tydligt, flera gånger till min sambo att "Nu är det dags att göra rent badrummet igen!", med någon slags förhoppning om att han vigt skall hoppa ur soffan och ta tag i toalettborsten. Men nej. Jag tror dock att han tror att han gör rent toaletten ganska ofta. Ni vet, så som man liksom kan föreställa sig så intensivt och hårt att man ska göra en massa sit ups om kvällarna, att man nästan tror att man gjort femtio stycken fastän man inte ens rört sig en milimeter ur soffan. Men faktum kvarstår att min sambo endast gjort rent badrummet två gånger sedan vi flyttade in i lägenheten i januari. Att jag håller räkningen? Ja, jo... 
 
 
Bädda sängen
Mhm, det är min grej också. Det är nämligen lite jobbigt att göra det och då tror jag att min sambo tycker att det är enklare att steka en biff, fylla på spolarvätska eller såga av en planka. Överkastet till sängen är ganska stort och då måste man liksom springa från ena sidan av sängen till den andra, fram och tillbaka, för att få det tjusigt och på rätt plats. Så ja, det är jag som bäddar kan man väl säga. 
 
 
Dammsuga
Jo, men det delar vi på. Typ. 
 
 
Såga, borra, forcera tegelväggar, skruva ihop köksinredning med mera - grovrenovering
Min sambos gebit. I somras när tegelväggen skulle forceras för att skapa en ny dörröppning in till köket, ja då tog jag mitt pick och pack, gick ut på gården och lade mig för att sola. Ytterst bekvämt. När jag gick tillbaka upp möttes jag av en lägenhet fullkomligt dimmig av ett rödkornigt fint damm. Då tog jag vid och dammade, putsade och fejade tillbaka lägenheten i dess ursprungliga skick. 
 
 
Dekorera - finlirsrenovering
Lite mer av min grej skulle jag vilja säga. Självpåtaget. Jag smyger dit lite inredningsdetaljer som jag tycker är fina och hoppas att min sambo ska tycka likadant. I cirka en tre veckors tid lyckades jag ha två fina porslinshästar ståendes på fönsterbrädan i sovrummet utan att han noterade det. När han väl gjorde det, verkade han inte särskild imponerad och muttrade någonting om att han skulle ställa dit sin gedigna glaspjäs föreställandes en golfare. Då suckade jag resignerat och började fundera på nya ställen att ställa mina två arma hästar på. 
 
 
Rörmokeri (det vill säga avloppsrensning)
DET vill jag lova är min grej. Här spränger vi könsrollerna! Det är inte så att jag inte har försökt lägga över uppgiften på min sambo, men det går liksom inte. I veckor, ja om det inte är månader, har avloppet till handfatet på toaletten fungerat mycket bristfälligt. Att spola om än så lite som ett par droppar vatten har bildat en hel sjö av som liksom inte vill rinna undan. Trots att jag försökte vänta ut min sambo hände inget och jag fick ta saken i egna händer igår. 
 
 
I en gammal lägenhet som vår verkar avloppsrensning inte ha varit prioriterat. Jag fick skruva isär alla möjliga och omöjliga delar för att undersöka varför vattnet inte rann igenom. Gistet och gammalt som delarna också är var jag nära nog att spräcka hela eländet. Nå, att vattnet inte rann igenom var inte så konstigt. De allra flesta möjliga ingångar var igenkleggade av åratal av smuts. Nästan som läderartade sjok av hår, slajm och smuts.
 
 
Jag tror att min sambo inte tycker om att rensa avlopp på grund av lukten. Han grimaserar hejvilt, tenderar att kräkas och gör mycket stor sak av vad äckligt allt är. Själv är jag mycket mer hårdhudad och använder inte ens gummihandskar, men karaktären på smutsen jag hittade i rören igår gjorde att till och med jag fick kväljningar. 
 
 
Men stursk som jag är var det bara att härda ut och skruva tillbaka alla delar. 
 
 
"Du är så fantastisk på rörmokeri!" utbrister min sambo mycket entusiastiskt. 
 
 
Jo, jag tackar!
 
 
 
 

Dukat!

 
Det var verkligen längesedan vi fick bjuda på ordentlig middag nu. Vi har ju levt bland flyttkartonger och ett icke existerande kök alldeles för länge. 
 
 
Därför var det extra roligt att min kollega med partner tackade ja till den högtidliga trerättersinbjudan vi erbjöd. 
 
 
Äntligen skulle vi få laga mat på riktigt och jag skulle få duka på riktigt! Förvisso intogs middagen i matrummet som för övrigt är fyllt till bredden med diverse renoveringsverktyg så miljön i sig andades knappast restaurang! 
 
 
Dukat hade jag gjort med min sambos gudmors fina servis. Den fina vita med guldkant och vinröd blomdetalj. För att matcha hade jag införskaffat orange bordstabletter. Jag dekorerade i övrigt med höstlöv, ljuslyktor i grönt och grått, gröna ljus och lite kärleksört i en vas. Den höstlika dukning jag tänkt mig såg stundtals mer ut att vara inspirerad av en morot, grönt och orange liksom. Hmm, men tanken är väl den som räknas? 
 
 
Till förförrätt bjöd vi på pumpernickel med prästost och hjortronsylt. Den slank ner. Likaså gjorde förrätten som var butternut squash-soppa. Till huvudrätt fick det bli ankbröst med rödvinssås, potatisgratäng och snabbstekt sparris. Kanske var köttet något segt, men det verkar som att anka kan vara det emellanåt. Jag imponeras dock av min sambo som alltid lyckas med konststycket att få till perfekta såser. Själv är såsområdet orörd mark så att säga. 
 
 
Vi avslutade kvällen med sällskapsspel. Finns det något bättre sätt att avsluta en kväll på? Dessutom var det ett geografispel vilket gör mig alldeles extra nöjd. När jag riktigt får frottera mig i flaggor, huvudstäder och placera ut Australiens städer i rätt väderstreck, ja då är jag som allra gladast! Tilläggas bör att jag också vann! Klart det ska nämnas!
 
 
 
 
 
 
 
 
1

Gemensam städning

 
Städdagar med bostadsrättsföreningen tycker jag är rätt så trevligt faktiskt. De allra flesta verkar dock se det som något oerhört betungande att behöva vara med på och de flesta jag känner gör också mycket riktigt sitt bästa för att slippa undan. 
 
 
Det kan störa mig lite. Hur tänker man om man har den filosofin? Ska arbetet lejas bort och risken finnas för hyreshöjningar? Förlitar man sig alltid på att det finns några tappra själar som alltid ställer upp att städa undan skräp efter andra? Det verkar så. 
 
 
Årets städdag blev riktigt trevlig. Jag och min sambo är ju nya i föreningen, men redan med i styrelsen så i det här fallet hade vi faktiskt varit med och planerat hela städdagen. Jag hade gjort fina (i mitt tycke) och inbjudande aviseringar kring städdagen och uppslutningen var faktiskt helt okej. I alla fall en tjugo personer samlades, iförda sina bästa arbetskläder, på gården vid tiotiden. För mig är det viktigt att det ska vara inbjudande och i min värld borde en färgglad och välkomnande inbjudan åtminstone göra litegrann för att öka på känslan av granngemenskap, vilket det i allra högsta grad är vad en städdag handlar om. 
 
 
Städning av källarförrådsgångar verkar vara min grej och jag sopade frenetiskt i alla skrymslen och vrår och hoppades hårt och intensivt att inga spindlar skulle göra sig besvär att titta fram. Det gick ganska bra. 
 
 
Tillsammans hjälpte vi också alla till att släpa fram sådant som märkliga individer genom åren låtit stå kvar i källar- och vindsgångar. Även där har jag svårt att förstå tankebanorna. Hur kan man bara lassa in sina kälkar, pulkor, cyklar, kylskåp, grillar, madrasser, sidennattlinnen, ölburkar, trasiga sänggavlar, innerdörrar, byråer och annat i de allmänna utrymmena och på så vis effektivt hindra sina grannar från att kunna öppna sina förrådsdörrar? Jag tycker det är så oförskämt. Lägg därtill brandrisken och det som jag skrev ovan, att man fräckt nog förlitar sig på att andra ska åka och slänga det man själv var för lat för att göra. Märkligt. 
 
 
Lunchen var förstås ett trevligt avbrott. Smörgåstårta! Det äter jag verkligen inte särskilt ofta, men himla gott är det. Då fanns också tillfälle att prata mer med grannarna och jag tycker det är så trevligt att lära känna de andra, veta var de bor, vad de har för lägenhet, om de också har renoverat, eller vad de rent generellt tycker om att bo i just vår förening. Det är kul att få ett namn och ansikte på vilka som bor i de olika lägenheterna. Det känns tryggt på något vis. Hemtrevligt. 
 
 
Till slut var vi klara och föreningens allmänna utrymmen är nu tipptopp! En liten bonus är därtill att vi numer känner till vartenda skrymsle som finns i föreningen. Det kan också vara bra att veta.