Varför är det värt att skaffa barn? - punkt 7

Punkt 7 
 
Jag fortsätter min lilla serie med tankar och reflektioner som jag ofta tänkte innan jag fick barn. Tankar och reflektioner som jag idag, på andra sidan, ser på ett helt annat sätt. Tankar som alla lett fram till varför det är så värt att skaffa barn (förutsatt att vilja och förutsättningar finns).
 
Varför säger föräldrar att man som barnlös inte kan förstå vad kärlek är förrän man fått ett barn? 
Det tror jag föräldrar som inte tänker efter säger. Helt ärligt är det faktiskt en ganska konstig sak att säga till någon. Det jag tror det handlar om är att föräldrar har svårt att sätta ord på hur mycket de känner för sitt barn. Det är så svårt att beskriva det i ord att den enkla utvägen blir att säga en svepande kommentar och på något sätt vänta på att personen ifråga får barn själv och att det därmed blir enklare att diskutera saken.
 
Innan ett barn upplever man naturligtvis också stark kärlek om den så är riktad mot sin partner, sitt husdjur, någon släkting, nära vän eller vad det nu må vara. Kärleken mot ett barn är, så som jag skrev ovan, något annat som ryms jämte kärleken mot andra i ens omgivning. Barnet blir en så stor del av dig och kärlekskänslorna träffar så hårt, vare sig du känner så direkt från första början eller först efter en tid när ni lärt känna varandra bättre. Jag tror det är lätt som förälder att tycka att kärleken faktiskt är större än något man tidigare upplevt.  
 
 
baby - barn - bebis - reflektioner - tankar

Varför är det värt att skaffa barn? - punkt 6

Punkt 6
 
Ytterligare en tanke som snurrade runt i huvudet när barnafrågan kom på tal...
 
Hur ska jag kunna älska någon lika mycket som min sambo/man/fru/hustru/valfritt?
Det funderade jag också på. Jag hade väldigt svårt att föreställa mig hur en helt ny person skulle bli en del av oss två. Jag menar det hade ju varit jag och J så länge. Hur skulle det kunna förändras? Men det verkar som att hjärtat har en förmåga att svälla och utan problem omfamna en till person på ett nästan obemärkt sätt. Dessutom är det en kärlek som är en annan än den som är tillägnad ens partner och just därför blir det enkelt att rymma också den kärleken. Barnet är ju faktiskt ett resultat av din och din partners kärlek. 
 
 
 
baby - barn - bebis - reflektioner - tankar

Varför är det värt att skaffa barn? - punkt 5

Punkt 5
 
En punkt som handlar om en tanke som ofta slog mig innan jag skaffade barn. Hur skulle jag kunna fortsätta resa om jag fick barn?
 
Jag vill hellre resa... 
Jag vill alltid resa. Längtan till att resa slutar aldrig. Därför ser vi till att kunna resa med A. Att resa med barn är lite av ett mindset. Vill du det tillräckligt mycket kommer det att gå. Det blir annorlunda ja, ingen tvekan om det. Kanske ersätts ökenvandringen i Namibia med ett par inledande charterresor till oexotiska Spanien och kanske ersätts det äventyrliga tältandet i fjällvärlden av ett enklare äventyr som utgår från en bekväm stuga istället. Eller kanske inte?
 
I Vi föräldrar kan man läsa om Adam Tensta som inspirerande nog åkte med sin tjej och sin bara några månader gamla bebis till Burma för en flodkryssning. En bekant bilade genom Europa ända till Sardinien med en bebis också den på bara några månader. Personligen sov A så dåligt och min sömnbrist var så stor under de första åtta månaderna att jag nog inte hade varit förmögen att resa, vare sig till Mongoliet, Fuerteventura eller Motala.
 
Nu, ett år senare, har vi gjort vår första utlandsresa. Och det är faktiskt så som folk säger; även den minsta resa blir en upplevelse tillsammans med ett barn. Det kan låta banalt men att resa med barn är en resa i sig. Det är något helt nytt. En ny utmaning och en känsla av att man plötsligt gör något tillsammans som en familj. Det är er alldeles egna upplevelse, som bara ni delar. Så ja, du kan resa med barn. Nu, senare, ofta eller sällan. Du bestämmer. 
 
 
baby - barn - bebis - reflektioner - tankar