Midsommar på traditionellt vis

En blogg ska säkert vara aktuell och uppdateras dagligen. Min är det lite fördröjning på och den uppdateras knappast varje dag. Men den som väntar på något gott…

 

Midsommar ja. Denna mysiga tradition. För min del också förknippat med födelsedag eftersom jag föddes på självaste midsommarafton för numera tjugonio år sedan. Det jag gillar bäst är de ljusa sommarnätterna. Men som så mycket annat är det både vackert och sorgligt på en och samma gång. Sorgligt för att man vet att det kring midsommar vänder och åter blir mörkare.

 

I år firades midsommar enligt vad som börjar bli en tradition, i Dalarna. Med i sällskapet fanns bland annat en utbytesforskare från annat land vars önskan var att få fira midsommar på svenskt manér. Vad passar då bättre än att göra det i en dalaby vars traditioner är desamma varje år.

 

Kvällen innan skulle midsommarstången kläs. Vi tjejer fick till uppgift att plocka blommor. ”Men se till att inte gå in i någons trädgård” löd uppmaningen från äldre man med bred dialekt. Kanske trodde han att det är vad man måste informera så kallade storstadstjejer om, vad vet jag?

 

Midsommarstången kläs dagen före för att resas dagen efter. Reser stången gör männen. Varför ändra på ett vinnande koncept, eller? Vår utbytesstudent hade inte trott på berättelsen att vi svenskar hoppar runt stången sjungandes om svanslösa grodor, men fick till sin förtjusning se att det var sant.

 

Midsommarlunchen bestod av det som svensk traditionell mat alltid består av, oavsett årstid. Prinskorv, köttbullar, potatis, lax och sill. Själv hade jag vågat mig på att baka en kombinerad midsommar- och födelsedagstårta, närmare bestämt en hallonmoussetårta med färska blåbär till. Bordet dekorerades med sommarblommor, serpentiner som blåste i vinden och den traditionella midsommarstången i trä.

 

Fantastiskt nog höll sig solen framme den största delen av dagen och midsommar får även i år betraktas som en lyckad tillställning. Men visst har det väl blivit lite mörkare om nätterna nu, eller? Nej! Usch och fy!