Böcker och en ton av grönt
Att få i ordning biblioteket gick rekordsnabbt. Tack vare de lediga dagarna kring jul lyckades vi färdigställa rummet på mindre än hälften av den tidsåtgång som vi vanligen behöver för varje rum.
Rummet var i och för sig ganska tacksamt att göra i ordning. En uppfräschning var egentligen allt som behövdes och som vanligt tog alla omgångar av målning allra längst tid.
Biblioteket kallar vi det helt enkelt för att vi har bokhyllor därinne. I ett års tid har flyttkartongerna med böcker stått och väntat på att bli uppackade. Under den tiden hade vi glömt bort hur mycket böcker vi faktiskt har. De tre bokhyllorna blev alldeles för snabbt fyllda och vi kunde konstatera att vi inte får köpa en enda boktitel till. Åtminstone inte om vi ska rymmas i lägenheten.
Så fort jag ser alla våra böcker drömmer jag om den dag jag ska ha tid att sitta ner i en läsfåtölj och faktiskt läsa allihopa. Även de äldre böckerna som luktar lite lätt mossigt. Klassiker av Zola, Fogelström och Lagerlöf och alla de där andra författarna som var och envar borde ha läst. Nå, just nu får kurslitteraturen duga som min enda litteratur.
Vi valde att måla väggarna i biblioteket. Gröna. Ljust, ljust gröna. Rummet blev som lite av en pastellkaramell. Egentligen hade jag nog visualiserat en annan sorts grön. En sådan där riktigt djungelgröna gardiner med
palmblad eller annan växtlighet skulle passa bra. Men det visade sig att vanlig grön inte riktigt passade sig till den ton av grön vi valt.
Lyckligtvis lyckades jag både snabbt och smärtfritt hitta det perfekta gardintyget till rummet. Att min sambo sade ja till tyget förvånar mig ännu då han genom hela renoveringen konsekvent sagt nej till allt som är storblommigt och i en ton av rosa och lila. Tyget vi köpte var just storblommigt och med inslag av bland annat lila och rosa. Ja, och fåglar förstås. Fåglar finns det lite varstans i vår lägenhet. Hur som helst blev i alla fall jag oerhört nöjd med resultatet.
Äntligen får också mitt skrivbord plats. Det är inte vilket skrivbord som helst utan det som jag hade i mitt barndomshem. Ett vitt, nätt, lite sirligt skrivbord som jag spenderat mången timme vid. Pluggat, skrivit brev, drömt mig bort till andra länder efter att ha tittat på mitt skrivbordsunderlägg av världen. I min gamla etta fick skrivbordet inte plats. Men nu äntligen var alltså stunden kommen. Det kändes nästan lite högtidligt att åter få provsitta framför skrivbordet. Jag kände direkt igen de karakteristiska knaken i stolen som hör till och ljudet av beslagen när skrivbordslådorna skjuts igen. Min förhoppning är att nu äntligen kunna strukturera upp mina skrivtillbehör så som brevpapper, pennor, klistermärken och annat sådant där härligt som behövs för brev- och kortskrivande.
Det som återstår är att fylla rummet med andra möbler, införskaffa belysning och lite växter. Just nu bor åter de fåtal flyttkartonger som kvarstår efter flytten i rummet i väntan på att det sista rummet, gästrummet, ska bli klart. När så sker ska det bli kul att få inviga biblioteket på riktigt.
