Matrummet tar form

 
Matrummet börjar bli klart.  
 
 
Jag har sett på rummet som ett litet sådant, men när jag väl ska till att måla, slipa, skrapa, spackla eller vad det nu än är, känns rummet plötsligt så himla mycket större. 
 
 
Målningen är nog det som tagit längst dit. Som jag har målat. Jag blir nästan illamående bara jag tittar åt färgburkarna, penslarna, pinnarna för omrörning innan målning, alla rollers (oklar pluralform) och plastbyttor för färg. 
 
 
Det är liksom vardagskutym numer. När jag kommer hem från jobbet hinner jag knappt hänga av mig kläderna innan jag går in på toaletten (färgburken förvaras där), öppnar en färgburk, rör om, väljer lämplig pensel och målar något väl utvalt objekt så som en dörr, en sockel, en list eller en fönsterkarm. Noga ska det vara också. Förmodligen därför som det tar sådan lång tid. 
 
 
Under denna process har jag i alla fall blivit kung på att rolla dörrar. Det har jag redan skrivit tidigare. Men även om jag besitter denna åtråvärda skicklighet tar det likväl väldigt lång tid att bli klar med en dörr. Först grundmåla var sida, därefter rolla en sida i taget gånger två och därefter förbättra lite runt kanterna på dörren etc. Dessutom flagar alltid lite färg av vid tillbakahängning av dörrarna och då är jag allt där med penseln igen och petar och duttar i. 
 
 
Väggarna har också tagit sin tid. Gamla sprickor i gammal tapet innebar att vi måste skära bort gammal tapet, spackla, slipa och sätta upp nya våder av den gamla tapeten så långt det räckte. Därefter skulle väggen målas med tapetgrund för att därefter rollas med vanlig vit färg, gånger två förstås. 
 
 
Men nu, nu är rummet vitt, ljust och luftigt. Häromdagen kunde jag äntligen ta bort pappen som täckt rummet i mer än en månad. 
 
 
Därefter var det dags för textilierna, men det är en annan långdragen historia...