På snabbvisit i Afrika

För en tid sedan bestämde sig jag och min sambo för att go to Africa så att säga. Gång efter annan har vi traskat förbi restaurangen Messob, som främst bjuder på eritreanska och etiopiska rätter, och tänkt att här ska vi äta någon gång. Sagt och gjort. 
 
Ganska snabbt blev vi varse att man faktiskt äter med händerna på denna restaurang och därför gick vi pliktskyldigast och tvättade händerna enligt anvisning samtidigt som vi funderade på hur i allsin dar detta skulle gå. 
 
Vi bestämde oss för att beställa in en tallrik med kombinerade rätter och jag fastnade för den vegetariska grytan allitcha, vitkålsallitcha, timtimo/misir (gula linser) och hamli/gomen, det vill säga färsk spenat med diverse tillbehör. Till detta valde jag en cider med det afrikaskklingande namnet Savanna. Sambon valde mer köttrika rätter och gick sedan bananas på den väl tilltagna listan över afrikanska ölsorter. 
 
In kom maten, alla röror strategiskt utplacerade på det klassiska brödet injera som mer eller mindre liknade en stor pannkaka. Min sambo och jag tittade lite frågade på varandra, men började sedan nypa av bitar av brödet för att med hjälp av det försöka fånga upp maten. Innan hade vi läst att seden att äta med händer inte är särskilt lätt, utan rentav en konst som kräver både träning och skicklighet. Eftersom jag fått höra att jag inte ens som liten gillade att kladda med maten, så kan ni ju bara gissa hur det gick för mig? Efter några ordentliga försök, kände jag mig till slut tvungen att skamset be om bestick. Man fick faktiskt göra det! 
 
För mig var det första gången jag åt eritreansk/etiopisk mat och rätterna kändes både exotiska och spännande. Än mer exotiskt blev det, då jag halvvägs genom middagen, fick syn på vad som vid den tidpunkten verkade vara, Sveriges största nattfjäril. Ni vet, en sån där rejäl insekt med stor kropp och enormt otäckt smattrande vingar. I full karriär kom den flygandes mot mig så jag fick helt enkelt lämna maten, rusa upp och kvidande ställa mig i mitten av restaurangen. Måste dock poängtera att jag skötte det hela mycket diskret, och att bara det närmsta paret reagerade. Insekten placerade sig fräckt nog på min väska och min sambo fick som vanligt rycka in och peta bort den. Nattfjärilen surrade vidare in i några exotiska plantor vid bardisken och jag kunde lugnt återgå till min middag. 
 
Afrikansk mat visade sig vara oerhört mättande och hur vi än försökte kunde vi inte riktigt få i oss allt. Jag sa lite urskuldande till servitören att jag bara använt ett av de två besticken och att jag nästa gång, med lite tur, kanske kunde klara mig utan. Jag möttes bara av ett stort leende. 
 
Ett återbesök inom kort får det allt blir. Fram för mer exotiskt på tallriken! 
 

 

Vad jag inte äter

Någon gillar inte inlagd gurka. En annan äter inte lök. Häromdagen sa min kollega "jag gillar verkligen inte processad frukt". Vad kräsna alla är tänkte jag då. Själv äter jag ju i princip allt numer. Eller? När jag började tänka efter vad för slags ätbara ting jag inte är direkt überförtjust i så blev jag alldeles mörkrädd. Det var ju massor av saker. Några äter jag inte överhuvudtaget. Andra går liksom an, men spär inte direkt på min aptit. Efter att ha skrivit det här finns nog risken att ingen kommer att vilja bjuda mig på middag. 
 
Bacon
En av mina värsta fiender och något jag i största möjliga mån försöker undvika. Lukten av bacon som steks till frukost är det garanterade sättet att få mig att tappa aptiten. Jag vet inte varför. Kanske för att jag aldrig ätit det hemma. Kanske för att det luktar så som jag föreställer mig att en innebränd galt luktar. Kanske för att jag riskerar att tugga genom senor av fett. Men bjuds det på bacon, ja då äter jag och håller god min. 
 
Gryta 
Det här kan tyckas märkligt, men grytor och jag är inte sams. Detta kan tyckas än märkligare, men jag gillar att se vad jag äter. I en gryta kan i princip vad som helst ligga dolt och jag riskerar att tugga genom fett och gud vet vad. Jag läste någonstans att Salvador Dalí gillade att se vad han åt och att ha allt uppdelat, potatis för sig, kött för sig och sås för sig. Jag vet inte om det på något sätt är positivt att likna sig vid Dalí, men ack så rätt han hade. En riktigt mustig boeuf bourguignon får det alltså knappast att vattnas i munnen på mig. 
 
Omelett
Jag vet inte, enformigt på något sätt. 
 
Surströmming
Jag är knappast ensam om att inte gilla surströmming. Till detta behövs inte ens någon förklaring. 
 
Fiskbullar
Skolan bär skulden till att jag inte äter vissa rätter idag. Kattmat. En burk står faktiskt längst in i skafferiet. Den tillhör min sambo som envisas med att  äta just fiskbullar de få gånger han är sjuk. Jag kommer då aldrig vara den som sprättar den burken. 
 
Sorbet 
Sorbet är kallt. Sorbet är isigt. Sorbet är starkt. Sorbet är fränt. Sorbet är osött. Sorbet är otäckt. Sorbet kan vara typ den enda efterrätten som jag inte tycker om. 
 
Honung
Hur ont i halsen jag än har, hur förkyld jag än är eller hur pigg jag än är så kommer det aldrig på fråga att tillsätta honung i tekoppen. 
 
Stuvad blomkål
Har ni någon gång slagit upp en riktigt gammal bok på biblioteket och känt doften av gammalt? Så smakar kokt blomkål. 
 
Pytt i panna 
Som jag varit inne på tidigare så är väl fläsk ingen favorit. Pytt i panna vore supergott om det inte var för fläsket. I skolan serverades vi potatisbullar som stekts i skinkfett. En sådan märklig kombination! Samma känsla ger pytt i pannan. 
 
Sidfläsk
Ni börjar nog fatta poängen här... 
 
Soppa med bitar i 
Jag älskar soppa! Gräddiga, mixade soppor. Men när soppan består av en klar buljong fylld med traktorstora bitar av både kött, grönsaker och gud vet vad, ja då blir det kortslutning i min hjärna. Ska jag dricka soppan med sked, skära bitarna med kniv och gaffel, mosa sönder bitarna med sked och drickäta alltihopa eller hur ska jag göra? 
 
Kaviar 
Konstig grej. Fisk på mackan liksom. 
 
Ansjovis 
Min sambo envisas med att ha i det i princip allt vi ska äta. Och jag börjar bli bättre och bättre på att sortera ur ansjovissmaken så han kan inte riktigt dölja det så som förut. Jag vet att kockar och så svamlar om att det förhöjer smaken, så jag är väl helt enkelt inget kockämne då. 
 
Kyckling
Nu är jag nog ute på hal is för det är egentligen inget fel alls på kyckling. Det är bara lite... blekt... så om jag får välja väljer jag något annat djur till middag. 
 
Fläskkorv/julkorv
Skolans fel å det grövsta. 
 
Kolsyrat 
Jag dricker inte läsk. Jag kan sträcka mig till cider och bubblande alkohol men det är inte med glädje. Kolsyrad läsk gör mig så törstig, så törstig och bubblorna sticks så. 
 
Curry 
Åh, jag höll nästan på att glömma denna gudsförgätna krydda. Tillsammans med bacon får den mig att tappa aptiten mer eller mindre direkt. Det indiska köket är således skralt förekommande i vårt hushåll. 
 
Pasta
Det är lite som med kyckling. Inte alls fel på smaken, men lite blekt. Ger sällan en långvarig mättnadskänsla. Trots detta äter jag pasta hur ofta som helst, men om jag fick välja bara en av kolhydratkällorna skulle det utan tvekan bli den älskade potatisen! 
 
Har jag utestängt mig själv från alla framtida middagsbjudningar nu? Nå, det är ju inte så att jag, när jag blir bortbjuden, grimaserar och rynkar på näsan åt det jag bjuds. Nej, jag äter på, jag menar, det är ju faktiskt bra träning och jag tror starkt på att man ska prova att äta även det man inte tycker om, i alla fall ibland. Denna lista är bara vad jag undviker om jag får välja alldeles, alldeles själv! 
 
 
 

Semestern kom och gick

Så var den slut. Semestern. Denna efterlängtade period. Detta efterlängtade substantiv. Ett substantiv så laddat med betydelse, så som julafton, midsommarafton, Valborg, födelsedag eller någon annan tradition som infaller endast en gång om år. Det är just därför semestern är så viktig. Ett helt år laddar jag inför den. Planerar, drömmer mig bort, tänker att i år ska jag inte göra så som förra året, eller i år ska jag göra just precis som alla andra somrar. Just i år ska den i alla fall bli alldeles, alldeles perfekt!

 

Men hur mycket tid mina tankar än läggs till planerandet av dessa fyra, fem eller sex gyllene veckor, så är det stundtals svårt att få till semestern exakt så. Planer byts, förändras och ersätts. Solen ersätts av regn. Utlandsresan ersätts av svenskt klimat. Ligga-i-soffan-och-bara-läsa-aktiviteten byts ut mot ogräsrensning och renovering av badrum. Och mer än något annat, planen att bara ta dagen som den kommer, bara tänka på nuet, göra semestern till den allra bästa någonsin och inte hetsa upp sig över att den egentligen är alldeles, alldeles för kort, den spricker nästan omedelbart eftersom jag ändå inte kan låta bli att hetsa över att för varje dag som går så närmar sig semestern oundvikligen sitt slut.

 

För tredje året i rad har jag under semestern befunnit mig på, vad som verkar ha varit Sveriges regnigaste platser, vilket genast har omkullkastat alla planer på en eventuell solbränna. Varje år har jag tänkt att vädret inte spelar så stor roll. Då finns ju plats för sällskapsspel och läsning, ja, solens strålar är ju ändå skadliga. Men att tänka så brukar bara fungera i så där en minut eller två, därefter spanar jag konstant på himlen, förbannar väderkartan och gör upp storslagna planer på att för evigt flytta till någon avlägset belägen öken nära ekvatorn. 

 

Jag älskar den svårfunna känslan av att vara så ledig att jag knappt vet vilken veckodag det är, än mindre vilket datum det är. Den känslan infann sig inte riktigt i år eftersom sommaren visade sig bli ordentligt fullbokad. Likt globetrotters (eller heter det Swedetrotters om det bara gäller inom Sverige?) for vi runt som skottspolar i ett asymmetriskt mönster mellan Uppsala, Dalarna, Hälsingland och Stockholm. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag har haft stenkoll på dagar, datum och till och med klockslag.

 

Sen är det ju också alla saker jag liksom måste hinna göra, bara för att de hör sommaren till:

 

Bada
Plocka blåbär
Plocka hjortron
Plocka vinbär
Uppleva tidig sommarmorgon
Uppleva sen sommarkväll
Göra sylt
Baka kakor
Läsa chiclitböcker
Sola
Spela kubb
Spela krocket
Sitta på Plock
Njuta av balkongen
Bara vara
Renovera något
Besöka loppisar
Gå på auktion

 

Som ni ser är det alltså ganska mycket som ska tryckas in. Annars har det ju inte varit riktig sommar, eller hur? Jag menar, nog måste man väl bada? Det är min filosofi. Är det juli ska det badas, om det så är minusgrader, dimma, rusk eller regn. Denna lätt desperata lust till bad, infann sig i år mitt i den gråmulnaste av dagar i juli. Lätt överentusiastiskt tvingade jag min sambo och våra vänner som var på besök, att traska ner till tjärn för ett dopp. Någon hade tagit på sig mössa, någon annan såg ut att behöva vantar. Men jag (med frenesi) och sambon (motvilligt) badade. Så det så!

 

Ja, att slappna av är inte lätt, eller vad säger ni? I torsdags började jag äntligen göra det. Jag fann mig själv sittandes på balkongen läsandes en härlig chiclit och helt enkelt inte orka göra något annat än just det. Planerna att gå ner på stan och därefter åka till soptippen bara driftade bort till ett ”äh, det hinner vi väl sen”. Hur lång tid det tog för denna känsla att infinna sig? Nästan fem veckor. Nästan hela semestern…

 

Slutet på semestern kommer så alltid, oundvikligen. En vild förtvivlan bryter ut inombords. Herregud, vad snabbt det gick. Och ingen sol blev det. Hann jag verkligen inte göra sylt? Hann jag nu uppleva tillräckligt många ljumma sommarnätter för att ha boostat mig själv för att klara av alla kommande mörka vintermånader?

 

Den allra, allra sista söndagskvällen är nästan känslomässigt obeskrivbar. Ett helt år är kvar. Igen. Ett helt år tills nästa semester…

 

Åh, nästa semester! Då ska jag absolut inte göra som i år, jag ska ta dagen som den kommer, jag ska leva i nuet, jag ska inte planera in någonting, jag ska …