Rebecka bowlar

Det är mycket sport för mig just nu. Förra helgen testade vi nämligen på bowling. Det var en herrans massa år sedan sist så jag kom inte ihåg ens hur man på bästa sätt fick iväg klotet. 
 
För min egen del var det något av en bedrift bara att faktiskt delta. Jag har en något märklig relation till sportutövande som innefattar någon slags boll, klot eller liknande. Det hänger ihop med idrottsundervisningen genom hela skolan. På något vis har jag eller någon annan intalat mig att jag förmodligen inte är särskilt bra på bollsporter. Kan hända för att jag under hela skoltiden var något av en individualist och de idrottslärare jag hade starkt propagerade för idrotter som utövas i grupp. I årskurs sex gjorde vi, mig veterligen, i princip inget annat än spelade fotboll. I övriga årskurser vill jag minnas att fokus låg på basket, innebandy, volleyboll, bollekar, ja kort sagt, allt som någonsin innefattade en boll av något slag. 
 
Om jag får säga det själv har jag inget dåligt bollsinne. Jag fick bara inte utlopp att visa det i skolan. Enda sättet att visa det just i skolan var ju via burdus lagidrott och jag tyckte inte om det. När mina jämnåriga klasskamrater formligen vräkte sig fram över planen, passade bollar till höger och vänster och vrålade "Kom igen!", ja då blev jag liksom ståendes lite på sidan, inte särskilt aktiv. Vad hände då? Jo då klassades jag som någon som är utan bollsinne. Att jag sen på fritiden tyckte om att spela både badminton och andra bollrelaterade sporter var det ju naturligtvis ingen idrottslärare som såg. 
 
Därför faller det sig naturligt för mig att backa undan var gång någon slags gemensam sportslig aktivitet närmar sig. Likaså med bowlingen i lördags. Men tack vare övertalningar gick jag med på att åtminstone försöka. Jag valde ut ett par svettiga skor och ett rosa klot som något sånär passade för mina fingrar. Som väntat inledde jag med resultat som närmast skulle kunna beskrivas som urusla. Så blir det ofta när jag är spänd, lite nervös och obekväm i sammanhanget. Inledningsvis saknade dessutom bowlandet mening eftersom jag varken förstod hur jag på bästa sätt skulle få iväg klotet, vad jag skulle sikta på och hur hårt eller löst jag skulle släppa detta erbarmeliga klot. 
 
Då hände det som inte fick hända. Det som fick ett redan sargat självförtroende att hamna till och med under botten så att säga. Jag stegade fram med klotet i högsta hugg, svingade armen bakåt och upptäckte när armen väl hamnade i framåtläge igen att klotet var borta. Förvånad hörde jag en duns, vände mig om och insåg att jag helt enkelt svingat klotet bakåt. Jag kan inte ens nu när jag skriver detta, låta bli att skratta åt min egen dumhet. Jag såg min förvånade medspelare som snällt nog försökte hålla masken och jag stirrade vildsint omkring mig för att se vilka som eventuellt hade sett min fadäs. Röd i ansiktet brast jag ändå ut i skratt och kan inte nog understryka hur pinsamt det kändes när min medspelares sambo utbrast att han aldrig någonsin, vare sig på riktigt eller på film, sett någon utföra en sådan manöver. Nå, någon gång ska vara den första!
 
Kort därefter gav jag mer eller mindre upp. Jag blir lite så emellanåt. Om jag inte presterar tillräckligt bra, ja då kan det lika gärna vara. Den som förlorar på det resonemanget är ingen annan än jag själv. Så pass medveten är jag i alla fall. Där någonstans måste jag också ha slappnat av för plötsligt vände det. Jag började träffa allt fler käglor och började därmed också per automatik tycka att det var roligt. Är jag bra på något, ja då är det roligt. Enkel och barnslig logik. Långsamt smög sig mina poäng närmare min motståndares och det hela slutade med att jag endast förlorade med två ynka poäng gentemot henne. Skaplig upphämtning måste jag säga även om en förlust alltid är en förlust. 
 
Såhär i efterhand måste jag ju erkänna att bowlingaktiviteten var riktigt rolig och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att göra det igen. Kanske är det dags att lägga högstadiekänslan åt sidan och intala mig själv att bollkänslan inte sitter i huruvida man utför aktiviteten i grupp eller för sig själv. Oavsett om bollen ifråga emellanåt kastas bakåt istället för framåt...