Sommarnätter
Var tar sommaren vägen egentligen? Som sig brukar passerar den alldeles för fort. Förra året blev det verkligen inte mycket till sommar i den bemärkelsen att dagarna gick åt att ligga sömnlös om nätterna, amma A om dagarna och också sova ikapp.
Fortfarande är nätterna inte hundraprocentiga och jag ägnar fortfarande en del av dagen till att sova ikapp. Jag som är van att ta tidiga eller sena sommarpromenader insåg alldeles nyss att jag i princip inte tagit en enda sådan denna sommar. Tiden går åt till annat. Samtidigt är det ändå en stor skillnad mot förra sommaren eftersom vi år gör massor med aktiviteter, trots tröttheten. Vi åker på sommarhusvisningar, far som en skottspole mellan Uppsala och Dalarna, går på loppis, går på museum och besöker vänner. Det är väl just de där promenaderna som jag nyss nämnde och de lata tillfällena i solstolen som inte riktigt vill infinna sig.
Inte för att sommaren varit särskild överdådigt varm, eller hur? Ett enda dopp har det blivit hittills i år. Ett kallt sådant. Visserligen i den vackraste av tjärnar, den ni ser nedan, men iiih så kallt det var!
Nu lägger jag mina förhoppningar till augusti månad, att den bjuder på mer värme och förstås tid att hinna avnjuta den. Hur ska man annars orka med den annalkande hösten? Hösten är verkligen inte min tid. Inte vintern heller för den delen.
Nej, sommaren är alldeles för kort.
