Lila

 
Varje år när syrenerna blommar kan jag inte låta bli att blogga om, skriva om, fotografera eller prata om dessa perfekta blommor. Det är ju samma procedur som sker varje år och blommorna ser exakt likadana ut år in och år ut. Men det är ändå som att jag upplever att de blir vackrare och vackrare för varje år som går. 
 
Om jag vore poet eller diktare skulle jag bums sätta mig ner och författa något lyriskt, något om kaskader av lila blomsterprakt som förgyller de ljumma försommarkvällarnas bris. Om jag vore låtskrivare skulle jag ha ägnat en hel låt åt blomstren. Om jag var illustratör skulle jag ha ägnat en god stund åt att porträttera blommorna för hand. Om jag var fotograf skulle jag gladeligen fota varenda nyans som en syrén kan uppbringa. Ni förstår poängen?! Syrén är kort sagt min favoritblomma. 
 
Hur skulle den inte kunna vara det? Den täcker hela mitt favoritspektra av färger. Från gräddigaste vitt, till ljuslila som om man blandat några droppar blåbärssylt i filen samt djupaste lysande lila, vilket är den absolut vackraste färgen. Som om inte det vore nog blommar de så vackert i sina klasliknande hängen. Ett syrénträd som är så översållat av blommor att det är mer lila än grönt klår liksom det mesta i trädväg. Lägg därtill doften. Det går ju bara inte att låta bli att gå fram till nästan varenda syrénbuske i sikte och borra ner näsan i prakten. Det luktar gudomligt gott!
 
Det enda som är så sorgligt är dess förgänglighet. På bara någon vecka är det vackra över och därför gäller det att passa på. Till och med i detta vackra och sorglösa finns det alltså en liten gnutta stress insprängt. Det är ju knäppt.
 
Normalt sett är jag inte en person av så stora ord. Mina adjektiv är oftast ganska måttfulla och hemfaller sällan åt ord så som fantatiskt och magiskt. Så dessa syrener får helt enkelt ta emot alla dessa fina ord jag uppbådat. En gång om år ska jag väl vara just poetisk också! 
 
 
 
 
 

Glass i stora lass

 
Glassäsongen är här. Varje år tänker jag att jag ska prova något nytt på glassfronten. Det lyckas för det mesta sådär eftersom jag ändå alltid dras till mina favoriter. Med tanke på den hälsohysteri som råder, och som jag skrev om alldeles nyligen, ska man förmodligen inte äta så mycket glass. Men jag skarvar lite och låter glassätandet kvala in under kategorin "unna sig", vilket ju också är på modet såhär 2013. 
 
 
I år har jag dock slagit på stort och redan testat en ny glass. Magnums créme brûlée-smakande glass. Någon sa att den smakade alltför mycket bränt socker, och jag är faktiskt benägen att hålla med trots att jag är galen i just den desserten. Jag har också sett att det finns någon slags Marabou mjölkchokladglass. Det låter förstås väldigt gott. 
 
 
Men annars är det som sagt favoriterna som gäller. Liten bägare med mjukglass och en oändlig mängd karamellströssel. Hur oändligt mycket är, är något som nästan ingen glasskioskägare förstår sig på. Glassen ska liksom inte ens synas under all strössel. Strössel med glass skulle man kanske kunna beskriva det som! 
 
 
Den andra favoriten är kulglass i de tre smakerna blåbär, choklad och melon. Perfekt kombination. Så perfekt att jag som sagt sällan provar på något nytt. 
 
 
Är jag sugen på glass är det ju rätt så lägligt att jag bor fem minuters promenad från en glasskiosk, strategiskt belägen vid Fyrisån. Häromdagen mötte jag upp F. där så åt vi en glass, sittandes på gräset vid Fyrisåns kant. Trots att jag bott elva år i Uppsala är det förmodigen första gången jag verkligen sitter vid ån enkom för att äta glass och titta på utsikten. Kanske kan denna aktivitet räknas till "bara vara"-aktiviteter som jag bestämt mig för att träna mer på att utföra! 
 
 
 
 

Blomsterprakt

 
Nu är äntligen balkongen klar inför sommarens antågande! Man kanske kan tro att det väl inte är någon match att göra i ordning en balkong tillhörande en liten etta. Men det är faktiskt både slitsamt, tidskrävande och därtill dyrt. Med alla växter, jord och diverse tillbehör drar kostnaderna iväg ordentligt. 
 
 
Min balkong ligger som sagt i sydvästläge vilket innebär stekande heta temperaturer de dagar solen bestämmer sig för att titta fram. Som jag tidigare nämnt fungerar därför bara ett visst antal växter och det är inte någon större idé att prova på något nytt inför varje säsong. 
 
 
I år hade jag inte tillgång till bil utan fick vackert cykla till de mest närliggande blomsterhandlarna för att kunna få tag i växter. Därför valde jag på lördagen att cykla till Nelins. Utbudet var inte direkt dignande och priserna var något för höga för min smak. Men jag fick i alla fall tag på lite blå kantlobelia, en härligt rosa hängpelargon och en något luggsliten minipetunia/million bells-aktig växt. 
 
 
På söndagen valde jag istället att åka till Bellis blomsterhandel på Rackarberget för att inhandla resten, det vill säga vanliga pelargoner, fler lobelia och en ros. Pelargonerna blev tre till antalet, eftersom fler inte får plats i min blomlåda, och ceriserosa i färgen. För att vara åtminstone lite innovativ valde jag rosa kantlobelia. Min erfarenhet är att andra lobelia än blå, växter långsammare, men det kanske inte alls stämmer. En ros hittade jag också, lite vit/champagneaktig till färgen. 
 
 
Så var det bara att cykla hem för att plantera, vilket är ett helt företag i sig. Eftersom jag inte har någon egen trädgård och det är lite bökigt att stå på föreningens gemensamma och därefter bära upp alla tunga krukor, har jag inget annat val än att hålla till på köksgolvet. Det är en hel procedur att få till det på ett så pass bra sätt att jag inte smutsar ner hela köket. Jag får lägga tidningar över golvet och släpa upp jordsäckar, lecakulor, innerkrukor, ytterkrukor och balkongdekorationer från källaren. Därefter är det bara att sätta igång. Trots mina ansträngningar hittar jag senare ändå alltid lecakulor som rullat iväg långt ifrån tidningarna till något avlägset hörn av köket, och likaså jorden sprider sig på ett mystiskt sätt över golvet!
 
 
Det enda tråkiga i det hela var att rosen var full i ohyra, och det är inte första gången det händer när jag inhandlat växter från just Bellis. Jag är inte övertygad om att jag kommer att köpa fler växter därifrån nu. Men jag omplanterade i alla fall rosen så får vi hoppas att den tar sig. När jag ändå var i farten passade jag också på att plantera om min lilla grapefruktplanta samt att peta ner några prydnadspumpafrön i små krukor. Dessa hoppas jag kunna plantera ut på landet i Dalarna om svärföräldrarna tillåter vill säga ;) Ja just ja, jag höll ju på att glömma mina potatisar! I sedvanlig ordning planterade jag naturligtvis också två potatisar i en kruka. Det hör liksom till på något vis. 
 

Årets balkongdekorationer består av de sedvaliga gröna glaskulorna, inköpta på Krusenbergs herrgård, den gröna grodan som jag fick av S. i födelsedagspresent, en nyinköpt fjäril som vajar i vinden, den lilla snurran som förstås snurrar ju mer det blåser samt de fina och lena stenarna som jag fick med mig hem från Asturien för två år sedan. 
 
 
Jag hoppas nu att allt växer på sig ordentligt!