En fortsättning

Vad fin julen, julledigheten och nyårsafton blev. Jag måste medge att det var lite svårt att acceptera att ledigheten är över för den här gången. 
 
A. höll sig frisk genom hela ledigheten vilket märktes. Vilken glad liten kille! Faktum är att han var en liten prins var dag. Han både åt gott, sov gott och ville bli påklädd och skötas om på skötbordet. Alla de tidigare förkylningarna, febertopparna och magsjukorna påverkade förstås hans humör. 
 
Trots avsaknad av julgran lyckades det bli en julafton ändå. Tänka sig. Vi placerade istället den stora julbocken som jag fyndade i en antikaffär i Leksand i somras, bredvid den öppna spisen och lade julklapparna däri. Även i år blev det alltså en liten ansamling av julklappar. A var mest intresserad av omslagspappret med domherrar på än av själva paketen i sig. Vi föräldrar var dock mycket nöjda med innehållet som bestod av bland annat böcker, pussel och ett helt litet tält att krypa in i och läsa. 
 
Själv blev jag också mycket nöjd över ett par nya pyjamasbyxor, duschgel och en rosa, fluffig kofta. Julklappspengarna som jag så snällt fick spenderade jag omedelbart på mellandagsrean och utflykten till Barkarby. Vanligtvis brukar jag sitta som Krösus sork på de eventuella kontanter jag får mig till skänks vid julafton och födelsedagar, men i år tänkte jag smida medan järnet var varmt och nya kläder gör mig faktiskt riktigt glad. Däremot är det något av en chock att inse att jag inte alltid drar samma storlek som jag alltid gjort. Hur, jag upprepar, hur kan det vara så! 
 
A. hade lite svårt att sova medan vi vuxna öppnade våra julklappar under julaftonskvällen, men övriga nätter under julen sov han alltså förhållandevis bra för att vara A, och den första januari 2018 överraskade han oss alla genom att för första gången i sitt liv somna på egen hand i sin egen spjälsäng såväl under middagsvilan som till kvällen. Kan det vara hans nyårslöfte tro? 
 
De övriga mellandagarna gjorde vi flera avstickare ner till stan, och som sagt till Barkarby. Jag gillar det stället faktiskt. Inte matmässigt, men något klädfynd brukar jag alltid göra. Det gäller dock att sortera noga. Många av plaggen ser ut att komma från ett annat decennium så det gäller att rota lite för att hitta något som känns förhållandevis nytt eller åtminstone tidlöst. Matställena däremot känns hopplösa. Vi åt av den asiatiska buffén vilken förvisso var fräsch, men det var nog tur att vi inte gick på toaletterna innan vi åt. En liten renovering och uppfräschning vore på sin plats. 
 
Nyårsafton blev också väldigt trevlig. J. och jag hade bokat bord på Villa Anna och A. fick fira hos mormor och morfar. Villa Anna har under en längre tid varit min absoluta favoritrestaurang i Uppsala och jag tycker fortfarande att de håller fanan högt. Nyårsmenyn bestod av fem delikata rätter. Jag måste dock medge att efterrätten inte riktigt föll mig i smaken vilket kanske har hänt tre gånger under mitt snart trettiofemåriga liv, men för mig betyder efterrätt sötma. Mycket sötma. Svartvinbärssorbet hör därför inte till favoriterna och inte heller när man adderar örter. Örter är mat, inte en efterrätt ju! Att de sedan valde att helt enkelt utesluta valnötsmjölken som hälldes på efterrätten istället för att ersätta den med något annat, blev jag lite brydd kring. Så brukar man inte göra på en så kallat bättre restaurang. 
 
Nå, det nya året har ringts in. A reagerade inte på raketerna och smällarna och alla hyacinter är utblommade. Det känns fantastiskt skönt att äntligen vara på rätt sida om årshalvan. I morse hörde jag talgoxarna sjunga sin vårsång trots det kompakta mörkret och då gör ju inte ens mörkret särskilt mycket. Vi är som sagt på väg mot varmare tider. 
 
 
 
barn - föräldrar - föräldraskap - jul - julgran - julklappar - kläder - mamma - middag - nyår - restaurang - shopping

På besök i sin egen stad

Hur ofta är man turist i sin egen stad? Väldigt sällan. Men att ha barn innebär att man testar på så otroligt många saker som man aldrig gjort förut. Så som att bo på hotell i sin egen stad. 
 
När A föddes fick J ett presentkort på restaurangen Plock i Uppsala. Redan då ett tillfälle för oss att få komma ut lite på egen hand och umgås. Att det sedan skulle dröja nästan ett och ett halv år innan vi kom iväg är en annan historia. När vi ändå skulle gå ut och äta bestämde vi oss för att slå på stort och också boka in en hotellnatt med en vistelse på hotellets spa inkluderad. 
 
Det var en nöjd och glad A vi vinkade hejdå till på lördagseftermiddagen. Det var faktiskt inget annat än ren tur att vi kom iväg till slut. A hade dagarna innan haft mycket hög feber till följd av tredagarsfebern som vi nu alltså lyckligtvis har bockat av. Men ibland står alltså stjärnorna rätt och weekendbagarna kunde packas. 
 
Clarion Hotell Gillet är kanske inte Uppsalas flärdfullaste hotell. Det ska ärligt sägas. Korridorerna påminner om en Finlandsfärjas och hotellet skulle må bra av ett par omgångar med målarpensel liksom en och annan badrumsrenovering. Men läget är å andra sidan oslagbart. Mitt i stan så att säga. 
 
Att gå på spa är inte något J och jag gör ofta. Har vi ens någonsin gjort det? Hotellets spa-avdelning blev därför ett extra välkommet inslag. Hemsidans utlovade karibiska mat och dryck var väl kanske inte så överdådig som jag först hade trott. En och annan ananasskiva och lite smaksatt vatten såg jag men inte så mycket mer. Jag trodde förstås att ett glas apelsinjuice eller två skulle ingå men det här med vad saker och ting ska kosta är sällan något som passar min uppfattning. Besöket blev således bra mycket dyrare än vad åtminstone jag hade räknat med. 
 
Nå, det var hur som helst mycket härligt att få glida ned i en alldeles perfekt varm bubbelpool och sitta där och reflektera över livet. Någon behandling hade vi inte bokat, bubbelpoolerna var tillräckligt avkopplande och lagom varma och avslappnade fortsatte vi sedan vidare till Plock. 
 
Plock ja. Kära Plock, som blivit dubbelt så stort. Jag har alltid gillat deras koncept och deras mat. Ja, det var ju trots allt längsedan nu en av de anställda vid kassan en gång kommenterade att jag beställt lite väl lite av deras mat och dryck. Desto mer beställde vi nu. Såväl pimientos de padrón, tonfiskpoké, laxtartar, gravad hjort, kantarellsoppa, bookmakertoast med mera slank ned.
 
Lustigt nog fick vi dock maten före drycken. Kanske ställde min beställning till det för bartendern. Jag beställde nämligen det jag alltid beställer ute, en alkoholfri, söt drink utan kolsyra. En sådan fanns inte med på ordinarie menyn men jag kanske är naiv när jag tror att en bartender ska klara av en sådan beställning ändå? Efter en kanske för omständlig förklaring för servitrisen trodde jag att jag hade lyckats. Nja, tydligen inte. Efter en påminnelse eller två kom sent omsider drinken, som var god, men misstänkt lik en drink innehållandes alkohol. Det visade sig sen att det i alla fall var det de tog betalt för; en fem centiliters drink. Se där, kanske tog de igen för den där gången för längesedan. Tur för dem dock att jag varken är gravid eller skulle köra bil efteråt. 
 
I övrigt var maten mycket god och vi avslutade med en liten dessert som också den var god om än inte något som går till historien. 
 
Så vad gör två föräldrar sen? En lördagskväll som är barnfri? Jo, man tar en kort promenad runt kvarteret för att sedan installera sig på hotellet och släcka lampan klockan 21.30. Sömn mina vänner. Denna hett efterlängtade sömn! Och sovmorgon blev det. Jag vaknade av mig själv klockan sju vilket med dagens mått mätt måste betraktas som en riktigt redig sovmorgon. Fantastiskt. Farmor meddelade också att A sovit förhållandevis bra och tagit sovmorgon också han ända till klockan sex. 
 
Det känns som att alla inklusive jag själv alltid trissar upp hotellfrukost som någonting väldigt fantastiskt. Det är det ju också på sätt och vis i och med att utbudet ofta vida överträffar det som finns hemma. Jag måste medge att det nämligen är sällan vi dukar fram sill, gravad lax, vita bönor, korv, pannkaka, våfflor, skinkröra, rosa grapefruktjuice, fjorton sorters müsli och två sorters croissanter hemma. Ändå vet jag aldrig vad jag ska äta när det väl är dags för hotellfrukost. Jag har en viss aversion mot fisk på morgonen så någon sill- eller laxbuffé är det inte tal om. Även korv och bönor ligger ganska långt ner på listan. Croissanter med choklad är förstås gott men kanske inte frukostmat som man står sig på. Ja, ni hör ju. Det slutar alltid med att jag ändå sitter där med min leverpastejssmörgås, ett glas apelsinjuice och en melonskiva. Lyckligtvis slog J en lov förbi våffeljärnet och kom tillbaka med fyra stycken tjocka, fluffiga våfflor a'la Belgian style. Vi hade ju faktiskt besökt hotellets lilla, med betoning på lilla, gym både under gårdagen och på morgonen innan frukost. Lite roddmaskin och crosstrainer borde ha gjort plats för våfflorna, väl?
 
Det och ytterligare en promenad på stan fick avsluta denna härliga helg i Uppsala. Att bo på hotell i sin egen stad tycker jag var en så pass bra idé att vi nog ska ta och införa detta som ett årligt event. Det kan vi lite lätt trötta föräldrar ändå vara värda. Det bästa av allt är ju ändå att komma hem sen till lille A. 
 
 
Clarion - Plock - Uppsala - frukost - föräldrar - hotell - mat - restaurang - spa - tapas - weekend

Spanskt på menyn under barnfri kväll

För ett år sedan fick jag ett presentkort på restaurangen La Parrilla här i Uppsala. Med presentkortet medföljde en uppmaning om att gå ut och äta tillsammans med J. Barnfritt alltså, för att vi skulle få en stund alldeles för oss själva. 
 
Som ni ser kom det alltså att dröja ett helt år innan vi kunde använda oss av presentkortet. Alla bebisar och barn är olika. Jag känner en del som har kunnat lämna sitt barn till far- och/eller morföräldrar eller vänner redan tidigt för att själva kunna gå ut för lite tid på tu man hand. Några kallar det date night. Andra bara egentid. Inget av begreppen har existerat för mig och J. 
 
När jag skriver det här drar jag mig till minnes hur jag och J en gång för flera år sedan satt tillsammans på en av alla kvällar på Plock. In kom ett par vi kände. De såg ärligt talat rätt trötta och slitna ut. De hade endast tid för en kaffe eftersom de därefter skulle gå på bio. Det var en av deras första utekvällar tillsammans sedan de fått barn. Jag och J förundrades lite lätt över om det verkligen skulle komma att bli så svårt att ta sig ut efter att familjen utökats med en bebis. Svar ja, eller, det beror helt enkelt på vilken bebis man får. 
 
Vår lille A har ju inte riktigt haft som specialitet att sova särskilt mycket eller vara särskilt lättnattad. Att lämna över nattningen till andra har därför inte varit aktuellt på ett helt år. Nu, när han passerat ettårsdagen kände vi oss dock redo för att låta mormor och morfar testa att natta honom. De är de personer A har träffat allra mest sedan han föddes. 
 
Nå, La Parrilla. Fokus på grill och fokus på kött och spanskt. Menyn är trevligt nog på spanska och i lokalen flödade spansk musik ur högtalarna. Läget däremot skulle nog kunna kvala in som ett av Uppsalas sämsta. Beläget i ett av Uppsalas absolut fulaste citykvarter och med en uteservering inklämd i en gränd - som nu dessutom också var en byggarbetsplats. Av detta märker man inomhus tack och lov inte särskilt mycket av. Inredningen och utformningen av restaurangen är tilltalande på alla sätt. 
 
Vad härligt det var att få sitta ner jag och J och ägna oss åt något vi gjorde väldigt mycket innan A kom; äta ute. Och så mycket mer man uppskattar det när det inte sker lika ofta längre. 
 
Vi högg in på förrätterna bestående av pimientos de padrón. Dessa underbara, små gröna paprikor. Jag minns när vi åt dem första gången i Spanien och hur förtjusta vi blev. Då fanns de inte ens att få tag på i livsmedelsaffärerna i Sverige. Till det serverades också bröd med olivtapenade och chicharrón, som alltså är detsamma som krispig fläsksvål med chimichurri-dip. Det kanske inte låter så gott men det feta tillsammans med det salta i fläsksvålen gjorde det till en helt underbar smak. Som chips i konsistensen fast ännu godare. 
 
Till huvudrätt valde J grilltallrik av blandade köttbitar. Själv kan jag aldrig motstå en oxfilé - solomillo de buey de Uruguay. Det var en mycket fin och mör köttbit som medium rare serverades på min tallrik ackompanjerad av tillbehör som chimichurri, auberginesmör, rostade potatisar, sellerisallad med flera. Försvinnande gott. 
 
Som avslutning valde vi båda en crema catalana, med krispig yta och härlig sötma. Som sig bör. 
 
Kvällen visade sig fortfarande vara ung när vi var klara. Det blir lätt så om man bokar middag till klockan 16.00. Småbarnsföräldrar deluxe! Ingen annan åt så tidigt som vi kan jag meddela. Därför fanns det fortfarande utrymme för en drink på hemvägen. Lingons uteservering är en av de bästa i stan, mycket tack vare kvällssolen och utsikten mot Fyrisån. Dessvärre sjunger ju Lingon på sista versen eftersom restaurangen dessvärre ska ersättas med nya bostäder. Så oerhört dumt. 
 
Nå, en öl och en alkoholfri passionsfruktsdrink senare vandrade vi hemåt i sommarkvällen. Vår första, men förhoppningsvis inte sista date night. Och A, ja, han somnade så fint hos mormor. Älskade hjärtat. 
 
 
 
Spanien - Uppsala - barn - bebis - mat - restaurang