Livet före och livet efter barn
Aldrig har det slagit mig så tydligt som igår vad det faktiskt innebär det man brukar säga; livet före och livet efter barn. Det är verkligen en så tydlig gräns som det någonsin kan bli.
Man brukar säga att "vad fasen gjorde vi innan barn egentligen?!" och jag har i mitt stilla sinne alltid tyckt att det varit en lite konstig fras att slänga sig med. Alla vet väl vad de gjorde i sitt liv innan barnet kom till världen? Men nu förstår jag med verklig emfas vad uttrycket faktiskt innebär.
I helgen fick A nämligen resa till landet för att spendera några somriga dagar med gräs under fötterna tillsammans med farmor och farfar. Kvar i stan var jag och J. Vi har lämnat bort A många gånger förut men då har J och jag alltid företagit oss något någon annanstans så som att gå på middagar, resa någonstans etc. Den här gången var vi bara hemma i lägenheten.
Innan A kom till världen hade jag mycket för mig. Det fanns liksom ingen gräns för hur mycket jag kunde klämma in under en dag. Långa listor på göromål ströks effektivt av och emellanåt var jag färdig med allt redan till lunch och kunde ägna resten av dagen åt egentligen vad som helst. Det här förändrades ju raskt när A föddes. Kanske har det varit bra för mig, att inte alltid fylla dagen till bristningsgränsen med aktiviteter utan att bara vara, att fokusera på A och hans behov. En liten påminnelse om att hemmet exempelvis inte måste vara alldeles perfekt skinande och rent hela tiden även om jag helst föredrar det så.
En söndag numer består således i att äta frukost, så gott det går att plocka ihop i köket efter sagda frukost men också efter lunch och middag, samt plocka undan diverse prylar och leksaker under dagens gång så att det ändå är beboeligt och däremellan leka med A, gå ut på promenad med A, sova middag med A, mysa med A, eventuellt åka på utflykt, storhandla inför kommande vecka, lägga i någon tvättmaskin eller så samt att en stund på kvällen mellan 19.00 och 21.00 sitta i soffan tillsammans med J och samla oss inför veckan. Jag hinner alltså med en del sysslor utöver att fokusera på A men inte i närheten av vad jag hann med förut.
Så plötsligt befinner jag mig inför en söndag utan A och det här är vad dagen består av:
- ett kort träningspass innehållandes knäövningar innan frukost
- en lång frukost framför tv:n
- en dusch
- tvätta fönstren i arbetsrummet
- rengöra toalettstolarna med kalkosan
- skruva fast dörrhandtagen som börjat glappa lite
- skura A:s lekmatta som blivit smutsig
- lägga i en tvättmaskin
- se ett avsnitt av Suits
- göra lunch, äta den och samtidigt se ett till avsnitt
- lägga sig och vila en stund
- göra sig i ordning och åka en sväng till Gränby för att handla inför veckan
- spackla i de ställen på dörrfoder och socklar där färgen försvunnit efter A:s emellanåt något häftiga lekar
- se ytterligare ett avsnitt av Suits
- laga middag
- olja in köksbänken
- göra rent ugnen
- gå på promenad
- se en film
Oj vad saker man hinner med utan ett barn hemma! Efter middagen kändes det som att vi hade uträttat hur mycket som helst men att det ändå var oceaner av tid kvar. J och jag tittade på varandra och undrade vad i allsin dar vi skulle göra nu?
Att se på film, vilket vi inte gjort på snart två år, kändes som en efterlängtad och något saknad aktivitet och när vi satt där i soffan utan att behöva tänka på att de tända ljusen stod i lagom höjd för ett par klåfingriga små nävar och utan att behöva tänka på att gömma fjärrkontrollerna eller att stänga diskmaskinen helt efter oss, ja då fick vi oss en glimt av hur livet innan A faktiskt var; enorma mängder tid som man på ett sätt kanske inte hade vett att uppskatta.
Man gör mycket saker också med barn men man lär sig vara effektiv på ett helt annat sätt och att sätta värde på helt andra saker så som att istället för att slötitta på tv eller damma tavellisterna upptäcka världen på nytt i närmsta lekpark tillsammans med en person vars liv precis har startat. Det ger perspektiv på tillvaron och livet blir ett annat, något jag omöjligen hade kunnat förstå innan A kom till världen - oasvett hur ingående någon hade försökt förklara det för mig.
Man gör mycket saker också med barn men man lär sig vara effektiv på ett helt annat sätt och att sätta värde på helt andra saker så som att istället för att slötitta på tv eller damma tavellisterna upptäcka världen på nytt i närmsta lekpark tillsammans med en person vars liv precis har startat. Det ger perspektiv på tillvaron och livet blir ett annat, något jag omöjligen hade kunnat förstå innan A kom till världen - oasvett hur ingående någon hade försökt förklara det för mig.
Så med tanke på citatet "vad fasen gjorde vi innan barn?" så blir svaret; allt och inget i en salig blandning närhelst vi ville och hurhelst vi ville. Enkelt och okomplicerat så det förslog. Något att emellanåt sakna, något att emellanåt reflektera över.
Tomheten som A lämnar efter sig när han är någonstans där vi inte är sätter också perspektiv på saker. Såhär var livet innan. Och när A kommer tillbaka; såhär är livet nu. Maxat. A fyller upp hela rummet med sin livsglädje och hindrar mig effektivt från att syna lägenheten på damm. För mig har det således varit välgörande att skifta liv.
Det finns definitivt ett före och ett efter barn. Aldrig har en gräns varit tydligare. Som icke förälder förstod jag aldrig innebörden av det. Nu gör jag det och det är så intressant att ha sett och upplevt båda sidorna.
PS: nu ser ju jag att det låter som att jag inte gör annat än spacklar och målar så fort jag får tillfälle men ja... det är en rätt så trevlig sysselsättning.
