Julen
Ja, så var julen över. Då blir jag som punkterad. Plötsligt är det inte längre något som måste ordnas. Plötsligt kan jag på årets, förmodligen enda dagar, låta bli att ställa klockan och vakna av mig självt halv nio. Under kan ske.
Den 22 december firade vi så kallad Lill-jul hos min sambos familj. Det har vi aldrig gjort tidigare, så det kändes lite som att instifta en ny tradition, vilket ju förstås är väldigt trevligt. Tills dess hade jag slagit in alla julklappar färdigt och åter konstaterat att inte heller i år tog alla inslagningspapper slut. Inte heller snörena. Däremot har jag varit duktig och faktiskt slängt en hel del kartonger.
På julaftons morgon hade stressen ännu inte hunnit lägga sig. Tidigt på morgonen stod jag och rörde ihop den hemgjorda gravlaxsåsen. Vårt bidrag till mina föräldras julbord i år var, förutom gravlaxsåsen, också pepparrots- och rosépepparsill, vörtbröd, stuvad grönkål och mördegsmusslor med vispad grädde och hjortronsylt. Allt smakade faktiskt väldigt bra utom sillen. Det är bara att konstatera att varken jag eller min sambo är några sillinläggare av stora mått. Den blev "mushy" i konsistensen och smakade ganska fränt. I övrigt smakade mammas rätter lika bra som vanligt. Jag är en sådan person som inte tröttnar på julbordets rätter. Andra pratar om att det är för mycket, för köttigt, för fett. Själv kan jag inte få nog. Det enda tråkiga i det hela är att bli mätt alldeles för fort och därför inte kunna äta fler vändor.
Tänk att det åter blev en riktigt ansenlig hög med julklappar under granen. Varje år tror jag att det är det sista, eftersom jag inte längre är något barn och allt det där ... likväl finns det ändå inget som slår julklappar i drivor. Varje år räknar jag hur många julklappar som ligger där under granen och hur många som är till mig Störtlöjligt, jag vet. Men jag får väl åter poängtera att jag tycker det är lika roligt att ge som att få, så att jag inte låter alltför bortskämd.
Bland årets julklappar gick bland annat att finna ett mjukt och ceriserosa underställ i merinoull, härliga duschprodukter från Crabtree & Evelyn och ett gnistrande silverarmband. Det sistnämnda från min sambo. Jo, han känner mig nog väl vid det här laget.
Övriga familjemedlemmar verkade också väldigt förtjusta i sina klappar. Sambons mor kan numera stoltsera med två sodastream, en från sin man och en från sin son! Min mamma blev väldigt glad för den stora skål med tillhörande mjölkkanna från Johansfors, som jag hittade i en antikaffär i Norrköping. Min bror blev synnerligen glad över de fina handstickade tumvantar jag köpt till honom på marknad i Helsingfors. Pappa drog väldigt på smilbanden åt den efterlängtade kompassen. Och min sambo blev både glad och förvånad över de litografier jag köpt på ett antikvariat här i Uppsala. De producerades på 20-talet och föreställer två arter av fåglar som förekommer i fjällen. Perfekta att rama in och ha i vår framtida bostad.
Någon snö blev det inte denna jul. Mig gör det inte så mycket. Ju fler dagar utan snö desto färre dagar med snö totalt är min devis som jag hoppas på.
Nu är det mellandagar då tanken är att hitta på så lite som möjligt. Det går sådär. Att gå från hundra till noll och plötsligt åstadkomma ingenting är ganska svårt. Men jag ska försöka. Till min hjälp har jag en hel hög med härliga magasin som jag ska läsa.
God fortsättning!
