På besök i sin egen stad

Hur ofta är man turist i sin egen stad? Väldigt sällan. Men att ha barn innebär att man testar på så otroligt många saker som man aldrig gjort förut. Så som att bo på hotell i sin egen stad. 
 
När A föddes fick J ett presentkort på restaurangen Plock i Uppsala. Redan då ett tillfälle för oss att få komma ut lite på egen hand och umgås. Att det sedan skulle dröja nästan ett och ett halv år innan vi kom iväg är en annan historia. När vi ändå skulle gå ut och äta bestämde vi oss för att slå på stort och också boka in en hotellnatt med en vistelse på hotellets spa inkluderad. 
 
Det var en nöjd och glad A vi vinkade hejdå till på lördagseftermiddagen. Det var faktiskt inget annat än ren tur att vi kom iväg till slut. A hade dagarna innan haft mycket hög feber till följd av tredagarsfebern som vi nu alltså lyckligtvis har bockat av. Men ibland står alltså stjärnorna rätt och weekendbagarna kunde packas. 
 
Clarion Hotell Gillet är kanske inte Uppsalas flärdfullaste hotell. Det ska ärligt sägas. Korridorerna påminner om en Finlandsfärjas och hotellet skulle må bra av ett par omgångar med målarpensel liksom en och annan badrumsrenovering. Men läget är å andra sidan oslagbart. Mitt i stan så att säga. 
 
Att gå på spa är inte något J och jag gör ofta. Har vi ens någonsin gjort det? Hotellets spa-avdelning blev därför ett extra välkommet inslag. Hemsidans utlovade karibiska mat och dryck var väl kanske inte så överdådig som jag först hade trott. En och annan ananasskiva och lite smaksatt vatten såg jag men inte så mycket mer. Jag trodde förstås att ett glas apelsinjuice eller två skulle ingå men det här med vad saker och ting ska kosta är sällan något som passar min uppfattning. Besöket blev således bra mycket dyrare än vad åtminstone jag hade räknat med. 
 
Nå, det var hur som helst mycket härligt att få glida ned i en alldeles perfekt varm bubbelpool och sitta där och reflektera över livet. Någon behandling hade vi inte bokat, bubbelpoolerna var tillräckligt avkopplande och lagom varma och avslappnade fortsatte vi sedan vidare till Plock. 
 
Plock ja. Kära Plock, som blivit dubbelt så stort. Jag har alltid gillat deras koncept och deras mat. Ja, det var ju trots allt längsedan nu en av de anställda vid kassan en gång kommenterade att jag beställt lite väl lite av deras mat och dryck. Desto mer beställde vi nu. Såväl pimientos de padrón, tonfiskpoké, laxtartar, gravad hjort, kantarellsoppa, bookmakertoast med mera slank ned.
 
Lustigt nog fick vi dock maten före drycken. Kanske ställde min beställning till det för bartendern. Jag beställde nämligen det jag alltid beställer ute, en alkoholfri, söt drink utan kolsyra. En sådan fanns inte med på ordinarie menyn men jag kanske är naiv när jag tror att en bartender ska klara av en sådan beställning ändå? Efter en kanske för omständlig förklaring för servitrisen trodde jag att jag hade lyckats. Nja, tydligen inte. Efter en påminnelse eller två kom sent omsider drinken, som var god, men misstänkt lik en drink innehållandes alkohol. Det visade sig sen att det i alla fall var det de tog betalt för; en fem centiliters drink. Se där, kanske tog de igen för den där gången för längesedan. Tur för dem dock att jag varken är gravid eller skulle köra bil efteråt. 
 
I övrigt var maten mycket god och vi avslutade med en liten dessert som också den var god om än inte något som går till historien. 
 
Så vad gör två föräldrar sen? En lördagskväll som är barnfri? Jo, man tar en kort promenad runt kvarteret för att sedan installera sig på hotellet och släcka lampan klockan 21.30. Sömn mina vänner. Denna hett efterlängtade sömn! Och sovmorgon blev det. Jag vaknade av mig själv klockan sju vilket med dagens mått mätt måste betraktas som en riktigt redig sovmorgon. Fantastiskt. Farmor meddelade också att A sovit förhållandevis bra och tagit sovmorgon också han ända till klockan sex. 
 
Det känns som att alla inklusive jag själv alltid trissar upp hotellfrukost som någonting väldigt fantastiskt. Det är det ju också på sätt och vis i och med att utbudet ofta vida överträffar det som finns hemma. Jag måste medge att det nämligen är sällan vi dukar fram sill, gravad lax, vita bönor, korv, pannkaka, våfflor, skinkröra, rosa grapefruktjuice, fjorton sorters müsli och två sorters croissanter hemma. Ändå vet jag aldrig vad jag ska äta när det väl är dags för hotellfrukost. Jag har en viss aversion mot fisk på morgonen så någon sill- eller laxbuffé är det inte tal om. Även korv och bönor ligger ganska långt ner på listan. Croissanter med choklad är förstås gott men kanske inte frukostmat som man står sig på. Ja, ni hör ju. Det slutar alltid med att jag ändå sitter där med min leverpastejssmörgås, ett glas apelsinjuice och en melonskiva. Lyckligtvis slog J en lov förbi våffeljärnet och kom tillbaka med fyra stycken tjocka, fluffiga våfflor a'la Belgian style. Vi hade ju faktiskt besökt hotellets lilla, med betoning på lilla, gym både under gårdagen och på morgonen innan frukost. Lite roddmaskin och crosstrainer borde ha gjort plats för våfflorna, väl?
 
Det och ytterligare en promenad på stan fick avsluta denna härliga helg i Uppsala. Att bo på hotell i sin egen stad tycker jag var en så pass bra idé att vi nog ska ta och införa detta som ett årligt event. Det kan vi lite lätt trötta föräldrar ändå vara värda. Det bästa av allt är ju ändå att komma hem sen till lille A. 
 
 
Clarion - Plock - Uppsala - frukost - föräldrar - hotell - mat - restaurang - spa - tapas - weekend

Och i oktober och november...

Och så blev det november. Vårt lands fulaste månad. Jamen, helt ärligt. Vad kan vara bra med november? Omgivningen är grå, kal, blöt och smutsig och vad gäller ekorrhjulet spinner det bara på och stegras gradvis ju närmare julen vi kommer. 
 
En enda positiv sak finns med november; att man inte behöver vara utomhus. Inte ens när solen skiner. Det är helt okej att harva på inomhus istället. 
 
Och harva på är precis vad vi gör just nu. Lämna på förskola, jobba, hämta på förskola, äta middag, natta, ta sig igenom natten, ta sig igenom morgonen och så är cirkeln sluten. Under dessa moment har jag hunnit med att inse ett par saker: 
 
1. Jag kan fortfarande inte hantera sömnbrist särskilt bra. En dålig natt och det känns som om mitt huvud är fyllt till bredden med bomull dagen efter. Så som idag, och just då väljer jag att sätta ord på pränt. Är det verkligen en bra idé? 
 
2. Vi kommer inte att ha någon julgran i år. När innebörden av det långsamt gick upp för mig blev reaktionen också därefter, kanske lite väl överdriven såhär i efterhand. Nu är jag ingen julfanatiker, inte längre i alla fall, på så sätt att jag börjar planera och längta till julen i augusti. Nej, jag blir snarare smärtsamt påmind om den när affärerna på sitt helt galna manér börjar duka fram julsaker någon gång i typ september/oktober. Mer av en julfanatiker skulle jag säkert vara om jag bodde i ett sekelskifteshus på landet och var med i Lantlivs decemberuppslag över "det mysiga livet på landet". Då skulle jag nog också bära in smågranar i vaser och baka pepparkakor till höger och vänster. Nu är det inte så. MEN det finns en sak som jag alltid vill ha på jul och det är en gran. Utan gran = ingen jul. Då kan man ju lika gärna fly landet. Än är det väl inte försent?
 
Anledningen till detta drastiska beslut att inte ha en julgran stavas A. Vår son. Vår livfulle A som inte kan låta bli just någonting. Efter att ha rivit ner gardinstången med såväl fästen som skruvar, haft ner min favoritkruka i golvet, dragit ner otaliga andra inredningsprylar och vält si och så många lampor - så går det helt enkelt inte. Det skulle förmodligen inte bli något kvar av den gedigna samling av julgranskulor jag dragit på mig genom åren och det värsta scenariot av alla skulle vara om A drog granen över sig. 
 
Nej, så granlöst är melodin i år. 
 
Nå, i övrigt har vi trots sömnbristen klarat av att både gå på bal och haft 35-årsfest. Lite som på gamla dar så att säga. På den sistnämnda höll två tappra gäster ut till 01. Vid det laget hade jag hur tydligt som helst hintat om att det var dags för dem att gå hem genom att både ha samlat ihop alla flaskor och burkar, handdiskat de finaste glasen och burit ut soporna samt sänkt volymen för grannarnas skull. Jag måste medge att jag kanske inte kände mig som den mest klockrena värdinna men som sagt - jag gör ALLT för lite sömn. 
 
Slutligen har jag också hunnit med att testa Uppsalas senaste restaurangtillskott Pong, tillsammans med mina kollegor. Asiatisk mat på bredden och tvären kan man sammanfatta det som. Som skaldjurs- och nötallergiker är det alltid lite av rysk monopol att försöka sig på den maten men det gick vägen och både en och annan dumpling, misosoppa, sushibit och stekt risrätt slank ner. Att sedan till efterrätt egenhändigt få göra i ordning sin egen mjukglass är ju en given vinnare. Efter att ha öst på en ansenlig mängd strössel är det fullt möjligt att det knappt gick att knäppa byxorna sen, men jag hoppas att det var en illusion. 
 
Så, nu går vi vidare mot december. Välkommen julen utan granen! 
 
 
Pong - asiatisk - barn - bebis - förälder - föräldrar - höst - jul - julgran - mat - november - oktober - restaurang - sömn