Varför är det värt att skaffa barn? - punkt 8

Punkt 8
 
Men jag är ju rädd för att föda barn... 
Så rädd som jag var funderar jag ibland om det funnits någon räddare människa. Jag är en person med behov av kontroll. Att därför inte kunna planera för något som tydligen är så smärtsamt att de som fött barn inte ens kan beskriva hur det känns, är inget annat än olidligt. Att inte veta vad som finns framför en är verkligen en utmaning för psyket. I nästan nio månader stretade jag därför emot och oroade mig dagligen för hur det skulle bli när det väl satte igång. Men kroppen är en finurlig tingest. Det verkar som att den sett till att den på något vis ändå känner sig redo alldeles i slutet av graviditeten. Att vara gravid mot slutet kändes åtminstone för min del så pass otympligt att jag på något alldeles magiskt vis blev redo och då blev också rädslan mindre. 
 
Att beskriva förlossningen tänker jag inte ge mig in på förrän någon ber mig om det, men ja, det var smärtsamt på så många olika sätt och lika mycket i alla förlossningens faser. Ändå sitter jag här, jag som var så skeptisk mot barn överhuvudtaget, och tänker att jag nog en vacker dag skulle vilja föda ett barn till. Är inte det fantastiskt, så säg! Trots att jag tyckte det gjorde så ont så har känslan av det gradvis tonat bort. Det har bleknat. Och klarar jag av det, ja då gör du också det. 
 
 
barn - bebis - förälder - gravid - mamma - reflektioner - tankar