Är vi verkligen färdiga nu?
Ja, så var lägenheten färdigrenoverad. Dryga två år tog det. Allt som allt. Det allra mesta gjort för hand med hjälp av föräldrar. Hantverkare lånade vi endast in för det stora badrummet.
Såhär i efterhand känns det lite overkligt att vi under mer än ett års tid spenderade varenda helg och många vardagskvällar efter jobbet med att renovera. När vi stod i vardagsrummet på varsin stege och för hand knackade ned putsen i det spruckna taket undrade vi nog, med lätt nackspärr, om vi någonsin skulle bli färdiga. Eller när jag låg halvt upp och ned på golvet och så noggrant det bara gick målade det ena djupare och tjockare elementet efter det andra. Eller när vi skrapade garderobsdörrar rena från tjock strukturtapet i bruna toner. Eller när min sambo och pappa ägnade hela sommarsemestern åt att ta upp en ny ingång till köket.
Badrummen sparade vi till allra sist. Den lilla toaletten kunde vi renovera själva sånär som på de viktiga golvbitarna där vi lånade in en hantverkare. Resultatet blev ett litet akvarium med pärlemorglänsande mosaik och en tapet med färggranna fiskar på, på väggarna.
Det allra sista momentet blev alltså det stora badrummet. Och när jag säger stort så menar jag inte stort som i rymligt utan helt enkelt att det är någon kvadratmeter större än den lilla toaletten utan att för den sakens skull vara särskilt rymligt. När vi köpte lägenheten förstod vi att badrummet skulle bli den största utmaningen. På 40-talet var det knappast tal om luxuösa hemmaspaavdelningar stora som vardagsrum. Nej, här pratar vi om ett litet badrum med ett fönster strategiskt placerat mitt på väggen och som omöjliggör nästan all effektiv planering.
Från början fanns nog ett badkar i badrummet. Därför var fönstret aldrig i vägen. Men vi föredrog dusch och tvättmaskin och därför gick mången månad åt att slå våra kloka huvuden ihop med hjälp av föräldrar och i senare skede hantverkaren, för att försöka få till en något sånär vettig lösning.
Hantverkaren valdes med omsorg. Hade jag fått välja hade vi också renoverat även detta badrum själva men vad man får och inte får är ju som bekant begränsat i en bostadsrätt och till slut landade valet på en hantverkare rekommenderad av vår mäklare som på något fantastiskt vis förstått vad det var vi var ute efter: en hantverkare som verkligen kan sin grej, som inte har bråttom och som är noggrann och förstår vad detaljer kan göra. Jag tror jag aldrig varit så nervös inför att släppa in denne hantverkare över tröskeln men när jag redan första dagen såg hur fint han ordnat med skydd och plastning av lägenheten samt hur prydligt han gick tillväga med rivningsarbetet släppte oron. Skickligare hantverkare får man nog leta länge efter.
Om den lilla toaletten kostades på i färgval och material valde vi att satsa på ett mycket neutralare badrum med grundfärg i vitt och ljust grått. Accentfärgerna däremot finns det ingen anledning att hålla igen på. Jag undrar just hur många turer vi lagt på att åka ut till industriområdet Boländerna i Uppsala för att scanna av utbudet av stadens badrumsartiklar. Såhär i efterhand måste jag säga att utbudet är bra skralt. Likaså på internet egentligen. All badrumsinredning av idag följer ett urtrist standardiserat och modernt utseende med likadana spegelskåp med inbyggd belysning, intetsägande armaturer och handduksupphängare i något slags billigt fejkmaterial. Att hitta något tidstypiskt och mer genuint har visat sig svårt såvida det inte handlar om sekelskiftesprylar vilket tyvärr också blir lite fel i en 40-talslägenhet hur snyggt det än är. Dock är det inget som säger att kvaliteten för det är bättre. På Nacka byggnadsvård köpte vi faktiskt en elegant toalettpappershållare i äldre stil till den lilla toaletten för alldeles för mycket pengar. Det visade sig vara ett månadsexemplar utan funktion. Nå, den är utbytt nu.
Fyra veckor tog det för hantverkaren att färdigställa vårt badrum. Fyra veckor utan dusch. Men det är otroligt vad snabbt det går att vänja sig utan det som annars anses som en livsnödvändighet. Duscha fick vi göra i bostadsrättsföreningens gemensamma bastuutrymme eller hemma hos mina föräldrar och det gick lika bra det som något annat.
Men allt eftersom började alla bitar falla på plats. Att få till en duschhörna som involverade fönstret visade sig dock vara den största utmaningen. Efter mycket letande och efterforskningar hittade vi slutligen ett par vikbara duschväggar som möjligtvis skulle kunna passa. Och efter många timmars svärande från hantverkaren satt de också slutligen på plats. Detta trots sneda väggar som ju ofta är den så kallade charmen med äldre fastigheter.
Ett handfat kom på plats liksom en toalettstol, det rejäla gamla elementet nu ommålat och uppfräschat, ett badrumsskåp och en tvättmaskin. Allt hängde på millimetrar för att det skulle passa men det gjorde det! Därefter följde målningsarbeten för oss att själva utföra och tankar kring hur vi ville inreda badrummet. Piffet är ju den överlägset roligaste delen och därför fick jag bita mig själv hårt i tungan för att inte rusa iväg och börja piffa med tvålar och annat utan noggrant se till att underarbetet med dörrfoder, fönstermålning och målning av hyllplan först blev ordentligt gjort.
Men till slut kommer det där piffet ändå och nu har badrummet smyckats med tjusiga lavendeltvålar, lyxiga hårschampon och fina plåtburkar för tvättmedel. Som kronan på verket har vi förstås köpt oss en turkos Ekeby-sjöhäst. En hyllning till det turkosa originalkakel från Ekeby som dolde sig bakom det tidigare 80-talskaklet men som tyvärr inte gick att återanvända.
Lite högtidligt känns det allt att nu ha två alldeles nya och fräscha badrum. Det ena dessutom med en liten tvättmaskin. Snacka om att underlätta vardagen!
Så har vi slutligen ägnat oss åt att pryldigt plocka ihop våra verktyg, penslar, målarfärgsburkar och annat efter två års användning. Frågan som kvarstår är vad vi i all sin dagar ska vi göra nu? Kanske bara bo och njuta av lägenheten? Den tanken har slagit mig. Låter inte så dumt faktiskt…
Jättefint!