En årsförbrukning av chili

Trots att det är rasande vinter ute så spirar det ändå lite på fönsterbrädan i lägenheten. I februari petade jag ner några chilifrön i ett antal krukor och ganska omgående tittade de upp trots avsaknad av specialbelysning och trots elementvärme underifrån. Jag förstår ju att odlingstips finns till av en anledning men många gånger har det fungerat bra att odla ändå. 
 
För odling, det har det blivit mycket av för min del, ända sedan unga år. Det var alldeles fantastiskt att få växa upp i ett hus med tillhörande stor trädgård och en glasveranda där jag kunde experimentera med lite mer exotiska sorter. Där fick både vindruvsplantor och citronträd trängas med mimosa, avokado och melon. Det mesta bar förstås inte frukt men några meloner blev till tack vare konstpollinering med pensel. Jag läste flitigt i Sätt en kärna av Ralf Efraimsson. 
 
Loggbok förde jag över zucchinin vi odlade i landet. Jag bar in den ena zucchinin efter den andra, vägde dem på hushållsvågen och förde noggranna anteckningar över dess vikt och utseende. Detsamma gjorde jag också för de Halloween-pumpor jag emellanåt satte. 
 
Men det är svunna tider nu och nu får jag dras med odling på lägenhetsnivå. Det är kanske inte det lättaste eller mest praktiska men det går om man är beredd på att kånka och bära lite. Någon vinterperiod med svalare temperaturer får jag dock inte till. Det är lite svårmotiverat för övriga familjemedlemmar att vrida ner temperaturen till något som påminner om en Medehalvsvinter och trapphuset osar även det av värme så inte ens där passar det att övervintra växter. 
 
Så jag odlar på fönsterbrädorna bäst det går, planterar om ute på gården och släpar krukor och jordsäckar genom källargångarna och uppför två trappor. Allt för att få lite grönska och för att få känna på jord. Planen är att chiliplantorna så småningom ska växa till sig och få frodas på balkongen och att de ska hinna generera ett antal härligt röda frukter. Förra gången jag sådde chili blev skörden så pass riklig att det räckte för husbehov i ett helt år. Det är inte illa för en lägenhetsodlare! 
 
 
 
chili - frön - gröna fingrar - lägenhet - odling - palmer - plantor - trädgård - vardag - växter

Hyacint i cerise

Jag gjorde sådan stor sak av att det minsann fanns röda hyacinter att köpa på Hötorget i Stockholm. Något som aldrig skulle gå att finna i Uppsala. 
 
Nå, så mycket röd visade den sig inte vara. Den blev ceriserosa! Finns det ens hyacinter i den nyansen? Finns de ens i rött frågar jag mig nu? 
 
Oavsett vilket så är den så otroligt vacker att jag inte alls vill att den ska blomma över. Den påminner nästan om en syrén med dess bjärta färg och dess fantastiska doft. 
 
 
Stockholm - Uppsala - blommor - dekoration - hyacint - inredning - jul - växter

Advent - egentid, reflektioner och dekorationer

Första advent spenderade jag i min ensamhet. Ja, det var lite otippat men J tog med sig A till Stockholm för lite tid med både farmor, farfar, faster och kusin O. 
 
Så vad skulle jag göra med min helt egna dag? Uppenbarligen det jag gjorde innan jag fick barn - så mycket som möjligt utan att ändå riktigt vara nöjd. Det är ju lite så jag tydligen jobbar. Så klockan nio satte jag igång med att koka lingonsylt, förbättringsmåla den putsade muren som är en del av ingången till köket och där färgen släppt på ett antal ställen, vilket också gäller för några av dörrfodren vilka jag också åtgärdade. Därefter duschade jag av två vintertrötta palmer och gjorde samtidigt rent i handfatet på toaletten. Därefter tog jag tag i att adventspynta vilket föregicks av att dammtorka fönsterbrädor och övriga öppna ytor. Eftersom jag nu hade begränsat med tid och inte riktigt vet när ytterligare ett tillfälle likt detta kommer igen, passade jag på att inte bara adventspynta utan också julpynta. Inte överdrivet mycket men lite lagom och allt i höjd så att A inte ska komma åt det. 
 
Därefter intog jag en snabb lunch samtidigt som jag försökte titta ikapp Så mycket bättre-avsnitten. På med ytterkläder och ut för att slänga skräp och handla. Efter handlingen gick jag via mina föräldrars lägenhet för att klippa håret på min mamma. Som den frisör jag är... eller hur var det nu med det? Nå, man kan uträtta under med en gammal kökssax, åtminstone så länge man inte har några som helst krav på form på frisyr, rakhet och utseendet i allmänhet. Efter det fick jag mitt eget hår klippt. På samma sätt, med samma sax. 
 
Därefter gick jag hem och plockade undan gårdagens julklappsinköp samtidigt som jag ställde tillbaka växterna och faktiskt tog en paus. Jo, ni hörde rätt. Jag tog mig en kopp te, såg lite på tv och tog en effektiv tupplur på tjugo minuter, innan jag fortsatte med att plantera ett antal hyacint- och amaryllisarrangemang. Det blev för övrigt riktigt fint. 
 
Därefter gjorde jag middag och åt den något enfaldiga rätten nachos med smält ost, guacamole och salladslök. Det är den rätt jag gör om jag är ensam hemma. Ingen direkt kostcirkel till rätt men sjukt gott. Icke att förringa. Efter det ställde jag mig att förbereda morgondagens lunchlåda för att därefter göra rent i toalettskåpet, göra 7-minute work out följt av dusch och hårtvätt. 
 
Ja, sen gav jag med mig och satte mig i soffan för att se på tv resten av kvällen. Tid för reflektion kan man säga. Såhär såg mina dagar ut innan jag fick barn. Alltid något att göra, och ständigt nya projekt på intågande och aldrig heller riktigt nöjd som sagt. Det kunde ju ha funnits något mer att hinna med, eller hur?
 
Många föräldrar frågar sig "Vad gjorde jag egentligen innan jag fick barn?" och det är banne mig ett mycket berättigad fråga. Med all denna ocean av tid? Vad hade jag och J gjort en kväll som denna om vi varit ensamma? Förmodligen ätit middag väldigt länge och därefter tittat på någon film innan vi gått och lagt oss. Jag hade antagligen känt mig lite rastlös under filmtittandet och vid läggdags hade jag säkerligen funderat på vad jag åstadkommit denna dag och lite skräcksalget tänkt att jag blivit en dag äldre utan att ha räddat världen. 
 
Men nu. Okej, jag kan på ett sätt sakna dessa eoner av tid, dessa kvällar tillsammans, alla dessa dagsprojekt som jag kunde utföra i min egen takt, utan störningsmoment. Men oj vad A har hjälpt mig att tagga ner. När A är hemma ligger fokus på honom. Jag kan inte hänga upp gardiner, jag kan inte ställa mig att göra saffranskola, jag kan inte skura badrummet, jag kan inte skriva alla julkort. Andra föräldrar kanske kan det, men med A hemma går det inte. Man kan säga att A på sitt egna sätt hindrar mig från att springa runt som en skottspole och göra alla dessa nödvändiga och onödvändiga saker hemmavid. Och med tanke på hur intensivt det är att fokusera och ta om honom finns det inte en chans att jag när jag lägger mig känner en känsla av otillräcklighet eller att jag blivit en dag äldre. Dessa tankar har bara försvunnit ut genom fönstret och det är jag så tacksam för. 
 
Jag tror verkligen nu, såhär i efterhand, att A, eller ja barn generellt, hjälper en att prioritera bättre och att få nya perspektiv. A har hjälpt mig med det i alla fall. 
 
Och att då och då, som igår, få tillfälle till en dag av egentid är alldeles lagom och jag uppskattar det så himla mycket mer. Morgonkvisten var faktiskt nästan bäst. För första gången på snart 1,5 år kunde jag äta frukost i lugn och ro och borsta tänderna på toaletten utan att samtidigt ha ett ben på toalettstolen för att i en märklig ställning försöka hindra A från att klättra upp på toaletten. Det uppskattas.
 
Det uppskattas också att få denna egentid för att verkligen känna hur mycket jag saknar A och J när de är borta. Ett hem som vanligtvis upptas av ett barn blir påtagligt tyst och tomt när leksakerna står övergivna och ingen går runt och ropar "mamma mamma!". 
 
Advent blev det hur som helst och riktigt fint med alla dekorationer. 
 
 
 
 
advent - barn - bostad - förälder - hem - inredning - jul - livet - lägenhet - mamma - vardag