Tequila
Har ni något stammisställe?, frågade en gång en vän.
Min sambo och jag tittade på varandra och funderade. Det kan vi nog inte säga att vi har. Jag brukar däremot tänka att det vore väldigt trevligt att ha det. Ni vet, personalen känner igen en, man småpratar lite och de frågar "Ska det vara det vanliga?". Men så pass frekvent hänger vi alltså inte på något ställe i stan, och dessutom är det ju förstås alltid roligt att prova nya ställen.
Agave stod på försökslistan senast. Tequilabar och pub. I tequilavärlden är jag inte särskilt bevandrad. Men mexikansk mat är ju gott, om nu de klassiska nachotallrikarna verkligen ska klassas som genuint mexikanska.
Efter att ha resonerat ett bra tag med den trevliga bartendern kom vi fram till att jag skulle få en grapefruktbaserad tequila med sockrad kant. Min sambo valde förstås helt tvärtom, rökig och med saltad kant. Men gott var det för oss båda.
Maten var också god. Korianderfritt till mig och korianderspäckat till sambon.
Kanske kan Agave bli ett stammisställe?
