Bara allmänt trög eller slut på luft?

Cykeln - djävulens påfund. Jo, jag har ju tidigare skrivit om mina förehavanden med att försöka få till en smidig vardag som cykelburen till och från förskola, jobb och hem. 
 
Med förnyad energi tyckte jag ändå att jag tog mig an det nya året. Nu skulle här cyklas med gott humör och med fanan högt. 
 
Men attans vad segt det gick. Något helt otroligt, kopiöst segt. Efter att ha lämnat av A. på förskolan och ha påbörjat färden ut i Ingenmansland - Boländerna industriområde, så kändes det obeskrivligt tungt. Svetten bröt fram redan någonstans på Skolgatan och väl framme på Björkgatan, ja då var jag så svettig och färdig att jag tvivlade på att jag ens skulle orka ta mig fram ända till kontoret. I varenda backe, ja på raksträckorna till och med, blev jag därtill omcyklad av folk i alla åldrar och på alla sorters modeller av cyklar. 
 
Jag begrundade mitt öde och bestämde mig för att jag endera har en helt bedrövlig kondition eller för att sköldkörtelnivåerna måste vara på dito nivå. 
 
De andra dagarna den veckan förberedde jag mig åtminstone genom att ta på mig en underställströja att cykla i och ombyte till lite prydligare kläder på kontoret. Men så slog mig plötsligt en tanke. Jag hade väl inte glömt det mest väsentliga när det kommer till tröga cyklar, att kolla luften? 
 
Jodå, klart jag hade. Eller glömt och glömt. Jag hade uteslutit det eftersom jag alldeles nyligen bytt till sprillans nya vinterdäck så jag trodde lite naivt att det var ett omöjligt alternativ. 
 
Så under en rast kollar jag däcken och jodå, bakdäcket var om inte tomt så åtminstone inte särskilt luftfyllt. Och nu kommer vi till fördelen med att jobba på en bygg- och anläggningsfirma. Yrkesarbetare! Snickare! Tjänstemän! Som alla kan hantera verktyg och som inte tycker att något praktiskt är ett problem. Så ut med cykeln i verkstaden till T och A som på fem röda fyller cykeln med luft, sätter på en sån där svart plopp på ventilen som för övrigt saknades och som i bara farten dessutom plockar bort resterna av min stänkskärm som helt sonika sprack häromdagen. 
 
Voilá! Vilken skillnad det var att cykla hem. Galant! Även om jag inte tänker sträcka mig till att säga att det är lätt att cykla med vinterdäck. Så långt ska vi inte gå... 
 
I morgon ska jag göra ett nytt försök att cykla. Och med tanke på den nyligen fallna snön ska vi se vad mina däck går för. Positiv i tanken och med fanan högt alltså. Wish me luck! 
 
 
 
Uppsala - barn - cykel - förälder - jobb - livet - motion - vardag

En fortsättning

Vad fin julen, julledigheten och nyårsafton blev. Jag måste medge att det var lite svårt att acceptera att ledigheten är över för den här gången. 
 
A. höll sig frisk genom hela ledigheten vilket märktes. Vilken glad liten kille! Faktum är att han var en liten prins var dag. Han både åt gott, sov gott och ville bli påklädd och skötas om på skötbordet. Alla de tidigare förkylningarna, febertopparna och magsjukorna påverkade förstås hans humör. 
 
Trots avsaknad av julgran lyckades det bli en julafton ändå. Tänka sig. Vi placerade istället den stora julbocken som jag fyndade i en antikaffär i Leksand i somras, bredvid den öppna spisen och lade julklapparna däri. Även i år blev det alltså en liten ansamling av julklappar. A var mest intresserad av omslagspappret med domherrar på än av själva paketen i sig. Vi föräldrar var dock mycket nöjda med innehållet som bestod av bland annat böcker, pussel och ett helt litet tält att krypa in i och läsa. 
 
Själv blev jag också mycket nöjd över ett par nya pyjamasbyxor, duschgel och en rosa, fluffig kofta. Julklappspengarna som jag så snällt fick spenderade jag omedelbart på mellandagsrean och utflykten till Barkarby. Vanligtvis brukar jag sitta som Krösus sork på de eventuella kontanter jag får mig till skänks vid julafton och födelsedagar, men i år tänkte jag smida medan järnet var varmt och nya kläder gör mig faktiskt riktigt glad. Däremot är det något av en chock att inse att jag inte alltid drar samma storlek som jag alltid gjort. Hur, jag upprepar, hur kan det vara så! 
 
A. hade lite svårt att sova medan vi vuxna öppnade våra julklappar under julaftonskvällen, men övriga nätter under julen sov han alltså förhållandevis bra för att vara A, och den första januari 2018 överraskade han oss alla genom att för första gången i sitt liv somna på egen hand i sin egen spjälsäng såväl under middagsvilan som till kvällen. Kan det vara hans nyårslöfte tro? 
 
De övriga mellandagarna gjorde vi flera avstickare ner till stan, och som sagt till Barkarby. Jag gillar det stället faktiskt. Inte matmässigt, men något klädfynd brukar jag alltid göra. Det gäller dock att sortera noga. Många av plaggen ser ut att komma från ett annat decennium så det gäller att rota lite för att hitta något som känns förhållandevis nytt eller åtminstone tidlöst. Matställena däremot känns hopplösa. Vi åt av den asiatiska buffén vilken förvisso var fräsch, men det var nog tur att vi inte gick på toaletterna innan vi åt. En liten renovering och uppfräschning vore på sin plats. 
 
Nyårsafton blev också väldigt trevlig. J. och jag hade bokat bord på Villa Anna och A. fick fira hos mormor och morfar. Villa Anna har under en längre tid varit min absoluta favoritrestaurang i Uppsala och jag tycker fortfarande att de håller fanan högt. Nyårsmenyn bestod av fem delikata rätter. Jag måste dock medge att efterrätten inte riktigt föll mig i smaken vilket kanske har hänt tre gånger under mitt snart trettiofemåriga liv, men för mig betyder efterrätt sötma. Mycket sötma. Svartvinbärssorbet hör därför inte till favoriterna och inte heller när man adderar örter. Örter är mat, inte en efterrätt ju! Att de sedan valde att helt enkelt utesluta valnötsmjölken som hälldes på efterrätten istället för att ersätta den med något annat, blev jag lite brydd kring. Så brukar man inte göra på en så kallat bättre restaurang. 
 
Nå, det nya året har ringts in. A reagerade inte på raketerna och smällarna och alla hyacinter är utblommade. Det känns fantastiskt skönt att äntligen vara på rätt sida om årshalvan. I morse hörde jag talgoxarna sjunga sin vårsång trots det kompakta mörkret och då gör ju inte ens mörkret särskilt mycket. Vi är som sagt på väg mot varmare tider. 
 
 
 
barn - föräldrar - föräldraskap - jul - julgran - julklappar - kläder - mamma - middag - nyår - restaurang - shopping

Stockholm vs Uppsala

Alla julklappar är redan inhandlade och det är så skönt! Jag försöker ju att minska på klapparna varje år, av flera aspekter. Allt från ekonomiska till miljömässiga till en mer stressfri vardag och så vidare men några blir det varje år oavsett. 
 
Vanligtvis brukar det ta flera tillfällen i anspråk att köpa julklapparna men i år lyckades jag köpa dem alla vid ett och samma tillfälle. Det var inte så svårt eftersom jag vidge en heldag för ändamålet i Stockholm. 
 
Ibland brukar jag fundera på hur det skulle vara att bo i Stockholm. Inte så konstigt med tanke på att min sambo kommer därifrån och då och då också jobbar där. Ganska snabbt brukar jag komma fram till att jag nog inte skulle vilja det. Det skulle bli dyrare att leva rent ekonomiskt. Jag skulle behöva söka nytt jobb och börja om på helt ny kula med allt från socialt liv till fritidsintressen med mera. Det skulle bli svårare med barnvakt eftersom mina föräldrar inte bor där och naturen skulle kännas långt borta. Detta då förutsatt att man skulle bo i innerstan vilket är vad jag menar med Stockholm. 
 
Men det finns också mycket bra med Stockholm. Utbudet till exempel. Uppsala är förvisso Sveriges fjärde största stad och växer på längden och bredden hejvilt men affärsmässigt är utbudet ganska mellanmjölksaktigt. Det är det vanliga utbudet av butikskedjor, gärna utanför stan i stora köpcentra, och inga direkta specialbutiker. Det är i alla fall så det känns. 
 
Att vandra runt i Stockholms innerstad och handla är en fröjd just för att det finns ett stort och brett utbud. Till och med på en alldeles vanlig H&M-butik finns betydligt fler plagg och variationer av dessa jämfört med Uppsalas enda citybutik. Och behöver jag en specifik present som endast står att finna på en speciell butik, ja då finns det där ocskå eftersom en nischad butik går runt. Allt på min lista jag föresatt mig att handla fanns och inom loppet av ett par timmar var jag färdig. 
 
Lägg därtill Hötorgshallen eller någon av stadens andra saluhallar. Så mycket liv, så mycket rörelse, så mycket produkter! Att jämföra med Uppsalas saluhall som för en alltmer tynande tillvaro i stan. En ost- och en fiskhandlare i en för övrigt tom saluhall där tidigare hyresgäster dragit för jalusierna för gott. 
 
Och förstås Hötorget självt. Om man lyckas stänga ute försäljarnas lite väl enträgna rop är det en fröjd att botanisera bland blommor och grönsaker. Hyacinter i alla möjliga färgställningar och amaryllis likaså. En hyacint för tio kronor. En rosa amaryllis för femtio kronor. I Uppsala får jag anstränga mig för att hitta röda hyacinter eller amaryllis i någon annan färg än just röd. 
 
Men det är väl så, att det emellanåt är enklare att snegla på någon annan stad och tycka att den är bättre än sin egen, men just nu är jag allt lite less på min egen stad. Vilken tur då att det är så pass enkelt att ta en avstickare till huvudstaden. Och viktigast av allt, alla julklappar är inhandlade och dessutom inslagna. Så skönt!
 
 
Stockholm - Uppsala - cityliv - jul - julklappar - shopping - stad