Trött 30-plussare möter 20-åring med kajal

Kundservice är bra. För det mesta når den sällan över mellanmjök i prestation. Men vad som är bra kundservice går förstås att tvista om. När jag går in i en butik vill jag gärna bli uppmärksammad utifrån aspekten att den som står bakom disken ser mig, säger hej och frågar om jag vill ha hjälp med något. Vill jag inte det blir jag gladeligen lämnad i fred eftersom jag vill strosa runt i  butiken på egen hand. 
 
För en tid sedan hade Åhléns kundkväll. Jag misstänkte att det skulle vara mycket människor på plats och tänkte att det nog inte var ett lägligt tillfälle att kika på lite olika produkter just då. Men jag gav det ändå ett försök. 
 
Jag stannar upp ett steg vid hyllan för Rituals produkter. Det jag ville titta på var om en vanlig handtvål fanns i en särskild färg. En yngre tjej ser tydligen att jag stannar upp och suger direkt in mig i sales-snacket. "Känner du till Rituals produkter?" frågar hon. Hon måste vara i tjugoårsåldern tänker jag och noterar i samma veva att hon nog sminkat sig själv för kvällen. Eyelinern är kanske lite överdriven, eller så är det jag som är gammal och mossig. Jag ser mig omkring och noterar att det faktiskt kryllar av "kundeventsbiträden" som alla tycks ha lagt krutet på makeupen. Det är lösa fransar, röda läppar och contouring så det står härliga till. Men gud vet vad hon tänker om mig förresten. Kanske "Trött 30-plussare i behov av stora doser concealer"? 
 
Jag mumlar till svar att jo visst känner jag till Rituals produkter, men att... längre hinner jag inte eftersom ivrigt försöker få mig att dofta på en av produkterna. Dessvärre går det inte så bra när hon ska demonstrera produkten eftersom den hon valt förmodligen är i gelform och att spruta ut det hejvilt är nog inte en så bra idé. "Men åh så dumt!" muttrar hon lite förläget. "Ja, du kanske kan känna doften ändå", säger hon och viftar med flaskan under näsan på mig. Jag doftar artigt och säger "Oh" och "Ah" över att det luktar gott. Inte för att jag känner något, men ändå. 
 
Jag frågar om det är så att den handtvål jag är ute efter finns i den färg som jag önskar. Besviket får hon konstatera att den inte finns. Däremot upplyser hon mig om att om jag handlar produkter för över trehundra kronor ikväll så får jag faktiskt en av Rituals handkrämer på köpet. Hon tar fram tuben och frågar om jag känner till den. Jag medger att jag gör det och att jag faktiskt har en sådan i min ägo. Hon ser lite besviken ut men säger i alla fall hurtigt att den är väldigt bra. 
 
Jag säger lika hurtigt att det väl är bäst att jag kikar runt lite i butiken efter nödvändiga produkter om jag nu förväntas handla för mer än trehundra kronor och avlägsnar mig så snabbt jag kan. Faktum är att jag aldrig skulle komma på tanken att random-handla produkter för den summan om jag verkligen inte var i behov av någonting specifikt. Nu är jag visserligen på jakt efter både den ena och den andra produkten men att bli infångad av kundevents-människor på det där sättet är mer än vad jag mäktar med. Så fort jag närmar mig en hylla med produkter ser jag i ögonvrån hur jag är på väg att omslutas av kundeventsbiträdena och det gör mig inget annat än stressad. Service är bra, men ibland kan den också bli alltför påträngande. 
 
Likt en jagad gnu bestämmer jag mig illa kvickt för att fly fältet och komma tillbaka en annan dag när servicen är tillbaka på mellanmjölksnivå... 

Motsägelsefullt i livsstilsmagasinen

Emellanåt prenumererar jag på tidningar. Ett avslappnade sätt att spendera en timme. Något som oftast ger inspiration, kreativt tänk, idéer och lite positiva tankar i ett samhälle som emellanåt tenderar att ge det motsatta. Därför läser jag bland annat rese-, inrednings och livsstils/modetidningar. När det kommer till det sistnämnda oftast en och samma; Damernas värld. 
 
Mode är kul och även det andra som ryms i tidningen är för det mesta kul, skönhet, inredning, resor, mat, kultur, intervjuer, reportage etc. Men lika kul som det är, lika märkligt och motsägelsefullt finner jag också stundtals innehållet. På sistone har jag gång efter annan bekymrat rynkat på pannan och förvånat höjt på ögonbrynen. Vad skriver de egentligen? Den inledningsvisa positiva bilden glider med skrämmande tydlighet mot en i mina ögon negativ bild. 2016: den tid då du förväntas vara en übermänniska och pressa in allt både möjligt och omöjligt i ditt liv för att fortsatt förbli en perfekt, ung individ - en fashionista. 
 
I senaste numret av Damernas värld läser jag om hur vi alla bör träna utifrån vilken åldersgrupp vi befinner oss i. Att vi alla vill träna år 2016 verkar vara något som tas för givet rent allmänt. Man är väl inte en människa värd sitt namn om man inte tränar, eller hur? Själv är jag 32 år och ryms alltså inom spannet 25 - 35 år. Det betyder att jag bör lägga fokus på följande:
 
  • Vardagsmotionera så mycket du kan
  • Träna kort, snabbt och intensivt - förmodligen har du ont om tid
  • Hitta träningen som får dig att stressa av
  • Stressad, trött i kroppen och svårt att andas? Skäm bort dig med yoga
 
Att jag ska träna på detta sätt beror då på att jag enligt artikeln "har fullt upp och maxat schema". Det har jag eftersom jag befinner mig i en ålder då det oftast händer massor. Jag jobbar tydligen hårt för att visa vad jag går för eftersom jag förmodat precis börjat göra karriär. Många bildar familj och då är småbarnsåren intensiva och påfrestande. Vardagen i övrigt består av flera måsten. Därför ska jag vardagsmotionera enligt ovan, ta långa promenader, promenera på lunchrasten, ställa mig upp varje timme och försöka ta varje tillfälle i akt att röra mig. Jag ska också hemmaträna, helst en kvart om dagen. Detta samtidigt som jag ska äta ren mat och få den sömn jag behöver.

Som om inte det här vore nog finner jag i tidningen en annan artikel som märkligt nog handlar om att pressa in ytterligare kontinuerliga inslag i min uppenbara redan stressade tillvaro. Ansiksträning. Ja, kroppsträning är alltså inte nog. Ansiktet måste också få sin dos. Det är ju faktiskt helt logiskt bedyrar skribenten. I London har man startat ett gym där stadens modebloggare och så kallade it-tjejer går för att pigga upp fejjan inför en fest eller fotografering. Ett typiskt pass innebär att man värmer upp, konditionstränar och kör stenhård muskelträning - för ansiktet. Damernas värld skriver:

"För detta vet vi: allt faller nedåt med åren, förutom tandköttet som kryper uppåt [...] Precis som vi tränar kroppen för att hålla oss i form behöver ansiktet motioneras. Med starkare och fastare muskler får hela ansiktet ett mer skulpterat utseende och huden sitter helt enkelt bättre. [...] Efter 40 tappar vårt lymfsystem sin ungdomliga fart, vilken syns i ansiktet som puffighet under ögon och på kinder."

Artikeln rekommenderar därför två pass gympa per dag á åtta minuter. Naturligt åldrande vore ju förfärligt, eller hur? 

Slutligen läser jag under avsnittet Njutning om en hälsoprofil som älskar frukostar. Hon har givit ut en bok om just frukostar och ställer sig frågande till det faktum att de allra flesta människor verkar äta samma frukost dag ut och dag in, vilken i regel består av ostsmörgås, yoghurt och en kopp kaffe. För att skapa en bra frukostrutin rekommenderar hon att man ställer klockan en halvtimme tidigare för att hinna äta i lugn och ro och planera för frukosten redan kvällen innan. Att man kanske tycker att en ostsmörgås eller yoghurt är både gott och tillräckligt verkar inte finnas på kartan.

Så för att sammanfatta detta. Jag tillhör en ålderskategori som enligt uppgift har en så maxad tillvaro att det tydligen inte är konstigt att uppleva både stress, trötthet i kroppen och svårigheter att andas. TROTS DET uppmanas jag ta till mig än fler trender och och dagliga rutiner. Enligt tidningen kan det alltså vara idé att även lägga till lunchträning, hemmaträning, ansiktsträning, kvällslig frukostförberedelse samt en halvtimmes mindre sömn SAMTIDIGT som jag uppmanas att stressa av, äta ordentligt i övrigt och sova tillräckligt. Allt med ett överliggande litet hot om att om du inte gör detta kanske både tandköttet kryper uppåt och huden kravlar nedåt. Hur ska det här gå ihop?

Alla gör naturligtvis som de vill. Det är knappast så att ett livsstilsmagasin som Damernas värld kräver att du ska göra på ett visst sätt. Allt är valfritt och dessutom har jag valt att tolka artiklarna utifrån just ett negativt angrepssätt. Läser du artiklarna kanske du uppfattar dem på ett helt annorlunda sätt. Du som läsare väljer själv vad du vill anamma och inte. Men intressant är det i vilket fall vad livsstilsmagasin av idag väljer att förmedla och många gånger är innehållet verkligen motsägelsefullt. Väljer man att vara en del av livsstilen och låta sig influeras och påverkas, ja, då begriper jag inte hur man någonsin ska få sitt liv att gå ihop. Jag undrar stillsamt hur de som dagligen jobbar på dessa tidningsredaktioner ens hinner producera ett magasin?

 

 

 

 
mat