rebeckasvardag

Någon gillar inte inlagd gurka. En annan äter inte lök. Häromdagen sa min kollega "jag gillar verkligen inte processad frukt". Vad kräsna alla är tänkte jag då. Själv äter jag ju i princip allt numer. Eller? När jag började tänka efter vad för slags ätbara ting jag inte är direkt überförtjust i så blev jag alldeles mörkrädd. Det var ju massor av saker. Några äter jag inte överhuvudtaget. Andra går liksom an, men spär inte direkt på min aptit. Efter att ha skrivit det här finns nog risken att ingen kommer att vilja bjuda mig på middag. 

 

En av mina värsta fiender och något jag i största möjliga mån försöker undvika. Lukten av bacon som steks till frukost är det garanterade sättet att få mig att tappa aptiten. Jag vet inte varför. Kanske för att jag aldrig ätit det hemma. Kanske för att det luktar så som jag föreställer mig att en innebränd galt luktar. Kanske för att jag riskerar att tugga genom senor av fett. Men bjuds det på bacon, ja då äter jag och håller god min. 

 

Det här kan tyckas märkligt, men grytor och jag är inte sams. Detta kan tyckas än märkligare, men jag gillar att se vad jag äter. I en gryta kan i princip vad som helst ligga dolt och jag riskerar att tugga genom fett och gud vet vad. Jag läste någonstans att Salvador Dalí gillade att se vad han åt och att ha allt uppdelat, potatis för sig, kött för sig och sås för sig. Jag vet inte om det på något sätt är positivt att likna sig vid Dalí, men ack så rätt han hade. En riktigt mustig boeuf bourguignon får det alltså knappast att vattnas i munnen på mig. 

 

Jag vet inte, enformigt på något sätt. 

 

Jag är knappast ensam om att inte gilla surströmming. Till detta behövs inte ens någon förklaring. 

 

Skolan bär skulden till att jag inte äter vissa rätter idag. Kattmat. En burk står faktiskt längst in i skafferiet. Den tillhör min sambo som envisas med att  äta just fiskbullar de få gånger han är sjuk. Jag kommer då aldrig vara den som sprättar den burken. 

 

Sorbet är kallt. Sorbet är isigt. Sorbet är starkt. Sorbet är fränt. Sorbet är osött. Sorbet är otäckt. Sorbet kan vara typ den enda efterrätten som jag inte tycker om. 

 

Hur ont i halsen jag än har, hur förkyld jag än är eller hur pigg jag än är så kommer det aldrig på fråga att tillsätta honung i tekoppen. 

 

Har ni någon gång slagit upp en riktigt gammal bok på biblioteket och känt doften av gammalt? Så smakar kokt blomkål. 

 

Som jag varit inne på tidigare så är väl fläsk ingen favorit. Pytt i panna vore supergott om det inte var för fläsket. I skolan serverades vi potatisbullar som stekts i skinkfett. En sådan märklig kombination! Samma känsla ger pytt i pannan. 

 

Ni börjar nog fatta poängen här... 

 

Jag älskar soppa! Gräddiga, mixade soppor. Men när soppan består av en klar buljong fylld med traktorstora bitar av både kött, grönsaker och gud vet vad, ja då blir det kortslutning i min hjärna. Ska jag dricka soppan med sked, skära bitarna med kniv och gaffel, mosa sönder bitarna med sked och drickäta alltihopa eller hur ska jag göra? 

 

Konstig grej. Fisk på mackan liksom. 

 

Min sambo envisas med att ha i det i princip allt vi ska äta. Och jag börjar bli bättre och bättre på att sortera ur ansjovissmaken så han kan inte riktigt dölja det så som förut. Jag vet att kockar och så svamlar om att det förhöjer smaken, så jag är väl helt enkelt inget kockämne då. 

 

Nu är jag nog ute på hal is för det är egentligen inget fel alls på kyckling. Det är bara lite... blekt... så om jag får välja väljer jag något annat djur till middag. 

 

Skolans fel å det grövsta. 

 

Jag dricker inte läsk. Jag kan sträcka mig till cider och bubblande alkohol men det är inte med glädje. Kolsyrad läsk gör mig så törstig, så törstig och bubblorna sticks så. 

 

Åh, jag höll nästan på att glömma denna gudsförgätna krydda. Tillsammans med bacon får den mig att tappa aptiten mer eller mindre direkt. Det indiska köket är således skralt förekommande i vårt hushåll. 

 

Det är lite som med kyckling. Inte alls fel på smaken, men lite blekt. Ger sällan en långvarig mättnadskänsla. Trots detta äter jag pasta hur ofta som helst, men om jag fick välja bara en av kolhydratkällorna skulle det utan tvekan bli den älskade potatisen! 

 

Har jag utestängt mig själv från alla framtida middagsbjudningar nu? Nå, det är ju inte så att jag, när jag blir bortbjuden, grimaserar och rynkar på näsan åt det jag bjuds. Nej, jag äter på, jag menar, det är ju faktiskt bra träning och jag tror starkt på att man ska prova att äta även det man inte tycker om, i alla fall ibland. Denna lista är bara vad jag undviker om jag får välja alldeles, alldeles själv!