Nyanser av brunt
Jämte arbetet med vardagsrummet har jag börjat ta tag i lägenhetens två balkonger. I min förra lägenhet var balkongen min oas. En som prunkade av växter i mestadels rosa. Balkongen var vit, ren och golvet målat i grått.
Mina nya balkonger är bruna. Brunt är inte min melodi. Brunt är en ickefärg inredningsmässigt. Vem bestämmer att "ja, men vi målar samtliga balkonger i diarrébrun kulör. Det blir kul!". Vilken mardröm!
Den bruna fägen är helt bort i tok på färgskalan och passar om möjligt endast ihop med gult, orange och rött, vilket också det är bottenfärger för min del. Åtminstone växt- och åter inredningsmässigt. Rött är också färgen som ska gälla på balkongskydd och markiser. Jag lider ordentliga kval över detta. Rött. Julafton året runt.
Lägg därtill att de bruna balkongräckena har börjat rosta sönder och att balkonggolvet ej är behandlat och att det därför belagts med olika sorters mossor som verkar trivas riktigt bra. De gamla balkongskydden sitter kvar så som den tidigare ägaren lämnat dem. Av ålder smutsgå med ränder i brunt, fulla i fågelbajs och svart damm.
Men upprustningsarbetet har påbörjats. I fredags cyklade jag till persiennaffären, eller vad den nu kallas. En affär som inte heller verkar ha rustats upp de senaste åren. Jag förhörde mig om priser och nyanser och åkte hem för att mäta upp hur mycket ny markisväv jag behöver.
Därefter åkte rotborste, såpa och vatten fram för skurning av golvytorna. År av igengrodd smuts, mossa, fågelbajs och pollen skrubbades bort, varav cirka en tredjedel sprätte upp på mig, i ansiktet, på armarna, på glasögonen. Högst otrevligt vill jag tillägga. Rotborsten blev grön och det doftade gammalt akvarium. Men renare blev det tack och lov.
Nu börjar arbetet med att hitta det perfekta balkonggolvsunderlaget. En liten bänk i vitt med tillhörande brickbord är redan inhandlade. Krukorna står i källarförrådet och väntar på att få fina växter i sig. Tids nog ska jag nog få ordning på våra små uterum.
