Lavendeldoftande fossingar

Man kan lägga sina besparingar på mycket. Skönhetsbehandlingar är en sak. Det är jag dålig på. Det kommer inte som en naturlig del av min vardag att boka in spabehandlingar, nagelvård, fotvård, massage eller vad man nu kan tänka definierar en behandling. 
 
Men någon gång ska vara den första för allt. Fotvård. En vacker dag bara bestämde jag mig för att mina egenhändiga försök till tjusiga vinterfötter inte var tillräckliga utan att det krävdes ett proffs för att få till det. 
 
Ja, det här med fötter är ju ett generellt otrevligt ämne. Vem vill prata om det liksom? Än mindre visa upp sina fötter för en specialist? Egentligen... 
 
Men sagt och gjort. Jag bokade en tid hos grannskapets fotvårdsspecialist, terapeut eller vad titeln nu månne vara och motstod med all kraft jag kunde uppbringa att INTE fixa till fötterna själv innan jag gick dit. Det är ju en tendens jag har annars. Att fixa till innan. Så som att göra lite fint på hotellrummet innan städpersonalen kommer... 
 
Fotterapeuten visade sig vara mycket trevlig och så att säga van vid att se fötter bra mycket värre än mina. "Ja, men du ser väl vad skrovliga hälarna ser ut!", utbrast jag nervöst. "Och där, mellan tårna, ser det konstigt ut!". Terapeuten förklarade att det bara röde sig om lite gammal hud på hälarna och att det är så tätt mellan tårna att det skavts lite på huden. Det senare kan för övrigt avhjälpas genom ett kontinuerligt och snabbt fotbad en gång i veckan, där man med hjälp av ättika i badet kan få fötterna att bli torra och fina. Jag undrar mest i mitt stilla sinne hur jag någonsin ska få tid till det? 
 
Till de något fnasiga hälarna (underdrift) tog terapeuten fram en skalpell och efter att ha sett henne arbeta med den förstår jag varför min egen modesta fotfil inte räckte till. 
 
Efter fortsatt finslipning och nagelklippning avslutade terapeuten med en kort massage och därifrån gick jag sedan med lavendeldoftande fossingar. 
 
Jag är fortfarande inte övertygad om att en beskärd del av budgeten ska läggas på skönhetsvård varje månad. Det känns fortsatt för kostsamt och ja, i vissa fall onödigt. Men jag är glad över att jag vågade släpa mina fötter till ett premiärbesök hos en fotvårdare. Nu återstår att se hur det kommer gå med den fortsatta ättikshistorien.
 
 
 
 
 
 
fotvård - personligt - skönhet - skönhetsbehandlingar