När alla kläderna försvann

Vad mer om förskolan? Jag fortsätter mina reflektioner efter A:s första år som förskolebarn och vårt första år som förskoleföräldrar. Turen har nu kommit till det här med borttappade kläder. 
 
Jo, ibland har jag läst inlägg där man som förskolepedagog irriterar sig på föräldrar som lägger vikt på saker som man som pedagog inte tycker är av högsta prioritet, så som att bli sur över att barnens strumpor är borta.
 
Det kan jag förstå för det är väl i sammanhanget en världslig sak, men nog hade vi under det första året vår beskärda del av borttappade kläder. Jag vet inte hur många gånger i veckan som A kom hem med andra barns kläder på sig. Då gällde det inte bara strumpor utan allt från byxor till skor och tröjor.
 
Jag spenderade åtskillig tid om morgnarna på att försöka leta rätt på hans pinaler i såväl torkskåp, som lekrum, kvarglömt-lådan och i diverse andra lådor. Jag undrar i mitt stilla sinne fortfarande hur många strumpor, byxor och tröjor som faktiskt aldrig återfunnits - trots märkning i vartenda plagg. Ja, till och med strumporna sydde vi fast tygmärkningar i.
 
Att man som pedagog inte har tid att hålla rätt på alla barns strumpor är som sagt fullt förståeligt och som förälder behöver man inte rasa i frågan. Dock har det förstås varit tråkigt när både favoritstrumporna och byxorna spårlöst försvunnit. Man har ju som förälder ändå investerat i de plagg man tycker är fina till sittt barn, och det finns förstås en gräns rent ekonomiskt hur många par man kan köpa av allt som ett barn behöver. Men nu när A är äldre så händer det tack och lov alltmer sällan. 
 
 
barn - bebis - förskola - förälder - föräldrar - livet - mama - mamma - pappa